Ordet konservatism härrör frånlatinetsconservare, 'bevara', och myntades av den framstående författarenFrançois-René de Chateaubriand, som verkade som konservativ politiker under tidigt 1800-tal i sviterna avfranska revolutionen.[3] Konservatismen, med sin betoning på social och politisk ordning över ekonomiska och ideologiska faktorer, betraktas vanligen somhöger på den politiskahöger–vänster-skalan, vilket härrör från placeringen av delegaterna iFrankrikes nationalförsamling under och efter revolutionen, där anhängarna avmonarkin och ett mera traditionellt styrelseskick satt till höger i kammaren.[4]
Konservatismens grundare anses vara denanglo-irländske statsmannenEdmund Burke. Han var verksam inomWhigs, det aristokratiska motståndarpartiet till det rojalistiskaTories, men han tillhörde dess högerflygel och intog en konservativ position i samband med revolutionen.[5] I sitt inflytelserika verkReflections on the Revolution in France (1790) gick han ipolemik mot dess radikala representanter och betonade förfädernasvisdom med ett åberopande avförsiktighetsprincipen.[6] I flera avseenden var Burke liberal – exempelvis vad gällerfrihandel ochreligionsfrihet – och han inspirerade många liberaler under 1800-talet,[7] men han varnade också för liberalismens lockelser. ”Vad ärfrihet utan visdom och utandygd?” frågade han, varefter hanhypoforiskt tillade: ”Det är det värsta av all tänkbarondska; för det är dumhet,synd och galenskap, utan vägledning eller återhållsamhet.”[8] Burke omtalas ofta som enprofet, eftersom han förutsåg att revolutionen skulle utmynna iSkräckväldet och sedan åtföljas av militärdiktatur, vilket hände närNapoleon I grep makten.[9][10]
Joseph de Maistre (1753–1821) tolkade revolutionen som en gudomlig bestraffning för den utbredda ateismen.
En annan konservativ lärofader är densavojardiske grevenJoseph de Maistre.[11] Likt sin samtida Burke, som han inspirerades av, var han en mycket kristen person, men av ett annat snitt än sin anglo-irländske meningsfrände.[12] Maistre förfäktade en rojalistiskkatolicism och tillhörde den påvetrognajesuitorden, som är organiserad utifrån militära principer och vars grundare,Ignatius av Loyola, var en spansk officer som sårades i strid och blev präst.[13] Maistres stridsskriftConsidérations sur la France (1796) jämförs ofta med BurkesReflections vad gäller litterär briljans och politiskt genomslag.[14] I detta verk presenterade Maistre en religiös tolkning av revolutionen. Den franska nationen, inte minst dess aristokrati, ansågs ha vänt ryggen mot den gudomliga makten på grund av sin utbreddaateism ochmaterialism. Revolutionen var därför Guds sublima bestraffning för detta syndafall och innebar ettstålbad för den franska nationen – ett nödvändigt ont och en renande skärseld.[15] Som ledande exponent för denteokratiska skolan blev Maistre inspiratör förultramontanismen och han var också en drivande kraft iåterinförandet av den franska monarkin.[16] Trots sin dogmatism anses Maistre vara en originell filosof, som är ihågkommen för sina tankeväckandeparadoxer och sin himlastormandevältalighet.[17][18] Denna komplexa personlighet bidrog till att han väckte fascination även bland sina ideologiska ärkefiender såsom radikala revolutionärer, liberala filosofer och enupplyst despot somNapoleon I,[19][20] trots att dessa var gudlösa, anti-konservativa och barn tillupplysningen.[21]
Konservatismen utkristalliserade sig som ideologi samtidigt som kulturströmningenromantiken ägde rum. Dessa två rörelser hade mycket gemensamt: båda var uttryck för motupplysningen och kom i hög grad att sammansmälta.[22][23][24] Det som kännetecknar den romantiska människan är att hon värderarkonst,kultur ochreligion mycket högre än vetenskap och ekonomi, det vill säga att hon sätter kvalitativ andlighet över kvantitativ materialism.
