Klibbal är ett medelstort, kortlivat träd, blir sällan över 120 år. Det kan bli upp till 25 meter högt. Löven är runda och har kort stjälk.Sambyggare med skilda hanblommor och honblommor på samma träd, i form av en tuss, liknande den som bärs avvide. Frukterna liknar små kottar. Fröna sprids med vinden och med vatten, där fröna flyter.
Detta träd har svartbrun, sprickfull fjällbark. Klibbalen har en karaktäristisk bladform, en omvänt äggrund eller genom den urnupna spetsen omvänt hjärtlik bladskiva. Bladens undersida hardomatier med brunaktig hårtofs. Trädet kallas klibbal därför att bladen inte bara som yngre är mycket klibbiga, liksom många andra träds späda blad och knoppfjäll (till exempel hos björkar ochpopplar), utan länge behåller en blank, fernissad översida, som vid fuktning blir något klibbig. En sådan bladfernissa är annars mycket sällsynt i Sveriges flora. Den kan hos klibbalen förklaras som ett skydd mot stark avdunstning.
Klibbal ger mat och skydd till andra arter. Ett flertal insekter, lavar och svampar är helt beroende av detta träd för sin fortlevnad. Den är enpionjärart, som koloniserar ledig mark. och formar blandade skogar genom att andra arter kan tillkomma där klibbal växer. Med tiden försvinner sedan klibbalen på grund av att lövverket blivit så tätt att dess skott på marken inte får tillräckligt av det ljus som de behöver.
Vanliga naturtyper är skogsbryn,våtmarker, och band längsvattendrag. Klibbal dominerar i så kalladealkärr som är en artrik, men försvinnande naturmiljö.
Klibbal trivs i blöt miljö, och tål att växa ute i vatten. Därvid stöder sig stammen ofta på ett högt pålverk av starka rötter, som inte tar skada av att periodiskt stå torra. Även där vattenståndet sjunkit och strandlinjen blivit torrlagd, står alarna länge kvar.
Den mest omtalade ekologiskasymbiosen för klibbal är medbakterienFrankia alni, som hjälper trädet att växa i näringsfattig jord. Denna bakterie formarnoduler på trädets rötter. Detta sker genom att bakterienabsorberarnitrogen (kväve) från luften och omvandlar det till sådana molekyler, som trädet kan använda i sinmetabolism. I gengäld får bakterien energi i form av molekyler som trädet har tillverkat av koldioxid och vatten med energi frånfotosyntes. Denna relation, som ökar jordens produktivitet, har etablerat klibbal som en viktigpionjärart i denekologiska successionen.[5]
Klibbal är mottaglig förPhytophthora alni, en sent utvecklad art avoomyceter som infekterar växter, och som troligen är en hybrid mellan andra arter. Den orsakar en sjukdom som medför död för många träd i vissa delar av Europa.[6]Symtomen på denna sjukdom innefattar att rötterna och fläckar av barken dör, svarta fläckar nära stammens nedre ände, gulnande löv, och under påföljande år döda grenar. Ibland dör hela trädet.[7]
Taphrina alni är ensvamp, som angriper växter. Den medförgallbildning, vilket är en kemiskt inducerad missbildning av honblommorna. Gallen utvecklas på den mognande frukten och producerar sporer som av vinden bärs till andra träd. Gallen anses inte skada trädet.[8]
Klibbal invandrade till Sverige viaDanmark under perioden 7 000 till 6 500 f.Kr.. Den spred sig sedan norrut utmed sjöar och vattendrag, då den till skillnad från andra träd kräver en fuktig växtplats. Vid ca 3 000 f.Kr. hade den nått upp tillDalarna där det kyligare klimatet bromsade utbredningen. Denbiologiska norrlandsgränsen är än idag artens nordgräns, bortsett från spridda förekomster längs norrlandskusten.
Noduler på rötterna som formats i samverkan med bakterienFrankia alni.Gall-bildningar på bladen, orsakade av kvalstretEriophyes inangulis.
Den mest omtalade ekologiska relationen för klibbal är densymbiotiska relationen medbakterienFrankia alni som formar noduler på trädets rötter. Denna bakterieabsorberar kväve från luften och omvandlar det till molekyler som trädet kan avända i sin metabolism. I gengäld får bakterien energi i form av molekyler som trädet har tillverkat av koldioxid och vatten med energi frånfotosyntes. Denna relation, som ökar jordens produktivitet, har etablerat klibbal som an viktig pionjärart i denekologiska successionen.[5] Klibbal är mottaglig förPhytophthora alni, en sent utvecklad art avoomyceter som infekterar växter och som troligen är en hybrid mellan andra arter. Den orsakar en sjukdom som medför död för många träd i vissa delar av Europa.[11] Symtomen på denna sjukdom innefattar att rötterna och fläckar av barken dör, svarta fläckar nära stammens nedre ände, gulnande löv och under påföljande år döda grenar och ibland att hela trädet dör.[7]Taphrina alni är en svamp som angriper växter. Den medför gall-bildning, vilket är en kemiskt inducerad missbildning av honblommorna. Gallen utvecklas på den mognande frukten och producerar sporer som av vinden bärs till andra träd. Gallen anses inte skada trädet.[8] Another, also harmless, gall is caused by a midge,Eriophyes inangulis, which suckssap from the leaves formingpustules.[12]Klibbalen är viktig för många vilda djur under hela året och fröna används av fåglar som vinterfoder. Rådjur, får, harar och kaniner äter av trädet och den ger skydd för boskap under vintern.[7] Den skuggar vattnet i åar och bäckar, vilket stabiliserar vattentemperaturen, vilket är bra för fiskar, som också finner skydd bland dess rötter som kan bilda nätverk i vattnet. Klibbalen är också värdväxt för många fjärilslarver[13] och man känner till mer än 140 insekt-arter som äter av den.[12] Trädet utgör också underlag för ett antal mossor och lavar som trivs särskilt bra i den fuktiga miljön kring de träd som växer vid vattendrag.
