Korstecken (latincrux usualis) betecknar det ikristendomen allmänt förekommande bruket att med ett eller flera fingrar teckna ettkors i luften, vanligen med orden "IFaderns ochSonens ochden helige Andes namn.Amen." Det brukas av personer vid enskildandakt,liturgiskt avpräster förvälsignelse, och undersakramenten.
Inom kristendomen symboliserar korset samhörigheten medKristus och hansvälsignelse; det symboliserarhans död ochkorsfästelse och hör därmed samman medsyndernas förlåtelse.
ISvenska kyrkan, liksom i denkatolska kyrkan, korsar den enskilda troende sig med högra handen från pannan (vid "Faderns") till bröstet (vid "Sonens"), och från vänstra axeln (vid "den Helige Andes namn") till högra ("Amen"). Det förekommer också att enbart korsa sig i Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
Det äldre bruket var att man drog tvärbalken från vänster till höger när man välsignade någon annan, medan man drog den spegelvänt från höger till vänster när man välsignade sig själv.
Korstecknet kan utföras på olika sätt, med enbart tummen, med flera fingrar eller med hela handen.
Katoliken börjar och slutar varje bön med ett korstecken. Korstecknet utförs även vid andra tillfällen till skydd för faror eller frestelser, i synnerhet av andlig art. Korstecknet utförs med högra handen, antingen i luften eller mot något föremål. Korstecknet nyttjas även vid välsignelseceremonier och vid religiösa invigningar. Då en människa sålunda tecknas eller tecknar sig själv med korstecken ("korsar sig"), sker det vanligen på pannan eller bröstet, men även på munnen och båda skuldrorna, oftast så, att alla dessa kroppsdelar "korsas", det vill säga korstecknet görs från pannan ned över bröstet samt från den ena skuldran till den andra.[1]
EnligtOremus, katolsk bönbok, är korstecknet en påminnelse om vårtdop, och enbön om denTreenigeGudens beskydd.[2] Korstecknet betecknas av katolskakyrkan som enavlatsbön.[3] I detmedeltidavästerlandet uppkom bruket, i samband medbrytningen med östortodoxa kyrkan, att dra tvärbalken från vänster till höger även över sig själv.PåveInnocentius III torde ha genomfört denna förändring.
I denromersk-katolska kyrkan nyttjas vanligen hela flata handen ("det latinska korset") eller också, egentligen iTyskland, tummen tryckt mot pekfingret och de andra fingrarna tryckta mot det senare, under det att vänstra handen vilar på bröstet ("det tyska korset"). De romersk-katolska gör alltid korstecknet från vänster till höger, vanligen med uttalande av orden: "I Guds Fadrens och Sonens och den Helige andes namn! Amen" (eller på latin:In nomine Patris, Filii et Spiritus sancti! Amen).[1]
 |  | |
Bysantinskt (ortodoхt) korstecken. | Gammal-troendes korstecken. |
Iortodoxa kyrkor görs korstecknet med högra handen, varvid tummen, pekfingret och långfingret hålls ihop. Man drar tvärbalken från höger till vänster.[4]
Inomgrekisk-katolska kyrkan görs korstecknet från den högra till den vänstra skuldran med den högra handens tre första fingrar sammantryckta (en hänsyftning påden heliga treenigheten), varvid ringfingret och lillfingret böjs ned i handen, under uttalande av orden: "Helige Gud, helige Starke, helige Odödlige, förbarma dig!"[1]
Blandgammaltroende ortodoxa iRyssland var det tidigare sed att utföra korstecknet med två fingrar.PatriarkNikon genomförde förändringar i gudstjänstlivet och en av dem var att korstecknet skulle utföras med tre fingrar. Detta ledde tillden Stora schismen och underminerade kyrkans roll.
Genomdopet blir den kristne förbunden med Kristi kors och Kyrkan, och därför brukar korstecknets innebörd anknytas till dettasakrament.[5] Korstecknet betecknas av Svenska kyrkan som en segersymbol och som "en bön i handling",[6] I till exempelLinköpings domkyrka finnsvigvatten för besökare att använda vid korstecknet; där definieras korsandet som att använda kroppen i bönen.[5]
Korstecknet levde iSverige kvar efterreformationen och försvann urdopritualen först 1811. Under 1900-talet har det tagits upp på nytt inom Svenska kyrkan, och därifrån spridit sig till övrigasamfund i Sverige.[källa behövs]
Åtminstone tidigare har det inte tillämpats inom frikyrkan.[7]
Inom deschismatiska kyrkorna och sekterna används vid "korsandet" särskilda fingerläggningar, olika de förut nämnda.[1]
Korstecknets bruk är mycket gammalt.Basileios den store (död 379) härleder det frånapostlarnas tid. RedanTertullianus (död 220) nämner korstecknet på pannan som ett vanligt bruk vid nästan alla möjliga tillfällen i det dagliga livet.Cyprianus (död 258) och de apostoliska konstitutionerna tala om det som en beståndsdel i den gamla dopritualen (jämfördop ochprimsigning). Under de första århundradena gjordes korstecknet antagligen med högra handens tumme, under det att de övriga fingrarna hölls rakt upp och sammanslutna.[1]
Vid reformationens införande avskaffadeden reformerta kyrkan (utomden engelska episkopal-kyrkan) alldeles bruket av korstecken. Inomden lutherska kyrkan bibehölls det allmänt i början. Luther ger till och med anvisning till korstecknet vidmorgon- ochaftonbönerna i slutet av sinlilla katekes.[1]
Wikimedia Commons har media som rörKorstecken.
| ||||||||||||||||||||||||
