Klitoris,[a] vardagligt ävenkittlare ellerklitta, (efterlatinskaclitoris, från grekiskakleitoris, eg. "liten kulle"[1]) är en starktsexuellt retbar del avkönsorganen hos enkvinna eller annandäggdjurshona. Den synliga delen ligger strax ovanförurinrörets mynning. Klitorisen innehåller svällkroppar och kan därigenom förstoras vid sexuell retning. Klitorisen och mannensollon är funktionsmässigt varandras direkta motsvarigheter. Däremot ledsurinröret hos människan inte genom klitorisen (något den däremot gör genom mannens ollon och genomden fläckiga hyenans klitoris). Klitorisen är också ovanligt stor hos bådelemurer ochspindelapor.[2]
Klitorisen är kvinnans känsligasteerogena zon och hennes främsta skapare avsexuell njutning. Hos däggdjur utvecklas klitorisen urembryotsgenitala tuberkel,[3] en utväxt som är gemensam för flick- och pojkembryon. Utvecklingen till klitoris ellerpenis styrs av mängdenandrogener hos fostret, och dess storlek och känslighet kan variera. Toppen på klitorisen –klitorisollonet – är ofta av en ärtas storlek och har cirka 8 000 nervändar. Klitorisen, som till största delen är placerad inuti kroppen, är sammanlagt knappt 10 cm lång och uppdelad i två grenar.
Kunskapen om klitorisens karaktär och betydelse var länge dåligt känd, och forskning omkring klitorisen har i många kulturer hämmats avtabun kring (kvinnlig) sexualitet. I vissa kulturer har kvinnlig sexuell njutning setts som ett hot mot den bestående ordningen, ochkvinnlig könsstympning – av klitorisen och ofta även andra könsdelar – har där varit ett vanligt ingrepp för att lättare kunna kontrollera kvinnans sexualitet. Sedan 1960-taletssexuella revolution har värdet av den kvinnliga sexualiteten dock uppgraderats i många länder, och klitorisens roll för kvinnansorgasm och kvinnligonani har blivit bättre känd.
Hos däggdjur styrs fosterutvecklingen mot flicka eller pojke av den befruktande spermien, som antingen harkönskromosomX ellerY. Könsdifferentieringen tar fart cirka 8–9 veckor efterbefruktningen,[4] och den grundläggande könsutvecklingen hos fostret är färdig runt den 16:e veckan.[5]
Klitorisen utvecklas urembryotsgenitala tuberkel, enfallisk utväxt ibäckenområdet. Klitorisen växer fram ur denvävnad som hos pojkfostret utvecklas vidare till penisollon och själva penisen. Om individen utsätts förtestosteron, förlängs tuberkeln och får formen av en penis. Genom sammansmältningen av de urogenitala vecken – långsträcktasländformade strukturer som bidrar till bildandet av urinrörsmynningen – sluter sig deturogenitala hålrummet (sinus urogenitalis) helt runt det elastiska urinröret; annan vävnad ombildas hos embryot tillpung (pojkfostret) ellerblygdläppar (flickfostret). Inne i kroppen växerurinblåsan fram ur ena änden av det urogenitala hålrummet, medanförgården formas i den andra änden.[4]
Utan utsöndring av testosteron saktar tillväxten av fallosen av, och denna utvecklas istället till en klitoris.[4] Med onormalt stor tillgång till manliga könshormoner kan dock klitorisen växa vidare, vilket ger det sjukliga tillståndetklitoromegali. Denna kan uppkomma under fosterutvecklingen eller genom medicinering med manligt könshormon senare i livet.
Klitorisen totala längd är hosmänniskan cirka 7–13cm.[6] Den synliga delen av kvinnans klitoris är bara en liten del avorganet. Den inre delen av klitorisens skaft fortsätter upp tillblygdbenet där den är fästad. Sedan görs en böj där klitorisens rot åter fortsätter i riktning bakåt – i likhet med den del av mannens penis som fortsätter in i kroppen (som stöd).
Klitorisen består av två typer av vävnad. Den ena typen är svampformig till karaktären och kan genom att blod strömmar till vävnadensblodkärl blierigerad. Den andra vävnadstypen saknar möjligheten till erektion, trots att även den har blodkärl i sig.[7]
Den synliga delen av klitorisen är ollonet (glans clitoridis[8] ellerglans clitoris). Den återfinns något ovanför urinröret, där deinre blygdläpparna möts.[9][10] Storleken på ollonet varierar ganska mycket – allt från mindre än ett knappnålshuvud, till storleken av en fingertopp.