Många av konservatismens portalfigurer var renodlade romantiker. Chateaubriand introducerade den litterära romantiken i Frankrike med romanernaAtala (1801) ochRené (1802) samt författade det inflytelserika verketGénie du christianisme (1802) om kristendomens i hans ögon överlägsna skönhet.[25] Burke författade ettkonstfilosofiskt verk om detSköna och detSublima, som inspirerade denförromantiska strömningenSturm und Drang,[26] och han besatt också en unik förmåga att förvandla politisk diskurs till litterär konst.[27] Maistre excellerade i den sublima stilen och drev den romantiska förnuftskritiken till dramatiska ytterligheter.[28]G.W.F. Hegel – en annan av konservatismens portalfigurer[29] – är känd som romantikens främste filosof.[30]
Romantikerna blickade tillbaka påmedeltiden.[31] De önskade en återgång till en andlig världsåskådning och de ansåg att det nya tidevarvets mekaniska rationalism fördummade människorna och förfulade tillvaron. De tidiga engelska romantikernaWilliam Wordsworth,Samuel Taylor Coleridge ochRobert Southey försvarade kyrkan och utpekade upplysningens kritik av kristendomen som den bakomliggande orsaken till franska revolutionens förföljelser av kristna.[32] Under den romantiska eran – 1800-talets första hälft – kunde en konservativ motreaktion kännas över hela Europa: kyrkan återfick mycket av sitt forna inflytande,folkkulturen blomstrade i många länder med kulturskapare somBröderna Grimm och romantiker talade svärmiskt om en ny medeltid.[33][34]
Det finns enfolklig konservatism och enaristokratisk konservatism.[35][36] Dessa två traditioner representerades i äldre tider avbönderna respektiveadeln ochprästerskapet i det gamlaståndssamhället: bonden på sin gamla gård respektive adelsmannen på sin gamla herrgård och prästen på sin gamla prästgård – i kontrast till modern urbanisering. Vidare är det bondskfolkkultur respektive adlig och sakralfinkultur – i kontrast till storstadens kommersiellamasskultur med slit-och-slängmentalitet. SocialpsykologenGustave Le Bon, i sitt inflytelserika verkMassans psykologi (1895), identifierade bönder och adel som naturliga, djupt rotade kollektiv i motsats till den moderna storstadens proletärer och borgare, vilka identifierades som artificiella, rotlösa kollektiv.
Folklig konservatism kommer till uttryck i folkkultur ochfosterlandskärlek. Folkbegreppet är ett arv frånromantiken, då folk över hela Europa odlade intressen i historia och upptäckte sina kulturella rötter.Den historiska skolan inom rättsfilosofin, medFriedrich Carl von Savigny i spetsen, utvecklade idén att varje nation har sin egen unikanationalkaraktär, varje folk sin egen unikafolksjäl, som kommer till uttryck i språk, seder och traditioner.[37] Den romantiska konservatismens mest framstående exponent,Adam Müller von Nitterdorf, definierade ett folk som ”den upphöjda gemenskapen av en lång rad framfarna, nu levande och kommande släkten, som alla hör samman i ett stort innerligt förbund på liv och död”.[38]
Aristokratisk konservatism brukar hävda –realpolitiskt – att det finns en överhet i varje samhälle, oavsett dess formella anspråk.Joseph de Maistre hävdade att demokratin var ett sken: i själva verket existerade endast aristokratier (fåmansvälden) och monarkier (enmansvälden) – den reella makten är alltid koncentrerad till ett fåtal personer eller en enskild person.[39]Vilfredo Pareto, grundaren av sociologinselitteori, hävdade att folken alltid styrs av en elit.[40] Idén att överklassen bär ett socialt, kulturellt och politiskt ansvar för hela samhället (noblesse oblige) är också ett klassiskt kännetecken för aristokratisk konservatism.[41] Exempel på nationer som karakteriserats av explicit aristokratiska och elitistiska statsskick i modern tid ärJunkerväldet i Preussen åren 1871–1918,Francisco Francos diktatur i Spanien åren 1938–1973 samt Storbritannien fram till reformerna på 90-talet.
