Kina, officiellt namnFolkrepubliken Kina, är det till ytan största landet iÖstasien och är världens nästfolkrikaste land med drygt 1,4 miljarder invånare.[11]
Kina är en ekonomisk och militärstormakt och har ett permanent säte iFN:s säkerhetsråd. Den kinesiska civilisationen är en av världens äldsta och uppstod kringGula floden i nordöstra Kina. Folkrepubliken Kina grundades den 1 oktober1949[3], efter att Kinas kommunistiska parti och dess väpnade grenFolkets befrielsearmé fått övertaget i detKinesiska inbördeskriget (1927–1950). Den tidigare brittiska kronkoloninHongkong införlivades i Folkrepubliken Kina år 1997, och det tidigare portugisiska områdetMacao år 1999.
Kinas huvudstäder har bytts ett flertal gånger under landets historia. Under vissa perioder då Kina varit splittrat mellan olika samtida dynastier har mer än en stad gjort anspråk på att vara Kinas huvudstad. De städer som utmärker sig med att ha varit huvudstad, både många gånger och långa tider, är Luoyang, Xi'an, Nanjing och Peking.Luoyang har varit huvudstad under 8 dynastier. Luoyang och Xi'an har också under Zhoudynastin, Handynastin, Suidynastin och Tangdynastin verkat som alternativa sekundära huvudstäder åt varandra. Peking har från och med år 1153 varit Kinas huvudstad, med avbrott åren 1214–1267, 1368–1421 och 1928–1949.
Xinhairevolutionen 1911 och Republiken Kinas grundande 1912
Detdynastiska kejsardömetQing, under ledning av enmanchurisk klan som härskat i Kina sedan1644, gick under vid denrepublikanska revolutionen vintern 1911 och avskaffades officiellt året därpå. I den kalender som då infördes, och fortfarande är i bruk iRepubliken Kina (Taiwan), är1912 "republikens första år".Guomindangpartiet (traditionell kinesiska:國民黨;förenklad kinesiska:国民党, svenska: Nationalistpartiet), en i augusti 1912 bildad koalition av flera av de grupperingar som varit drivande bakom störtandet av kejsardömet, segrade i det första kinesiska valet, i vilket dock bara mellan fem och sex procent av befolkningen i landet deltog.
Mao Zedong, en av de ledande personerna inomKinas kommunistiska parti, ledde under denna tidsperiod en framgångsrikgerillarörelse som genom okonventionell krigföring lyckades försvaga både dejapanska och den kinesiskaGuomindang-regeringens konventionella trupper.Mao Zedong sammanfattade sina militära erfarenheter i bokenOm långvarigt krig (论持久战, 1938) en handbok i gerillakrigföring. Detta verk har senare kommit att inspirera ett stort antal andragerillarörelser i hela världen under1900-talet, bland annat det vietnamesiska kommunistpartiets gerillakrig motUSA underVietnamkriget,FARC (en kommunistiskgerillagrupp iColombia),Sendero Luminoso (en kommunistisk gerillagrupp iPeru) ochPKK (en kurdisk kommunistisk gerillagrupp iTurkiet).
Kommunisterna fick det slutliga övertaget efterandra världskrigets slut1945, närSovjetunionen lämnade överManchuriet till KKP. Innan det industriellt relativt väl utvecklade Manchuriet överlämnades till de kinesiska kommunisterna, hade dock de sovjetiska trupperna monterat ner de flesta av de viktiga industrierna, och sänt dem med tåg till det närliggande sovjetiskaSibirien, där de återuppbyggdes.
På grund av den svaga och hårt reglerade ekonomin i de områden som kontrollerades avGuomindang-regeringen, kombinerat med militärt och ekonomiskt stöd frånSovjetunionen till de kinesiska kommunisterna under ledning avMao Zedong, vann dessa ständigt mark. Den 1 oktober 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas av Mao påHimmelska fridens torg i Peking.[3] Den nya centralmakten skickade året därpå så kalladefredsbevarande styrkor tillTibet och enheter ur Folkets Befrielsearmé har alltsedan dess varit stationerade i regionen.
