| Kordierit | |
 V:sten med pleochroism, H:fasettslipad | |
| Kategori | Silikatmaterial |
|---|---|
| Dana klassificering | 61.02.01.01 kordieritgrupp |
| Strunz klassificering | 09.CJ.10 |
| Kemisk formel | (Mg,Fe)2Al4Si5O18 |
| Färg | Blå, rökigt blå, blåviolett, grönaktig, gulbrun, grå |
| Kristallstruktur | Ortorombiska - dipyramidal |
| Spaltning | God {100} |
| Hållbarhet | Skör |
| Hårdhet (Mohs) | 7–7,5 |
| Glans | Glasglans, fettglans på brottytor |
| Ljusbrytning | nα=1,527–1,560 nβ=1,532–1,574 nγ=1,538–1,578 |
| Dubbelbrytning | δ=0,011–0,018 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv eller negativ[1] |
| Dispersion | r<v svag till markant 0,017 (BG) 0,009 (CF)[2] |
| Pleokroism | Mycket stark |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,57–2,66 |
| Referenser | [3] |
Cordierit är ett hårt aluminiummagnesiumsilikat-mineral som har haft användning somprydnadssten och då speciellt en blå, klar variant som finns påSri Lanka, vanligen men oriktigt kalladvattensafir eller "luchssafir". Dess specifika vikt är lägre än för den äktasafiren. Mineralet är uppkallat efterLouis Cordier, och upptäcktes första gången 1813.
Cordieriten kan anta många olika färger och visar dessutom olika färg beroende på i vilken riktning mineralet betraktas (pleokroism).
Cordierit förekommer ignejs, metamorfa bergarter ochskarn. Cordierit finns bland annat iFalun, Riddarhytte malmfält[4] och iArendal iNorge samt på flera andra platser iEuropa ochNordamerika.[5]
-540095.jpg)