Som abstrakt filosofi är konservatismen i huvudsak en skapelse av aristokrater, men som levande filosofi har den i många länder bred folklig förankring, i synnerhet bland invånare som lever på landsbygden eller i de mindre orterna, dit de ”progressiva” sätten att leva och tänka ofta har svårt att tränga in.[42][43] De mest framstående högerpolitikerna under 1900-talet tenderade att vara aristokrater, exempelvisGustaf Mannerheim i Finland,Winston Churchill i Storbritannien,António de Oliveira Salazar i Portugal,Charles de Gaulle i Frankrike ochCarl Bildt i Sverige. Modern konservatism förespråkar dock inte ett statiskthierarkiskt ståndssamhälle utan tror påmeritokrati och så kalladståndscirkulation.[44][45][46]
Enligt en klassisk konservativ ståndpunkt är det svårt att bygga upp men lätt att riva ner.[47] FilosofenRoger Scruton uttryckte denna tanke på följande vis: ”Konservatismen börjar med ett sentiment som varje vuxen människa enkelt kan instämma i, att goda ting är enkla att förgöra, inte lika enkla att bygga upp.”[48] Därtill kommer att konservatismen är försiktig med att förändra gamla mönster på kort tid och respekterar det som har uthärdat tidens tand.
Ett grundläggande antagande inom konservatismen är att människan är en social varelse, som får sin identitet genom att vara del av särskilda gemenskaper såsom en viss familj, ett visst samhälle och en viss kultursfär, vilket har kallats förkontextprincipen.[49] Sedan 1700-talet har det rått en intellektuell debatt mellan universellrationalism och kontextuellempirism.[50] De revolutionäraupplysningsfilosoferna påstod sig företräda universella idéer, exempelvisCondorcet iMänniskosläktets andliga förkovran (1787) ochThomas Paine iMänniskans rättigheter (1791). Konservativa filosofer somEdmund Burke ochJoseph de Maistre svarade med att hävda att uttryck som ”människosläktet” och ”människan” var tomma abstraktioner såvida de inte var förankrade i konkreta historiska kontexter.[51][52] Därför tar konservatismen olika uttryck i olika länder, exempelvisMetaxism i Grekland,Frankism i Spanien,Gaullism i Frankrike,Thatcherism i Storbritannien ochTrumpism i USA.
Denna princip hävdar att beslut skall fattas så nära de direkt berörda som möjligt och på den nivå där kompetensen är störst.[53] Staten skall inte blanda sig i problem som kan lösas av kommunerna och kommunerna skall inte blanda sig i problem som kan lösas avcivilsamhället, enligt denna princip. Den utvecklades inom denromersk-katolska socialläran och är en grundpelare inomkristdemokratisk samhällssyn.[54] Konservatismen omhuldar principen som ett sätt att undvika maktkoncentrationer i staten och i överstatliga organisationer somEU.[55] Visserligen var EU huvudsakligen en skapelse av de konservativa kristdemokraternaKonrad Adenauer,Alcide De Gasperi ochRobert Schuman i sviterna av andra världskriget,[56] men många konservativa är i dagEU-skeptiska.[57]
Enligt konservatismen är varje människa en länk i en lång kedja som löper över generationerna.[58]Edmund Burke gav uttryck för denna tanke när han beskrev samhället som ”ett samarbete ej blott mellan de levande, utan också mellan de nu levande och de döda och dem som ännu ej kommit till världen”.[59] Tanken kommer också till uttryck inomgrön konservatism[60] såsom närMargaret Thatcher sade: ”Vi konservativa är inte bara jordens vänner – vi är dess väktare och förvaltare för kommande generationer. Kärnan iTory-filosofin och i miljöfrågan är densamma.”[61]
Konservatismen anser att samhället utgör en komplex helhet, som är större än de enskilda personerna och vars separata delar (klasser, ständer o.s.v.) befinner sig i ett tillstånd av ömsesidigt beroende, vilket medför ömsesidiga förpliktelser.[62][63] Samhällets olika delar anses verka i samklang på samma sätt som kroppsdelarna i en organism.Monarkin ochstaten brukar uppfattas som samhällskroppens huvud – dess ledandestatsorgan och enande vilja.[64]Kyrkan och dess religiösaetik jämförs ibland med hjärtat och syret.