Guomindangregeringen tog sin tillflykt tillön Taiwan iÖstkinesiska havet; med sig dit tog de hela den kinesiska statensguldreserv, samt stora delar av landets kulturarv i form av de kejserliga samlingarna frånFörbjudna staden i Peking (dessa förvaras nu iNationella palatsmuseet i Taipei). ITaibei, öns största stad, upprättade man enexilregering, som en fortsättning på Republiken Kinas regering. Under sina första decennier i exil upprätthöll regeringen en mycket stor stående armé, i avsikt att invadera fastlandet och återta regeringsmakten där. Guomindangregeringen i Taipei erkändes avFörenta nationerna som hela Kinas lagliga regering fram till 1972. Formellt är de två rivaliserande kinesiska staterna Folkrepubliken Kina och Republiken Kina (Taiwan) fortfarande i krig. Det råder dockvapenvila mellan de båda de facto-staterna, vilka indirekt bedriver omfattande handel med varandra, främst via det kinesiska territorietHongkong.
Folkrepubliken Kinas regering, under mer än tjugofem år ledd av premiärministern och länge tillika utrikesministernZhou Enlai, samarbetade till en början nära med Sovjetunionen som i folkmun och propaganda kom att kallas för den socialistiske ”storebrodern”. EfterNikita Chrusjtjovs makttillträde som sovjetisk ledare och hans avståndstagande frånpersonkulten kring företrädarenJosef Stalin, vilket inleddes vid det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde kongress 1956, surnade dock relationerna. Kina och Sovjet bröt visserligen aldrig de diplomatiska förbindelserna, men mellan de båda ländernas respektive kommunistpartier upphörde alla kontakter i början av sextiotalet. Denna splittring dem emellan fick också återverkningar i andra länder, exempelvis Sverige där den ledde till bildandet av det radikalaKFML.
Mao, som visserligen aldrig haft nära band till – utan faktiskt ofta internt kritiserat – den 1953 bortgångne Stalin, var djupt oroad av Chrusjtjovs öppna kritik av sin föregångare. Ett skäl till detta lär ha varit att Mao såg framför sig hur han själv mycket väl skulle kunna komma att bli utsatt för liknande och ännu mer svidande kritik och fördömanden efter sin egen död. Under Maos femton sista år vid makten, och även under några år efter hans död, beskyllde Kinas kommunistparti Sovjetunionens för att bestå av idel "revisionister" och "social-imperialister".
Efter Mao Zedongs död år 1976ändrades den politiska kursen, och sedan 1978 har stora liberaliseringar av ekonomin genomförts, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög.
Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett politiskt järngrepp om landet. KKP:s inflytande har inte minskat i takt med den ekonomiska liberaliseringen. Partiet har lyckats anpassa sig efter de förändringar som skett i det kinesiska samhället, till exempel genom att framstående affärsmän nu tillåts bli medlemmar i partiet. Den ökande användningen avinternet (235 miljoner invånare hade tillgång till internet 2008[12]) i Kina har lett till att fler kineser har möjlighet att uttrycka sina åsikter offentligt, men har också gett den kinesiska staten ökade möjligheter till kontroll av medborgarna. Den kinesiska staten har byggt upp ett av världens mest avancerade och omfattande system förcensur och kontroll av material på internet ochblockerar ett mycket stort antal utländska webbplatser.