Exponerat klitorisollon.
Vid upphetsning sväller klitorisens ollon,erigerar, samt skiftar färg från blekt ljusrosa till blålila. Berörs ollonet direkt kan den sexuella stimulansen bli mycket stark.[10] Ingen annan del av kroppen har så hög koncentration avnervändar;[9] den anses innehålla upp till fem gånger fler känselceller än hela mannensollon och kan vid direkt beröring hos en del upplevas som smärtsam.
Ollonet är den yttersta delen av klitorisen och den enda som sitter på utsidan av kroppen. Den ungefärligenärtstora utväxten har koppling till cirka 8 000 nervändar, men åsikterna går isär om själva ollonet består av vävnad som kan erigera.[7][11]
Som ett skydd för klitorisollonet är det mer eller mindre täckt avklitorishuvan (preputium[12]), vilken i sin tur har förbindelse med de inre blygdläpparna.[10] Klitorishuvan motsvarar anatomiskt mannensförhud. Under klitorishuvan utsöndras, liksom på de inre blygdläpparna,smegma. Klitorishuvan är hos små flickor sammanvuxen med ollonet, men med åren löser det upp sig så att man kan föra den fram och tillbaks.[6]
Utseendet på och placeringen av klitorishuvan varierar mellan olika individer.[13] När klitorishuvan är snäv och är svår att dra tillbaka kansmegma samlas runt klitorisen och ge upphov till irritation. Produktionen av dentalgliknande smegman är störst hos yngre[14].
Under huvan övergår ollonet tillklitorisskaftet (corpus clitoridis), som vanligtvis är cirka 3–4[15] cm långt. Vid erektion blir skaftet oftast synligt som en smal ås mellan de yttre blygdläpparnas övre del, då positionen flyttas framåt/utåt. Man kan säga att klitorisen reser sig när läget ändras från nästan platt längs med kroppen, till en mer vinkelrät position. Toppen pekar då nästan rakt nedåt, och hela dess storlek uppfattas tydligare.
Vid urinröret och slidöppningen övergår klitorisskaftet i två skänklar,[6]Crus sinistrum (vänstra klitorisskänkeln) ochCrus dextrum (högra klitorisskänkeln). De är utformade som ett uppochnedvänt V[16] eller ettnyckelben och omnämns ibland som de bakre fria skänklarna.[8] De är något vinklade[16] och fästa ibäckenetsblygdben[16] och sittben, någonstans mellan slidbotten ochändtarmen. Skänklarna kan vara olika långa.[16]
Det finns ingen tydlig koppling mellan storleken hos klitorisen eller dess delar och en kvinnas ålder, kroppslängd eller vikt. En kvinna som fött barn kan dock ha en förstorad klitoris.[17]
Innanför skänklarna finns de två upp till 9[15] cm (oftast 5[8] cm) långasvällkroppar som ofta benämns som klitorisklyftor.[18][19] De omgerurinrörets ochslidans öppningar[8] och kramar om slidans väggar[16] direkt bakom de yttre blygdläpparna. Ibland räknas klyftornas som separata organ med sekundär relation till klitorisen.[20] De har dock närmare koppling till klitorisen än till exempelvis förgården, och de består av liknande vävnad. Äldre texter anger att svällkropparna omger hela förgården, men numera anser man att de inte går runt nedanför förgården.
I samband med sexuell upphetsning blir hela klitorisen större. Detta påverkar inte minst de båda klitorisklyftorna, och erektionen gör också attvulvan växer utåt i storlek. Samtidigt sväller även slidans slemhinna[8].
Anatomisk översikt över reproduktionsapparaten hosfläckig hyena, med hanen till vänster och honan till höger.