Organismtanken tillämpades flitigt redan i medeltidens politiska filosofi, men den återupplivades underromantiken då filosofer uppfattade människan, naturen och samhället som besjälade helheter i motsats tillupplysningens själlösa atomism.[65] Uppfattningen om samhället som en svårgreppbar organism har identifierats som grundtanken iEdmund Burkes politiska filosofi.[66]G.W.F. Hegel är en annan framstående konservativ filosof, som har anslutit sig till organismtanken.[67] Sveriges internationellt mest erkände statsvetareRudolf Kjellén, som myntade begreppenfolkhemmet,biopolitik ochgeopolitik, redogjorde för denna tanke iStaten som lifsform (1916).[68]
Människan är omättlig i sin maktlystnad och oändlig i sina begär; alltid missnöjd med vad hon har, älskar hon blott vad hon inte har. Folk klagar på furstars despoti; de borde klaga påmänniskans despoti. Vi är alla födda despoter, från den mest maktfullkomliga monarken i Asien till barnet som kväver en fågel med sina händer för nöjet av att se att det existerar någonting som är svagare än det självt.[70]
„
Därtill kommer att konservatismen tar avstånd från alla storskaliga projekt med mål att skapautopier och perfekta samhällen, eftersom den mänskliga naturen anses omöjliggöra detta. Vidare menar konservatismen att erfarenheten har visat, medkommunismen ochnationalsocialismen som avskräckande exempel från 1900-talet, att teoretiska utopier tenderar att genereradystopier i praktiken.[71]
Auktoritet är ett centralt begrepp inom konservatismen.[72] Det definieras ofta som "legitim makt" och innefattar inte bara statensvåldsmonopol.[73][74] Konservatismen anser att samhällets naturliga auktoriteter, exempelvis föräldrar, lärare och religiösa ledare, spelar en avgörande roll i upprätthållandet av ordning och främjandet av harmonisk utveckling.[75] Traditionell auktoritet innebär ofta att de äldre, med sin längre erfarenhet och högrevisdom, ger vägledning åt de yngre, vilka kan vara vårdslösa eller osäkra. På medeltiden var även vanliga yrken organiserade utifrån principen om auktoritet i ett system avmästare ochlärlingar.
Kultur är ett annat centralt begrepp inom konservatismen.[76][77] Konservativa filosofer, särskilt iTyskland ochÖsterrike, brukar göra en distinktion mellan kultur och civilisation.[78][79][80]Johann Gottfried Herder hävdar att kulturen får sin färg av den lokala miljön, medan civilisationen är universalistisk, internationalistisk och imperialistisk.[81]Ferdinand Tönnies ser kulturen som en levande organism och civilisationen som en mekanisk produkt.[82]Thomas Mann uppfattar kulturen som ”mörkare och mera romantisk” än den förnuftiga och upplysta civilisationen.[83]Oswald Spengler hävdar att kulturer upplever en kreativ blomstringstid för att sedan stelna i vetenskapliga civilisationer.[84]Peter Viereck kontrasterar den ”ytliga moderna civilisationen” med den ”djupa traditionella kulturen”.[85]Erik von Kuehnelt-Leddihn redogör för distinktionen på följande vis:
”Kultur” är summan av alla skapelser som representerar en personlig manifestation, exempelvismålning,poesi,religion,filosofi ochhumaniora. ”Civilisation” är opersonlig. Den är summan av alla försök att öka bekvämlighet eller praktisk nytta. Badkar, tandläkarverktyg, järnvägar och trafikföreskrifter är alla skapelser av civilisation.
