Enkonsonant, eller ettkonsonantljud, är ettspråkljud som bildas genom en markant förträngning eller total avspärrning av svalget och munhålan.[1] Ett annat ord för konsonant ärmedljud.
Det finns sex olika typer av konsonantljud:pulmonisk-egressiva (eller pulmoniska), som är de vanligaste och vars ljud bildas genom utandning; två varianterglottala:ingressiva ochegressiva; samt velar-ingressiva, som oftast går under namnetklickljud. Alla utom de pulmonisk-egressiva går under samlingsnamneticke-pulmoniska konsonanter.
De pulmonisk-egressiva konsonanterna klassificeras efterartikulationssätt (på vilket sätt de produceras),artikulationsställning samt närvaro eller frånvaro av stämton. Artikulationsställningen är en kombination av artikulationsställe (den plats förträngningen sker) och artikulator (den rörliga del som skapar förträngningen). När till exempel konsonanten [k] bildas närmar sig tungryggen (artikulator) den mjuka gommen (artikulationsställe) och bildar en artikulationsställning.[2]
Ordet konsonant används som benämning på de bokstäver i ettalfabet som betecknar konsonantljud. BokstavenY kan i flera andra språk, däriblandengelska ochfranska, motsvara en konsonant, enpalatal approximant motsvarande det svenskaj-ljudet, och det är också mycket vanligt i olikatranskriptionssystem, till exempelpinyin och i transkription avarabiska.
| Pulmonisk-egressiva konsonanter |
|
Not: * står för foner som ännu saknar officiellaIPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga. |
|
- ^Engstrand, Olle (2007).Fonetik light s. 45
- ^Engstrand, Olle (2007).Fonetik light s. 46