Xi Jinping blev vald till presidentposten den 14 mars 2013 under den tolftenationella folkkongressen.[13] President Xi kom till makten med löften om ekonomiska reformer, korruptionsbekämpning[14] och minskad andel extrem fattigdom,[15] med särskild inriktning på landsbygden. Efter två år vid makten hade 100 000 olika politiker och affärsmän utretts för korruption, däribland general guvernören förFujianprovinsen.[16] Kommunistpartiets kontroll över samhället och militären har stärkts och förtrycket har ökat med skärpt censur och gripanden av oliktänkande och människorättsadvokater.[källa behövs] Efter att gränsen på två mandatperioder slopats för presidentposten har Xi befäst sin position som den mäktigaste kinesiske ledaren sedan Mao Zedong. Han har även utvecklat en omfattande personkult med populistiska drag, något som tillsammans med anti-korruptionsarbete och fattigdomsbekämpning tros ha bidragit till hans popularitet[17] på den fattigare landsbygden[18] och i segment av den intellektuella vänstern inom Kina.[19]
Den här artikeln eller avsnittetlever inte upp tillWikipedias artikelstandard och behöver städas upp.(2024-12) Motivering:Avsnittet är på över 17 000 byte. Då saknas ändå "Naturskydd". Fördjupningsartikeln "Kinas geografi" bör skapas och detta avsnitt kortas ner. Hjälp gärna Wikipedia med attåtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Tyskspråkig topografisk karta över Kina.
Kina är ett stort land; landytan är aningen mindre änEuropa. Landet har många olika naturtyper. De östra delarna av landet är mycket tätbefolkade medan de västra områdena, särskiltTibet,Qinghai ochXinjiang, är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr avgränsas Kina avGobiöknen och bergsområden. I väst ligger bergskedjanTianshan som är förbunden medHimalaya i söder. Norr om Himalaya ligger dentibetanska högplatån. I sydost liggerSydkinesiska havet, i österÖstkinesiska havet och i nordost havsbuktenGula havet, samtliga utgör delar avStilla havet. De två största floderna i Kina ärGula floden ochYangtzefloden (på modern kinesiskaChangjiang, "Långa floden").
FrånKunlun utgår en rad berg genom mellersta Kina som bildar vattendelare mellanGula floden ochYangtze-floden och utgör en viktig klimatgräns mellan norra och södra Kina. Bergen brukar sammanfattas under namnetQinlingshan och kallas även Beiling (de norra bergen). De är svåra att bestiga, även om inga av dem nårsnögränsen, deras högsta topp är 3 350 m ö.h. En gång verkar havet ha nått fram till deras östra fot, men de stora flodernas avlagringar har bildat den stora slätt som nu skiljer dem från havet. Dessa berg delar detegentliga Kina i två mycket olika delar, Nordkina och Sydkina.
I Nordkina kan man särskilja två regioner: den stora slätten i öster, innefattande 445 000 km², vilken omfattar även Yangtzeflodensdelta och är täckt av Gula flodens och Yangtzeflodens avlagringar, samt berglandet i väster. Detta är delat i flera områden. Längst i nordväst liggerQilianbergen, skilda frånGansus ochShaanxis platåer genom en sänka påLanzhous meridian, vilken utgör återstoden av en av de många vikarna i "Hanhai", det asiatiska medelhavet undertertiärtiden, vars vik sträckte sig längs den nuvarande flodenDanjiangs dal ända till foten av Kunlun. De nämnda platåerna har en höjd på 1 300–1 800 m ö.h. och är delvis rika påstenkol. Ännu större stenkolslager hyser Shanxis och Hebeis berg, vilka har en nord-sydlig riktning och terrassformigt sänker sig till kustslätten.
Som en isolerad ö höjer sig från denna Shandongs bergland i östra delen av norra Kinas platåer och berg är täckta av väldigalössjordlager ända till 600 meters djup, även norra delen av stora slätten är ett gult lössjordlandskap.Lössjorden består av sand, lera ochkolsyrad kalk och är genomdragen av fina rör, som uppkommit av växtrötter och suger upp vatten som en svamp. Därför klyver sig lössjorden vertikalt och bildar vid flodstränderna alldeles tvärbranta väggar. Den fyller dalarna mellan bergen och nivellerar därigenom landet, som får mjuka former. Berggrunden är vanligenpaleozoisk; endastShandong och en del avShanxi harurberg. Den viktigaste floden är Gula floden med den stora biflodenWei, längre mot norr utflyter bland annatLuanhe iGula havet och söder om Gula floden den betydligaHuaifloden.