Medan civilisation är släthet, bekvämlighet och materiellt nöje, måste vi betrakta traditionellkristendom som någonting obekvämt. I en komfortabel civilisation är det svårt att projicera in bilden avKristus, hängande på korset med kroppen full av krampaktiga smärtor, handflatorna sönderslitna av de tunga spikarna, hårstråna fastklistrade vid skalpen av svett och koagulerat blod. Kultur är alltidmagnifik.
Civilisation är geocentrisk bekvämlighet. Men kultur, som måste köpas genom bittert lidande (det finns varken konst eller helighet utan lidande), pekar alltid mot himlen. Och det moderna tidevarvet, som gör allt för att undvika lidande, kommer att vända ryggen mot himlen.[86]
Ett tredje begrepp som är centralt inom konservatismen ärtradition,[87] vilket enligt Nationalencyklopedin har två distinkta betydelser.[88]
Den första betydelsen är kulturell: ”fast etableradsedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning”. Som exempel nämns att gå i kyrkan påpåskdagen och att firajul med familjen.
Den andra betydelsen är religiös: ”tro eller uppfattning som överförts från generation till generation vanligen i många led; ofta medövernaturliga inslag och med tonvikt på själva (det muntliga) överförandet”. Som exempel nämns attTalmud är judisk tradition och att sånger kan bevaras genom tradition.
Konservatismenstraditionalism kommer till uttryck iförfädersdyrkan. FörfattarenG.K. Chesterton skriver: ”Traditionen ger en röst åt våra förfäder. Det är de dödasdemokrati. Traditionen vägrar att underkasta sig den lilla och arrogantaoligarki av de som råkar finnas just här och nu.”[89] StatsmannenJohn Howard påstår att en konservativ person är någon som inte tror sig vara moraliskt överlägsen sina förfäder.[90]
PåveLeo XIV (1955–) är högste ledare för katolska kyrkan sedan den 8 maj 2025.
Konservatismens fader,Edmund Burke, var kluven i sin religiösa identitet. Hans fader varprotestant, men hans moder varkatolik.[91] Somanglo-irländare tillhörde han den protestantiska minoriteten på Irland, men han hyste sympatier för den katolska majoritetsbefolkningen och försvarade dem i parlamentet från brittiskimperialism.[92] Han var också hängiven försvarare avkatolska kyrkan underfranska revolutionen. Schismen mellan katoliker och protestanter hade stor påverkan på västerländsk politik frånreformationen i början av 1500-talet ända fram till 1900-talet, då sekulära ideologier fick genomslag i många nationer, varigenom den religiösa schismen kom att avtaga kraftigt i betydelse. Protestantiska länder med stark konservativ tradition ärNorge,Storbritannien ochUSA. Katolska länder med stark konservativ tradition ärIrland,Italien,Kroatien,Polen,Ungern ochÖsterrike.[93]
Kvinnor har traditionellt röstat på högerkonservativa partier i högre utsträckning än män.[94][95][96] Denna tendens var särskilt påtaglig i katolska länder, där vänstern ofta var fientligt inställd till införandet avkvinnlig rösträtt, eftersom de var övertygade om att en majoritet av kvinnorna, med sin kristna tro och sina traditionella familjevärderingar, skulle rösta ”fel”.[97] I Portugal grep vänstern makten ioktoberrevolutionen år 1910 och avvisade kvinnlig rösträtt i över 15 år, men så fort den ultrakonservative prästen och aristokratenAntónio de Oliveira Salazar kom till makten år 1932 genomdrevs de första reformerna för att utvidga kvinnornas politiska inflytande.