Befolkningen utgjorde vid folkräkningen 1897 9 402 253 invånare och beräknades 1912 stiga till 12 776 100 inv., vilket innebar en ökning på över 35 procent, även emigrationen till Amerika var stor. Med 98 invånare på 1 km2 var Polen Rysslands tätast befolkade område. Mot 1 000 män svarade 1897 986 kvinnor. Av hela folkmängden var samma år 6 755 503polacker, 631 844ryssar, 310 631litauer, 407 780tyskar och 1 267 194judar.
Det delades först i 8vojvodskap, 1846 i fem guvernement och hade egen förvaltning till 1864, då det, efter det misslyckadeJanuariupproret 1863, helt införlivades med Ryssland och även förlorade namnet konungariket Polen samt i stället kalladesWeichselområdet (Привислинский край) och delades i de 10 WeichselguvernementenWarszawa,Piótrkow,Kalisz,Radom,Kielce,Lublin,Siedlce,Plock,Łomża ochSuvalki, vilka tillsammans omfattade 127 320 km2.
1867 förlorade Kongresspolen sin särskilda förvaltning. Den dittills i Warszawa bestående regeringskommissionen (ministeriet för konungariket Polen), förvaltningsrådet och de övriga centrala myndigheterna upplöstes, och de enskilda grenarna av förvaltningen förlades under de olika ministerierna i Sankt Petersburg. Enukas från den 29 februari 1868 förordnade om Polens fullständiga sammansmältning med det ryska riket i administrativt hänseende. Landet indelades 1867 i 10 ovan uppräknade guvernement, vars indelning 1913 ändrades därigenom, att guvernementet Siedlce upphävdes och dess område delades mellan guvernementet Lublin, Łomża och det nya guvernementet Cholm.
Den högsta civila och militära myndigheten i landet tillkomgeneralguvernören (före 1875 kalladståthållaren) i Warszawa. Vid hans sida stod sedan 1898 ett förvaltningsråd av många personer, som utgjorde ett slags lagstiftande församling, som skulle höras i alla viktigare frågor, även om generalguvernören, dess ordförande, ensam hade beslutanderätt. Den ryska kommunala självstyrelsen fanns inte i Polen. Städerna styrdes av presidenter och magistrater, som bestod av råd som utnämndes. På landsbygden sköttes förvaltningen av kretschefer, och i spetsen för landskommunen stod en vald föreståndare (vojt). Jurydomstolar fanns ej. För den civila jurisdiktionen gällde sedan 1806Code Napoleon.