Sydkina är mycket mer bergigt och högre än det norra samt starkt veckat. Dess västligaste del,Sichuan, är i sin västra del ett vilt alpland, fyllt av de från norr till söder gåendeYun Lingbergen med toppar på över 5 000 meters höjd. Söder om Yangtzefloden genomkorsas Kina av en stor mängd parallella, från sydväst till nordöst strykande bergskedjor, som består avgnejs,urkalksten, sibiriska ochdevoniska skiffrar ochsandsten; däröver liggerjurabildningar och röd sandsten, sannolikt avtrias-ålder, som ofta kröner bergens högsta delar. Dalarna mellan bergen är instörtningsbäcken, ofta täckta av röd sandsten eller röd lera. Den största ärSichuans "röda bäcken" nordväst om Yangtzefloden, en vid, fruktbar slätt, i vilken såväl Yangtze som dess biflodJialingfloden grävt sig djupt ned. Av de många bergen söder om Yangtze ärNan Ling mest bekant. I Sydkina förekommer inte lössbildningar, men däremot harlaterit en stor utbredning där. Huvudfloden är Yangtzefloden, som upptar vattnet från landets största sjöar somDongtingsjön,Poyangsjön ochTai Hu. I det sydligaste Kina flyter den storaXifloden.
De östra delarna av Kina har ettvarmtempererat klimat förutom längst i norr, där det är kalltempererat. De västra delarna hartundraklimat i söder ochkallökenklimat i norr. I januari varierarmedeltemperaturen från +22 °C vid södra kusten och −20 till −25 °C påManchuriska slätten, längst i nordöst. Julitemperaturen är betydligt jämnare med 29 °C i söder och cirka 20 °C i norr.[20]
Nederbördsmängden är ungefär 2 000 mm/år i sydöstra Kina och avtar mot norr till cirka 1 000 mm/år. Längre västerut regnar det betydligt mindre och varierar starkt från år till år. Det ärsommarmonsunen frånStilla havet som ger merparten av nederbörden, eftersom den för in varm och fuktig luft över landet. Vintermonsunen kommer från norr och för ner kall luft från Sibirien och är mycket torr och kall.[20][21]
I huvudstaden Peking är medelnederbörden per månad 3 mm i januari och 176 mm i juli. Medeltemperaturen i Peking är -5 °C i januari och +26 °C i juli.[22]
Typiska för Kina är vidare tropiska orkaner,tyfoner ellertaifuner. De drabbar främst kustområdena och förorsakar stor skada.[20]
Kina är i botaniskt avseende ett övergångsland mellan norra och södra Asien där de norra och mellersta delarna ingår ipalearktiska regionen medan de sydöstra delarna ingår iorientaliska regionen. I södra Kina växersockerrör ochpotatis på samma fält, ochek ochbambu förekommer i samma skogar. Naturlig spridning av tropiska växter har underlättats genom att de sydkinesiska dalarna följer en nord-sydlig riktning, och först iQinlingbergen förekommer det en geografisk barriär, som hindrar vidare utbredning. Områdena norr om detta berg är fattigt på träd medan den södra delen har stora skogar. I norra Kina är bergen kala, slätterna bevuxna medvete,bomull ochbaljväxter. I södra delen av Kina har vegetationen ensubtropisk karaktär medstädsegröna träd och buskar,ris-,te-,silke och sockerrörsodling, medan vete och baljväxter är mindre vanliga.[23] I de tätast befolkade områdena, särskilt på den stora slätten och utmed hela kusten, har skogarna försvunnit, och överhuvudtaget karaktäriseras växtlighet här av odlade växter.