[98] Frankrikes vänsterliberale president åren 1906–1909 och 1917–1920,Georges Clemenceau, varnade för att kvinnlig rösträtt skulle innebära ”en återgång till medeltiden” och ville i stället bedriva politik utifrån revolutionens sexistiska princip av broderskap, medan högerextrema grupperingar såsomAction Française ochCroix-de-Feu förespråkade kvinnlig rösträtt på sitt politiska program.[99] Slutligen var det generalen och aristokratenCharles de Gaulle som introducerade kvinnlig rösträtt i Frankrike, vilket var en anledning till att högerkonservativa partier dominerade fransk politik under efterkrigstiden.[100] Italienska kvinnor röstade kontinuerligt på det kristdemokratiska partietDemocrazia Cristiana, som regerade i 47 av 52 år.[101] Den högernationalistiska politikernGiorgia Meloni blev Italiens första kvinnliga premiärminister och yttrade i ett uppmärksammat tal: ”Jag är kvinna, jag är moder, jag är italienare och jag är kristen.”[102]
Inom konservatismen råder oenighet om vilka principer som bör betonas. Den huvudsakliga skiljelinjen står mellan den anglosaxiska traditionen, som lutar åtliberalkonservatism, och den kontinentala traditionen, som lutar åtsocialkonservatism.[103][104] I sin renodlade form är konservatism, liberalism och socialism dock separata ideologier och konservatismen motsätter sig både liberalismens atomistiskaindividualism och socialismens totalitärakollektivism.[105]
Den stora skillnaden mellan de två traditionerna ligger i synen på staten, där den anglosaxiska konservatismen är skeptiskt inställd, medan den kontinentala bejakar staten som ”den stora förhindraren av katastrof” (Juan Donoso Cortés).[107] På samma sätt är liberalkonservativa ofta kritiska mot statligavälfärdssystem, medan socialkonservativa ser dem som nödvändiga för att undvika social misär och klassplittring.[108] Den socialkonservativa välfärdsstaten skiljer sig dock från socialismens välfärdsstat och är främst, om inte uteslutande, inriktad på att hjälpa de sjuka, de svaga och de gamla.[109]
Socialkonservativa statsmän och filosofer har ofta varit initiativtagare vid införandet av en välfärdsstat. KanslernOtto von Bismarck grundade världens första välfärdsstat i Tyskland i syfte att stärka medborgarnas lojalitet tillkejsaren ochimperiet.[110] PremiärministernBenjamin Disraeli gjorde detsamma i Storbritannien och gav upphov till den socialkonservativa strömning i nationen som kallasone-nation conservatism.[111] De socialkonservativa ideologernaRudolf Kjellén ochTeodor Holmberg utvecklade idén omFolkhemmet i Sverige, även om den upptogs avSocialdemokraterna vilka sedan gjorde den populär bland svenskar i allmänhet.[112][113][114] På 2000-talet är detSverigedemokraterna som håller fast vid idén om ett folkhem; exempelvis har partiets ledareJimmie Åkesson författat en bok som heterDet moderna folkhemmet (2018) i vilken han redogör för sin socialkonservativa framtidsvision och betraktar sitt parti som den naturliga arvtagaren till det gamla folkhemmet underPer Albin Hansson.[115]
Under 1800-talet var svensk konservatism främst representerad av monarkin och denborgerliga kår av ämbetsmän, som dominerade svensk politik under detta århundrade.[116] I början av 1900-talet fick konservatismen en mera nationalistisk prägel med rörelser såsomunghögern.[117]
Vid mitten av 1900-talet var Sverige fortfarande ett måttligt konservativt land: exempelvis fanns det många kristna och nationalromantiska inslag i skolan.[118] Men under 1900-talets andra hälft, dåsocialdemokratin konsoliderade sin makt ochnyliberalismen gjorde sitt intåg, kom konservatismen att förlora mark som politisk ideologi och föra en alltmer undanskymd tillvaro.[119]