Bland däggdjuren är klitorisen välutvecklad bland annat hosprimater,hardjur (som hoskanin),gnagare (som hosmarsvin) ochhyenor. Hosfläckig hyena är honans klitoris nästan identisk med hanens penis, och urinröret går igenom den.[21] Hos arten är honan den dominanta av könen. Den ovanliga och långa, penisliknande slidan komplicerar bådeparning ochfödsel,[22] men trots detta är fläckig hyena en framgångsrik art.[23]
2021 offentliggjordes forskning, där man konstaterade attdelfinhonor har en fullt fungerande klitoris. Forskarna konstaterade förekomsten av svällkroppar och en stor mängd anslutna nerver.[24][25]
Klitorisen, med dess olika förgreningar, har ett antalnervändar. Den kan vid direkt beröring eller indirekt stimulans[26] (exempelvis genompenetration av slidan) genererasexuell upphetsning, vilket kan leda tillorgasm. Det kan ske genomsamlag elleronani, och olika kvinnor är olika känsliga och har olika lätt att bli upphetsade genom beröring eller indirekt stimulans.[10][27] Vissa kvinnor kan få flera orgasmer i följd, medan andra måste vänta ett tag, därför att klitorisen kan uppfattas som överkänslig vid beröring en tid efter orgasmen.[28]
Den enda kända funktionen hos en klitoris är att ge njutning, och ingenstans på kvinnokroppen sammanstrålar lika många nerver.[29] Storleken kan variera mellan olika individer, men detta påverkar inte organets känslighet eller möjlighet att ge sexuell tillfredsställelse.[30] Genom klitorisens många olika delar och mängden nerver är klitorisen inblandad i kvinnans sexuella njutning på flera olika sätt. Nerver från klitorisen kan löpa 12 till 13 cm ner längs med insidan på låren, och vialigament och muskler är klitorisen sammankopplad med andra delar i kvinnans underliv.[16] Hos en del kvinnor är ett område vid den främre slidväggen, några centimeter från slidöppningen, extra känsligt; detta område ligger i anslutning till klitorisens inre delar och benämns iblandG-punkten.[29]
Hos människor och andra primater anses sexuell upphetsning – inte minst via klitorisen[30] – vara en viktig del i bildandet av stabila parförhållanden, med större möjlighet till att bli goda föräldrar (bland annat via utsöndring avoxytocin[31]). För kvinnan kan klitorisen genom onani vara en källa till njutning, utlösning av spänningar och oro samt del av utforskandet av ens egen lust.[32][33]
Ordet klitoris är över 2 500 år gammalt och användes av de antikagrekerna för att beskriva en del av dekvinnliga könsorganen.Hippokrates benämnde organet förcolumnella ('liten pelare'), medan den senareAvicenna kallade den föralbatra ellervirga ('stav').
Ordet klitoris omnämndes (i sina grekiska formkleitoris) första gången av den grekiska läkarenRufos av Efesos, cirka år 100 e.Kr. I allmänt bruk kom det dock först under 1700-talet, efter att det bland annat introducerats 1615 i engelskan (via en latinspråkiganatomibok som beskrev ett känsligt organ under den övre spetsen av de inre blygdläpparna[34]).
1559 beskrev den italienske forskaren – verksam viduniversitetet i Padua –Realdo Colombo klitorisen, som han hävdade att han upptäckt. I skriftenDe re anatomica skrev han om organet som "i allra högsta grad är hemvisten för kvinnans njutning". Han beskrev att den vid beröring växte i storlek, och han liknade den vid en manslem. Colombos tankar omfattades dock inte av alla, och hans egen läromästareAndreas Vesalius ansåg att den var en värdelös kroppsdel som skulle saknas hos friska kvinnor.[15]
Från antiken och till 1500-talet antogs att könsorganen hos män och kvinnor i princip var lika, bara att kvinnors var vända inåt och enklare i utformning.[15] Den senare upptäckten av ägg och spermier gjorde dock att kvinnans identitet som egen sexuell varelse ifrågasattes, och hon förpassades ibland till en passiv roll som sädmottagare och barnafödare. Dessa tankar, om den aktive mannen och den passiva kvinnan, framlades bland annat av manliga tänkare somEmanuel Swedenborg ochJean-Jacques Rousseau.[35]
Ett nytt steg i forskningen gjordes 1844, av medicinarenGeorg Ludwig Kobelt. Han beskrev både strukturen och funktionen detaljerat, inklusive information om klitorisens fulla utbredning. Han antog också att den yttre delen på klitorisen – ollonet – var mer känsligt än slidan, på grund av den stora mängden nerver.[15]