Den viktigaste vilda växten för den kinesiska ekonomin ärbambun,[källa behövs] som växer överallt och av kineserna används på otaliga sätt. Etta annat exempel ärlackträdet (Rhus vernicifera),[25] och ett flertalrhododendronarter förekommer, delvis somepifyter, ända upp tillträdgränsen på 3 000–3 500 meter över havet.Ginseng, använd som universalläkemedel, växer vild iManchuriet och odlas även på många ställen.
Fågelfaunan består av över 1250 arter av häckfåglar och förbipasserande flyttfåglar.[28] Av dessa är 63 endemiska för Kina (75 om man räknar medTibet).[29] Speciellt förekommer det många endemiskafälthöns i landet sombrunstrupig kungshöna,lössberghöna,sichuansånghöna,vitpannad sånghöna,fujiantragopan och flerafasanarter. Den högsta artrikedomen förekommer i bergsområdena i sydvästra Kina med cirka 36 procent av landets alla arter.[28] Cirka 540 arter av Kinas häckfåglar är flyttfåglar.[28] Det finns tre huvudsakliga flyttkorridorer genom Kina som nyttjas av migrerande fåglar.[28] Utmed Kinas östkust flyttar häckfåglar till södra Kina ochYangtzeområdet, från nordöstra och norra Kina, men även häckfåglar frånRyssland,Korea ochMongoliet.[28] Vissa flyttar så långt söderut som tillJapan,Malaysia och Australien under vintern.[28] Den andra flyttkorridoren går över bergskedjornaTaihangshan ochLüliang shan, och vidare överQinling ochDaba shan i mellersta Kina, tillSichuanbäckenet, och nyttjas av häckfåglar i östra och nordöstra Kina, och från mellersta inre Mongoliet.[28] Vissa av dessa flyttar till nedre delarna av Yangtzefloden eller till och med till södra Kina.[28] Den tredje flyttkorridoren sträcker sig från gräs- och ökenområdena i inre Mongoliet,Qinghai ochNingxia, viaAnimachen,Bayankalabergen, bergskedjornaQionglai shan ochHengduan till Sichuanbäckenet,Yunguiplatån och till och med Indien.[28] Enigmatiska häckfåglar ärguldfasanen som i vilt tillstånd ärendemisk för Kina (förutom introducerade, vildlevande bestånd i bland annat Storbritannien), samtsilverfasan,kungsfasan, och bland andfåglar kan nämnasmandarinand.Skarvar användes traditionellt vid fiske.
Av husdjur är de vanligastesvin,hästar,åsnor ochvattenbufflar. Hästarna är vitt spridda i landet, och förekommer i sex olika raser.[31] Den vildatvåpuckliga kamelen förekommer mycket sällsynt i västra Kina, och 95 procent av förekomsten finns iInre Mongoliet, Ningxia,Xinjiang och provinsenGansu. Tamformen är emellertid mycket vanligare; i Inre Mongoliet uppskattas antalet till 100 000 individer, vilket utgör en tredjedel av alla kameler i Kina.[32] Traditionellt har husdjur spelat en mindre viktig roll än i Europa, och boskapsskötsel i större skala förekom förr främst iInre Mongoliet, där nomader fortfarande håller stora hjordar av får och nötkreatur.VaxsköldlusenEricerus pela lämnar ett vax, som i Kina begagnas sombivax.[23]
Även om Folkrepubliken Kina genomgått tvära kast sedan dess grundande, så har den grundläggande strukturen varit liknande sedan 1949. Folkrepubliken är en kommunistisk enpartidiktatur under ledning avKinas kommunistiska parti.
Nationella folkkongressen är benämningen på landets formellt högsta lagstiftande organ som sammanträder en gång varje år. Mellan sammanträdena sköts Folkkongressens arbete av dess ständiga utskott som leds avZhao Leji. Det är också Nationella folkkongressen som nominellt väljerpresident och utser centralregeringen där den verkställande makten formellt ligger.