På 2000-talet upplevde svensk konservatism en renässans.[120] Mellan år 2014 och 2018 dubblerades antalet personer – från 20 till 40 procent – som ansåg att kristendomen var viktig för det svenska samhället.[121] Kring år 2020 publicerades många svenska böcker inom ämnesområdet konservatism.[122]Regeringen Kristersson, som tillträdde år 2022, har beskrivits som Sveriges mest konservativa regering på ett århundrade.[123] Högersvängen är starkast bland ungdomar.[124][125][126]
I Sverige finns två uttalat konservativa riksdagspartier, nämligenModerata samlingspartiet ochSverigedemokraterna. Det som skiljer dem åt är deras inriktning. Moderaterna företräder officiellt enliberalkonservativ linje[137] medan Sverigedemokraterna profilerar sig som ettsocialkonservativt parti mednationalistisk grundsyn.[138] Moderaternas liberalkonservatism är mera aristokratisk och partiet har haft flera ledare med adliga anor, exempelvisUlf Adelsohn ochCarl Bildt. Sverigedemokraternas socialkonservatism är mera folklig och partiet har stort stöd på landsbygden och i småstäderna.[139]
Kristdemokraterna och framför allt dess ungdomsförbundKDU företräder vanligen också tydligt konservatismen,[140][141] även om partiet inte är uttalat konservativt utan definierar sig som justkristdemokratiskt.[142][143] Kristdemokratin som filosofisk inriktning är emellertid genomsyrad avkonservativa värderingar[144] och Kristdemokraterna har identifierats som Sveriges mest ideologiskt konservativa parti.[145]
Det finns två stora studentföreningar i Sverige vilka företräder den konservativa filosofin och verkar för spridandet av dess idéer.Föreningen Heimdal, som bildades år 1891 i Uppsala, är Sveriges äldsta och längst verkande konservativa studentförening.[155]Konservativa Förbundet, som bildades år 2011, är ett annat stort studentförbund.[156]
TankesmedjanOikos bildades år 2020 avMattias Karlsson (SD) och har en konservativ prägel.[157] Två kristna tankesmedjor, vilka ligger konservatismens idéer nära, ärCivitas ochClaphaminstitutet. Flera författare på den högerliberala tankesmedjanTimbro har argumenterat för ståndpunkten att konservatism kan förenas medklassisk liberalism.[158][159][160][161] Timbro och Oikos lade fram ett gemensamt reformprogram inför valet 2026.[162]
Det finns sex olika aspekter av Samvetsgrannhet.[168] Tre aspekter brukar sammanfattas som "Industriousness":
Duglighet: Ambition att vara kunnig och kompetent.
Prestationssträvan: Vilja att göra bra ifrån sig.
Självdisciplin: Förmåga att sätta igång med och slutföra uppgifter.
Tre andra aspekter brukar sammanfattas som "Orderliness":
Ordningsamhet: Behov av att vara organiserad och metodisk.
Pliktkänsla: Noggrannhet med att rätta sig efter etiska och moraliska principer och åtaganden.
Förtänksamhet: Behov att tänka sig för, innan man fattar beslut.
Det är framför allt de senare tre aspekterna för "Orderliness" som korrelerar med konservativ politisk identifikation. Kvinnor tenderar att ranka högre på dessa tre aspekter, medan män tenderar att ranka högre på de tidigare tre aspekterna.[169] Individer som rankar extremt högt på "Industriousness" tenderar att varaarbetsnarkomaner, medan individer som rankar extremt högt på "Orderliness" tenderar att varaperfektionister.[170]
Inommoralpsykologin har socialpsykologernaJonathan Haidt et al. utvecklatmoralfundamentsteorin. Den går ut på att olika uppsättningar ”moraliska fundament” leder människor till att nå olika ståndpunkter. Teorin har använts för att förklara människorsideologiska hemvist samt missförstånd mellan politiska motståndare.
