Konkret poesi är en form avpoesi som växte fram på 1950- och 1960-talet runt om i världen.
Första gången termen nämndes var 1954 när den svenska poetenÖyvind Fahlström publicerade sitt "Manifest för konkret poesi" i tidskriftenOdyssé.[1] Senare samma år publicerade han en artikel i tidningenExpressen på samma tema. Där talade han om att"skapa med utgångspunkt från språket som konkret materia".
De största inspirationskällorna för de konkreta poeterna under 1960-talet var denkonkreta musiken samt tidigare experimentella poeter som till exempelKurt Schwitters,Gertrude Stein och de franskalettristerna.
En vidareutveckling av den konkreta poesin ärvisuell poesi. Denna utökar betydelsen av det visuella, och här dominerar de visuella, icke-skrivna elementen.[2] Redan på 1960-talet definierade kritikern Mike Weaver tre former av konkret poesi, vilka skulle varavisuell (elleroptisk) poesi,fonetisk poesi (ljudpoesi) ochkinetisk poesi.[3]
|