Tredje internationalen, ofta kalladKomintern[uttal saknas] efterKommunistiskainternationalen, var en sammanslutning avkommunistiskapartier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti för att sprida revolutionen.
Internationalen bildades under ledning avGrigorij Zinovjev iMoskva 2 mars 1919, och upplöstes avJosef Stalin i maj 1943. Den efterträddes av Kominform 1947 (Kommunistiska Informationsbyrån). Mellan Komintern och Kominform verkade OVP - SUKP:s centralkommittés avdelning för utrikespolitiska angelägenheter. Högkvarteret var placerat iMoskva, och den mest långvariga av dess ordförande var denbulgariske kommunistenGeorgi Dimitrov (1934–1943).
Tron på en världsrevolutionen präglade bildandet av Komintern. Denna skulle övergå från en propaganda- till en kamporganisation. Istället för nationella partier skulle ”ett enda kommunistparti som förgrenar sig till olika länder” bildas.
I de statuer som antogs var målet för Komintern en internationell sovjetrepublik med proletär diktatur. EKKI, exekutivkommittén, fattade bindande riktlinjer för alla till Komintern tillhöriga partier och organisationer. Den andra kongressen antog 21 teser (villkor) för medlemskap, vilket skulle leda till en avsedd utrensning av partier och personer som skadade den internationella disciplinen.[1]
SKP, Sveriges Kommunistiska Parti, bildade en sektion i Tredje Internationalen i mars 1921. Som sektion i Komintern var rätten att fatta beslut inte längre en intern partiangelägenhet. Enligt principen om demokratisk centralism låg den avgörande beslutsrätten hos Kominterns exekutivkommitté.[2]
Organisationen var dock hårt centraliserad och stod under reellt bestämmande frånSovjetunionens kommunistparti iMoskva. Komintern var de ryska bolsjevikernas politiska redskap.[3] Med början 1924 och fram till 1928 stärkte Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) sin ställning inom Komintern på de andra partiernas bekostnad. ”Under Kominterns fortsatta existens kom den i realiteten att vara underordnad SUKP och Sovjetunionens nationella intressen”.[4]
Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpabourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik (rådsrepublik).[5] År 1928 hade Komintern 1,6 miljoner medlemmar, varav 440 000 utanför Sovjet.[6]
Kongresser hölls åren 1919,1920, 1921, 1922, 1924, 1928 och 1935. Då det kom att gå allt längre tid mellan kongresserna fickKominterns exekutivkommitté — EKKI — allt större makt. EKKI är en akronym för tyskans Exetukive Kommitté der Kommunistischen Internationale. EKKI hade befogenhet att utfärda bindande direktiv för medlemspartierna, upphäva eller ändra deras beslut och utesluta enskilda, grupper eller hela partier ur Komintern. EKKI:s ledning, som bestod av ett hundratal ledamöter, sammanträdde två gånger om året, men den verkliga ledningen fanns hos presidiet med 30 ledamöter och dess politiska sekretariat med 11 ledamöter.[7]
Under det sena 1920-talet bildades en vänsteropposition under ledning avTrotskij. Denna grupp stod utanför det sovjetiska kommunistpartiets inflytandesfär och kritiserades hårt av bland andraStalin. 1929 utvisades Trotskij frånSovjetunionen. 1938 bröt vänsteroppositionen med Komintern och bildadeFjärde internationalen.1940 mördades han iMexiko, sannolikt på order från Stalin.
Det norskaArbeiderpartiet var ett av de få socialdemokratiska partier som anslöt sig. Det uteslöts dock ur Komintern1923 och de medlemmar som stannade kvar bildadeNorges Kommunistiske Parti (NKP).
I Europa i stort blev det en brytning mellan Komintern och andra vänsterkrafter. ITyskland underlättade konflikten mellan kommunister (Tysklands kommunistiska parti, KPD) och socialdemokrater (Tysklands socialdemokratiska parti, SPD) möjligheten förnazisterna att attrahera massor av arbetare i sina led, samtidigt som det kommunistiska "hotet mot nationen" framhölls, efter uppror och väpnad kamp avfrikårer, såsomspartakistupproret. KPD, som var det största kommunistpartiet utanför Sovjetunionen, förbjöds 1933 dåAdolf Hitler kommit till makten, som "nationellt revolutionärt hot" efter den anlagdariksdagshusbranden. Tyskland ochJapan undertecknade 1936Antikominternpakten, till vilken dryga tiotalet andra länders regimer anslöt sig, bland andra de iSpanien,Danmark,Finland ochRumänien.
Representanter från Komintern var närvarande dåKinas kommunistiska parti (KKP) grundades iShanghai 1921 av bland andraMao Zedong (lokalen där KKP:s grundande ägde rum finns fortfarande kvar att besöka, den utgör idag del i shoppinggallerianXintiandi ägd avShui On Land frånHongkong). De nära kontakterna mellan KKP och Sovjetunionens kommunistiska parti fördjupades efterFolkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949 och bröts slutligen 1960 i samband med denkinesisk-sovjetiska splittringen.
Komintern höll sju kongresser under tiden 1919 till 1935, innan organisationen upplöstes 1943. Ofta hävdas det att Tredje internationalen upplöstes eftersom Sovjetunionen ville lugna sina allierade iandra världskriget, främstStorbritannien ochFörenta staterna, så att de inte skulle ha misstanken attSovjetunionen bedrev en politik som försökte underblåsarevolutionen i andra länder.[8] Under krigets två sista år anpassade Stalin sig till anti-Hitler-koalitionen, men så snart sovjetisk kontroll upprättats medmarionettregimer i Östeuropa, bildadesKominform, 1947.
.jpg)