Bland de lavar som påträffats växande på stammen och grenarna återfinnsLunglav,Menneguzzia terebrata ochStenocybe pullatula.S. pullata finns bara på träd iAlsläktet.[12] Man har påträffat ungefär 47 olika svamparter som bildarmykorrhiza kring klibbalens rötter. Detta är ettsamarbete som gör att båda parterna får tillgång till näringsämnen som de annars skulle ha brist på. Dessa svamparter inkluderaralkremla,alriska ochAlpluggskivling. De här tre arterna växer uteslutande tillsammans med klibbal. På våren växer den skålformade svampenCiboria amentacea på klibbalens nedfallnahängen.[12] Som nyintroducerad art kan klibbal påverka miljön i de nya områdena. Den är ett snabbväxande träd och bildar på kort tid täta skogar där mycket lite ljus når markhöjd. Detta kan starkt hämma tillväxten för de inhemska växterna. Närvaron av kvävefixerande bakterier och den årliga ansamlingen av nedfallna löv påverkar också näringstillgången i jorden. Klibbalen påverkar också tillgången påfosfor i marken. Dess täta nätverk av rötter kan ökasedimentbildningen i vattensamlingar och vattendrag. Fröna sprids lätt med vinden och dessutom i någon mån med fåglar och den vedartade frukten kan flyta iväg på vattnet. När trädet har fällts växer nya skott upp från stubben och även från stockar och grenar kan nya skott slå rot.[14]
Trävirket har använts till byggnadsgrunder under vatten tack vare dess motståndskraft mot röta. Annan användning är som material till papper och fiberskivor, som bränsle vidrökning av mat, förfogningsarbete och förträsniderier.
Produkter av detta träslag har använts ietnobotanik och har gettfolk-medicinskt botemedel mot diverse åkommor. Det har visat sig attextrakt av fröna är verksamt mot sjukdomsalstrande bakterier.
Klibbalens ved, som i luften blir brunröd, kan användas som bränsle och ger ett lätt bearbetat virke med lågdensitet, som kan användas till exempel tillträskor.Kol från alen användes till det vanligasvartkrutet.
I Sverige växer två relativt vanliga arter av al. Den andra arten,gråal (A. incana) skiljs från klibbalen på de spetsiga och matta bladen, den släta barken och på att honhängena och kottarna är oskaftade. Det förekommer hybrider av klibbal och gråal.[4]
Klibbal förekommer med flera från varandra skilda populationer som är anpassade till de lokala förhållandena. Det kan medföra att en population som minskar allvarlig inte kan återskapas med hjälp av exemplar från andra områden. Hotet från svampenPhytophthora alni som liknarpotatisbladmögel gäller främst södraEngland ochWales. Året 2014 bedömdes hela beståndet vara stabilt. Klibbal listas avIUCN somlivskraftig (LC).[1]
Avser hanblommor. Oklart om det gäller endast klibbal, eller endastgråal, eller eventuellt båda arterna.Lake har använts dialektalt även förbjörkar ochhassel,(hesle-laki i Svenskfinland).
Träarten har fina egna egenskaper: hon är lös, bräckelig och glatt, men undergår likwäl ganska sent förrutnelse; hvadan hon, til grundpelare under hus, anwänd blifwer, äfwen då man behöfwer sätta någon byggnad på watnet. Invånarna i Venedig hafwa häraf icke fruktat sätta största delen av staden på Ahle-stolpar, til förtigande af den ganska stora bryggan, på deras språk de Rialto kallad, som äfwen måste tacka Ahlen för godt och långsamt bistånd.
^ [ab]Schwencke, J.; Caru, M. (2001). ”Advances in actinorhizal symbiosis: Host plant-Frankia interactions, biology, and application in arid land reclamation: A review”. Arid Land Research and Management 15 (4): sid. 285–327.doi:10.1080/153249801753127615.
^Carter, David James; Hargreaves, Brian (1986). A field guide to caterpillars of butterflies and moths in Britain and Europe. Collins.ISBN 978-0-00-219080-0
^Clayson, Howell (May 2008). Consolidated list of environmental weeds in New Zealand. Wellington: Department of Conservation.ISBN 978-0-478-14412-3
.jpg)
![[3]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2flinnaeus.nrm.se%2fflora%2fdi%2fbetula%2falnus%2falnugluv.jpg){kind=link}
![[4]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2flinnaeus.nrm.se%2fflora%2fdi%2fbetula%2falnus%2falnuglun.jpg){kind=link}