| Klimakterium | |
| Latin: perimenopause | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | N95.0 |
| ICD-9 | 627.2 |
| DiseasesDB | 29741 |
Klimakteriet,övergångsåldern ellerperimenopaus (från grekiskansklimakterikos =kritisk) är den övergångstid som varar något år, då en kvinna övergår från att varafruktsam till att inte längre fåägglossning och därmed inte längre kan bli befruktad på naturlig väg. Under klimakteriet minskaräggstockarnas produktion avöstrogen, vilket får hela det reproduktiva systemet att gradvis stängas av (ovarialsvikt), ochäggreserven minskar i storlek.Menstruationerna blir oregelbundna, och upphör så småningom helt. När menstruationerna upphört inträder kvinnan i den så kallademenopausen, varmed fertiliteten upphört.
Klimakteriet brukar börja något år innan den sista menstruationen (menopaus), det vill säga för de flesta börja någon gång mellan 45 och 57 års ålder.[1] Längden på klimakteriet varierar stort, mellan något år till uppåt 15 år. Medelåldern för menopaus är 51 år.[2] Dock finns stora individuella variationer, och några kvinnor drabbas av för tidigt klimakterium. Andras klimakterium är knappt märkbar innan menstruationerna upphör.
Många kvinnor upplever besvär under övergångsåldern, som i många fall behandlas med östrogenpreparat. I djurvärlden är det vanligt att individer är fruktsamma hela livet.
Precis som med puberteten innebär menopausen en stor förändring. När puberteten förbereder kroppen för graviditet, uppstår klimakteriet för motsatsen, detta eftersom äggreserven tar slut. Fasen som gradvis leder mot menopausen, och därmed senil infertilitet, kännetecknas av de kroppsliga anpassningar som sker därtill. Det råder ingen vetenskaplig samsyn beträffande när klimakteriet börjar, delvis för att det heller inte råder någon samsyn vad exakt som kännetecknar menopausen. Skillnaderna beror på att synsätten kan ta sin utgångspunkt i hormonerna, i symtom, eller i andra biokemiska förändringar exempelvisäggreserven ochäggstockarnas storlek. En tilltagandeöstrogenbrist har traditionellt ansetts definiera och konstituera klimakteriet, men det finns också motstridig forskning som kommit fram till att åtminstone somliga kvinnor har högre nivåeröstrogen undermenstruationscykelns första halva än innan klimakteriet. För somliga kvinnor kan därför klimakteriet börja med symtom på höjda nivåer östrogen. Höjda nivåerfollikelstimulerande hormon (FSH) ochluteiniserande hormon (LH) och sänkta nivåeranti-müllerskt hormon (AMH) är däremot mera tillförlitliga hormonella tecken, men varken FSH eller LH kan användas terapeutiskt som diagnos eftersom det kan finnas andra orsaker om dessas nivåer är förändrade. Störningar i ägglossningen, vilket vanligen yttrar sig i förändringar i menstruationsmönstret, är vanligt.[3]
Klimakteriet är en normal fas i kvinnansåldrande och inträffar mellan 40 och 60 års ålder,[4] men det kan också uppkomma i förtid exempelvis vid totalhysterektomi, näräggstockarna likväl somlivmoder opereras bort,[5] av vissaautoimmuna sjukdomar, kromosomavvikelser, livsstilsfaktorer, och möjligenepilepsi.[4]
Klimakteriet kan troligen sägas bestå av flera faser. Faserna äger dock inte giltighet för alla kvinnor. Vissa kvinnor, till exempel, kan tillfälligt vara anovulatoriska men sedan bli fullt fertila igen. Likaså kan fasernas längd variera, och hormonmönstret.[3]
Den punkt där mensen upphör kallasmenopausen. I dagligt språkbruk blandas dock termerna för skeendet fram till detta, klimakteriet, och menopausen ihop. Klimakteriet sträcker sig oftast över något år men kan vara mellan sex månader och fem år. Menopausen inträffar vanligen mellan 45 och 55 års ålder. Menopaus, och tiden innan - klimakteriet - beror på minskade nivåerkönshormoner. Minskningen av könshormonerna påbörjas redan i 30-årsåldern för de allra flesta, dåfertiliteten också minskar.[5]
Tiden för menopausen, och därmed klimakteriet, avgörs av flera faktorer. Det finns en stark ärftlig komponent, det finns korrelationer med socio-ekonomiska faktorer, kroppskonstitution, individuella förutsättningar, och etniska skillnader. En viktig faktor är också hur mångaäggceller som fortfarande finns kvar i äggstockarna (äggreserven).[6]Rökning leder till en något tidigare menopaus.[7] HögreBMI (övervikt ochfetma) leder till senare menopaus, liksom regelbunden fysisk aktivitet (som amatöridrott).[8] Att fetma skulle leda till senare menopaus kan dock möjligen bero på huruvida definitionen utgår från menstruationsmönster eller från studier av hormoner. Fetma tycks korrelera med mindre FSH men större grad av oregelbundna menstruationer.[9]Vegetarisk kost kan möjligen leda till senare menopaus.[8] Det finns inget samband mellan när klimakteriet inträder och åldern för personensmenarche.[10] Sen menopaus korrelerar med höga nivåerurinsyra ochinsulin, medan låg samhällsklass (från födsel eller förvärvad), känslor av trötthet, och dålig lungkapacitet, med tidig.[11] Alkohol tycks skjuta upp menopaus.[9]HIV-smitta och annanimmunosuppression leder till tidigare menopaus.[12]