Forskningen har visat att konservativa tillämpar en större rad moraliska fundament än vad socialister och socialliberaler gör.[171] Det innebär att konservativa förstår sina meningsmotståndares moraliska fundament, medan dessa själva kan vara helt oförstående inför hur konservativa resonerar. Socialister och socialliberaler kan därför uppfatta moraliskt baserade konservativa ståndpunkter som om de vore grundade i något annat – i bästa fall självintresse, i värsta fall ondska.[172]
De två lägren rankar ungefär lika högt på fundamentenOmsorg ochRättvisa. Sedan finns det tre hela fundament som konservativa rankar högt på, men som socialister och socialliberaler rankar lågt på, nämligenLojalitet,Auktoritet ochHelighet.[173] IThe Righteous Mind (2012) hävdar Haidt, som själv är socialliberal, att dessa gruppbetonade moraliska fundament är viktiga för samhällets överlevnad och utveckling samt att frånvaron av dem leder till samhällsupplösning.[174]
^Malnes, Raino (2006). ”Den politiska romantiken: tradition och tillhörighet”. De politiska idéernas historia. Studentlitteratur. sid. 149–171.ISBN 978-91-44-03779-0. Läst 10 oktober 2024
^Gilmartin, Kevin (2010). Writing Against Revolution: Literary Conservatism in Britain, 1790–1832. Cambridge studies in Romanticism. Cambridge University Press.ISBN 978-0-521-14219-9. Läst 3 februari 2024
^Gunnarsson, Tony & Fiévet, Hugo, red (2024). Konservatismer: en antologi om den politiska konservatismens nyanser. Bokförlaget Augusti. sid. 117.ISBN 978-91-85301-52-2. Läst 27 december 2024
^Bergström, Daniel (2024). ”Borgerlig livsform och konservatism”. i Gunnarsson, Tony & Fiévet, Hugo. Konservatismer: en antologi om den politiska konservatismens nyanser. Bokförlaget Augusti. sid. 91–103.ISBN 978-91-85301-52-2. Läst 27 december 2024
^Kajonius, Petri J.; Dåderman, Anna (2020). Vem är du? den moderna forskningen om Big Five. Fri tanke.ISBN 978-91-88589-82-8. Läst 10 oktober 2024
^Gerber, Alan S., et al. ”Personality and Political Attitudes: Relationships across Issue Domains and Political Contexts.”The American Political Science Review, vol. 104, no. 1, 2010, pp. 111–133. JSTOR,doi:10.1017/S0003055410000031
^Sweetser, Kaye D. ”Partisan Personality: The Psychological Differences Between Democrats and Republicans, and Independents Somewhere in Between.”American Behavioral Scientist, vol. 58, no. 9, pp. 1183–94.doi:10.1177/0002764213506215
^Fatke, Matthias. ”Personality Traits and Political Ideology: A First Global Assessment.”Political Psychology, vol. 38, no. 5, pp. 881–99.doi:10.1111/pops.12347
^Deyoung, C. G.; Quilty, L. C.; Peterson, J. B. (2007). ”Between Facets and Domains: 10 Aspects of the Big Five”. Journal of Personality and Social Psychology 93 (5): sid. 880–896.doi:10.1037/0022-3514.93.5.880.PMID 17983306.
^Cattell, H.; Mead, A. (2008). ”The Sixteen Personality Factor Questionnaire (16PF)”. i Gregory J. Boyle. The SAGE Handbook of Personality Theory and Assessment. Sid. 135–159.ISBN 9781412946520.
^Graham, Jesse; Haidt, Jonathan; Nosek, Brian A.: ”Liberals and Conservatives rely on different sets of moral foundations”,Journal of personality and social psychology, vol. 96 (2009), s. 1029–1046,länk.
.jpg)
_Cropped.jpg)
.jpg)
.jpg)