Denna forskningsinsats kom dock inte att bli bestående. Den kvinnliga sexualiteten var i stora delar av det europeiska samhället som ämne rent tabu, och kvinnliga könsorgan sågs fortfarande bara som direkt kopplade till fortplantning. Endast några år efter Kobelts forskningsinsats beskrevs klitorisen som värdelös, och senare betraktades den allmänt som ett farligt ting. I slutet av seklet ansåg man att avlägsnande av den yttre delen av klitoris skulle kunna botasinnessjukdom,epilepsi ochhysteri. Och när man väl slutat utföra den här typen av operationer i Europa, fortsattes negligerandet inom den framväxande psykologin av bland andraSigmund Freud. Han påstod att klitorisnjutning var tecken på en omogen utvecklingsfas; när en flicka inser att hon saknar en fallos, slutar hon att stimulera sin – enligt Freud – sämre sexuella utrustning. En kvinna kunde enligt honom endast bli mogen, sedan hon överflyttat sina sexuella erfarenheter till slidan.[15]
I svenskan finns ordetklitoris belagt sedan början av 1800-talet (frånklitorisblomster). Genom tiderna har klitorisen kallats blygdtunga, skamtunga, (skötes)tunga, mandel och kittlare, i tillägg till de många olika smeknamn och slanguttryck som florerat.[36]
Den kvinnliga sexualiteten har genom historien, i manligt styrda samhällen, ofta setts som ett hot mot den etablerade könsrollerna och samhällsstrukturen. Ibland har just klitorisen betraktats som ett medel för att bättre kunna kontrollera kvinnan.[37]
I bokenHäxhammaren, den mest inflytelserika instruktionsboken förhäxjakt under 1400- till 1600-talet, beskrivs hur häxor skall rakas av allt hår och man skall leta efter Satans tecken. Ett av dessa tecken skall bland annat vara "häxbröstvårtan", som gav djävulen blodlust och var placerad vid "kvinnans intima delar". Utifrån beskrivningen av den, för att varahäxa, avrättade kvinnan Alice Samuels underliv 1593 är det hennesklitorisollon som antas vara denna "bröstvårta".[38]
Könsstympning, ibland kallad "kvinnlig omskärelse", tillämpas bland annat i delar avAfrika och på denArabiska halvön. Det egentliga syftet med denna sedvänja torde främst vara att undertrycka eller utplåna kvinnanssexualitet. Traditionen är stark även i länder där könsstympning är förbjuden i lag, som iEgypten ochEtiopien.[37]
Könsstympningen görs företrädesvis genom att skada eller skära bort olika delar av klitorisen – inklusive ollonet – samt i vissa fall de inre blygdläpparna. Dessutom kan man skada klitorisollonet genom så kallad prickning (genomborrning med vasst föremål).[39]
Kvinnlig omskärelse har under 1900-talets sista decennier fått större uppmärksamhet ivästvärlden, och i bland annat Sverige kriminaliserades kvinnlig könsstympning 1982. Genom att klitorisen är ett mångförgrenat organ, kan en könsstympad kvinna fortfarande känna viss sexuell njutning.[39]
Den anatomiska beskrivningen av klitorisen har genom historien ofta varit missvisande, bland annat på grund av tabu och en kulturell ovilja till att studera ämnet närmare. Klitorisen har inte heller betecknats som lika viktig som mannens penis, vilken setts som mer aktiv.[8]
Först under den senare delen av 1900-talet har klitorisens verkliga omfattning och betydelse blivit klargjorda, liksom dess likhet med det manliga könsorganets motsvarigheter. Den inflytelserike sexualforskarenAlfred Kinsey omnämnde klitorisen som källan till kvinnors orgasm, men organet i sig beskrevs inte närmare. Inte förrän underkvinnorörelsen och den ökande diskussionen omkring kvinnlig sexualitet på 1970-talet fick kunskapen om klitorisen större spridning.[15]
Idén att även män hade en klitoris framkastades 1987 av forskaren Josephine Lowndes Sevely, som spekulerade kring attcorpus cavernosum penis (svällkropparna i mannens penis) hade kvinnliga motsvarigheter. Det var dock först 1998 som den australiensiskaurologenHelen O'Connell publicerade sina nygamla rön om klitorisens verkliga storlek och omfattning. I de dåvarande anatomiböckerna beskrevs annars hur man vid operation skulle undvika vissa nerver och blodkärl runt det manliga könsorganet, men motsvarande beskrivningar om den kvinnliga anatomin var mest gissningar.[15]
Sedan 1960-talet har den ökande spridningen avpornografi bidragit till att synliggöra de kvinnliga könsorganen – inklusive klitorisen. Dessa bilder är dock iunderhållningssyfte och ofta ägnade åten manlig blick, vilket gör att bilderna inte alltid är representativa. Dessutom riktas handlingen i berättelserna oftare motpenetration och manlig tillfredsställelse, där klitorisen i regel ges en underordnad roll.[40][41]
_(18006271698).jpg)
.jpg)