Tiden innan menopaus, klimakteriet, präglas av hormonförändringarna som hänger samman med menopausen, som ofta blir mera påtagliga än den långsamma förändringen i 30-årsåldern. Detta kan yttra sig inattliga svettningar, torrhet i slidan och urinrören,värmevallningar,oregelbunden menstruation,sömnproblem,humörsvängningar,viktuppgång och lägreämnesomsättning, tunnare hår och torrare hud, och minskadbröstmassa (bröstatrofi). Sannolikheten att bligravid minskar närmenstruationerna är oregelbundna, men finns fortfarande. Åren närmast menopaus brukar menstruationerna för de flesta kvinnor hoppa över en eller flera månader, vilket alltså både kan vara en normal del av klimakteriet eller bero på graviditet.[5] Kroppsfettets placering förändras med klimakteriet, med större andelbukfetma och högremidja-höft-kvot.[13]
Hormonförändringarna kan emellertid leda till hälsoproblem till följd av de minskade östrogennivåerna. Minskade nivåer östrogen kan leda tillhjärt- och kärlsjukdomar ochbenskörhet. Torrhet i slidan och urinrören ökar risken för urinvägsinfektioner, kan leda till hastigt uppkomna behov av att urinera ochurininkontinens, samt problem från slidan vid samlag såsom blödningar och smärta. Hormonförändringarna kan också leda till minskatlibido.[5] Risken för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, samt att dö av sådana, ökar med tidigare klimakterium.[9]
Klimakteriet kan vara en psykisk påfrestning för kvinnor, delvis på grund av att det är ett tecken på att en viktig livsfas är över. Sämre psyko-sociala villkor, dåligt självförtroende, aggressivitet, och dålig anpassningsförmåga, leder oftare tilldepressioner, irritation, humörsvängningar, ochnervositet i anslutning till klimakteriet.[14] Risken för depression ökar 2-14 gånger.[15]
Klimakteriet är normalt, men eventuella besvär kan behöva sjukvårdsbehandling. Totalt 20 procent av kvinnorna i klimakteriet behandlas medhormonpreparat, främst någon typ avöstrogenbehandling,HRT-behandling. Upp till hälften av alla kvinnor i och efter klimakteriet har besvär med torra slemhinnor (atrofisk vaginit), som leder till torrhetskänsla,smärta vid samlag, sveda, klåda och även senare till upprepadeurinvägsinfektioner. Dessa besvär behandlas oftast med lokala östrogenpreparat, i form av vaginaltabletter, kräm ellervagitorier. Mängden av östrogen i alla dessa preparat är extremt låga, och bör inte sammanblandas med östrogen som används mot systemiska besvär (värmevallningar ochhyperhidros). För dessa besvär finns det också lågdospreparat. Behandlingen mot lokala besvär i underlivet är en långtidsbehandling, och ingen kur.
För tidigt klimakterium (prematur ovarialsvikt) brukar definieras som att menopaus inträder innan 40 års ålder. Detta drabbar 1 % av alla under 40 år, 0,1 % av alla under 30 år, och 0,01 % av alla under 20 år.[16] Detta kan ha många orsaker, men i flertalet fall är orsakenidiopatisk (okänd). De vanligaste orsaker därefter ärcancerbehandling, annan kirurgi, genetiska sjukdomar, vissaautoimmuna sjukdomar, vissainfektionssjukdomar, ochgifter.[17] Symtomen är samma som normalt klimakterium.[18]
De mest extrema varianten av för tidigt klimakterium hänger samman med uteblivenpubertet, med uteblivenmenarche. Detta kallas också primär prematur ovarialsvikt. Sekundär prematur ovarialsvikt, å andra sidan, definieras som attoogenesen upphör innan 40 års ålder. Oavsett vilket hänger tillståndet samman medlåga nivåer östrogen och höga nivåergonadotropiner, i synnerhetfollikelstimulerande hormon (FSH). Nivåerna avanti-müllerskt hormon ochinhibin är obefintliga.[19]
Den individuella upplevelsen av klimakteriet och eventuella klimakteriebesvär varierar kraftigt mellan olika kulturer.[20] Man tror att det har att göra med hur meningsfull den upplevs, vilken status som är knuten till den, och kvinnans upplevda egenvärde.[21]
I vissa kulturer, som bland Mayakvinnorna i Yucatan, upplever kvinnorna exempelvis inga värmevallningar.[22] Värmevallningar är det vanligaste klimakteriebesväret i Sverige, där uppskattningsvis 75-80 % upplever det. Ett annat exempel ärBotswana där kvinnorna rapporterar att det mest tydliga klimakteriesymptomet är en ökad sexlust (64 %).[21] I båda kulturerna ses klimakteriet som någonting positivt som även ger ökad status. Även de japanska kvinnorna är kända för att ha milda klimakteriebesvär.[20]
PDF). 1177.se. Västerbottens läns landsting. sid. 3.https://www.1177.se/Utbudsfiler/Kvinnoklinik-Umea/Symptom%20och%20besv%C3%A4r/Klimakteriet.pdf.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