Kommunistpartiet kallar i regel vart femte år till en nationell kongress och utser då encentralkommitté, som i sin tur utser enpolitbyrå. Den verkliga makten i partiet utövas dock avpolitbyråns ständiga utskott, som består av sju ledamöter som representerar olika funktioner inom stat och parti.
Den här artikeln eller avsnittetlever inte upp tillWikipedias artikelstandard och behöver städas upp.(2025-01) Motivering:Avsnittet har en väldigt utbyggd fördjupningsartikel. T.ex. bör listorna i detta avsnitt kunna tas bort och avsnittet om Taiwan kortas ner för att ge artikeln bättre balans. Hjälp gärna Wikipedia med attåtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Engelskspråkig karta över Kina.
Folkrepubliken Kina är indelad i administrativa enheter på fyra nivåer under centralregeringen: Den första nivån utgörs av enheter på provinsnivå, den andra utgörs av enheter på prefekturnivå, den tredje utgörs av enheter på häradsnivå och den fjärde av enheter på sockennivå. Under dessa finns byar och grannskapsenheter som kan sägas utgöra en femte administrativ nivå. På alla nivåer finns flera typer av enheter.
Taiwan (台湾) är officiellt (både i Folkrepubliken Kina och iRepubliken Kina) en provins men den har aldrig kontrollerats av Folkrepubliken Kina och fungerar i praktiken som en självständig stat.
Folkrepubliken Kina har arbetat aktivt för att lösa gränskonflikter med Nordkorea, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan. Kina har olösta gränskonflikter vad gäller landgränser med Pakistan och Indien och vad gäller havsgränser med Japan, Taiwan (republiken), Filippinerna, Malaysia, Brunei och Vietnam.
Kina anser attAksai Chin, en svårtillgänglig del av norraKashmir, tillhör Kina. ÄvenPakistan ochIndien gör anspråk på detta område. Vidare ansåg Kina fram till 2003 att den indiska provinsenSikkim var en självständig stat och därigenom ett av Kinas grannländer.[33]
Man anser även att den indiska provinsenArunachal Pradesh är en del av Kina.Arunachal Pradesh kallas i Kina officiellt för "SydvästraTibet". Kina och Indien har utkämpat två krig om området under 1960-talet. Sedan 1962 har relationer mellan de två staterna varit kyliga på grund av konflikten i Arunachal Pradesh.[34]
Förhandlingar pågår mellanIndien och Kina om de omtvistade gränsområdena. Förhandlingarna försvåras avIndiens stöd för dentibetanska exilregeringen under ledning avDalai Lama i indiskaDharamsala och av Kinas ekonomiska, politiska och militära stöd tillPakistan. Kina betraktar Pakistan som en "strategisk partner".Indien ochPakistan är sedan flera decennier tillbaka inbegripna i en konflikt om herraväldet överKashmir, ett område som gränsar till Kina.
Kina och Japan är i en territoriell tvist omSenkakuöarna efter att Japan 1895 i samband medFörsta kinesisk-japanska kriget inkorporerat öarna till det japanska territoriet. Kina hävdar på historiska grunder rätten till öarna. Japan hävdar att öarna var obebodda och utan spår av kinesiskt styre. Konflikten intensifierades efter att möjliga ekonomiskt viktiga oljefynd gjordes iÖstkinesiska havet 1968.[35]
StatenTaiwan (Republiken Kina) betraktas av Kina som en utbrytarprovins, se vidareTaiwans politiska status. DetKinesiska inbördeskriget var ett ca två decennier långt inbördeskrig mellan Republiken Kinas regering, dominerad avNationalistpartiet, och en kommunistisk gerillagrupp kalladKinas kommunistiska parti. Kinas kommunistiska parti vann inbördeskriget och lyckades driva landets regering, Nationalistpartiet, och dess trupper på flykt till ön Taiwan. Kommunistpartiet grundade en ny stat i de områden av Republiken Kina de själva kontrollerade, kalladFolkrepubliken Kina, 1949. Nationalistpartiet fortsatte att styra ön Taiwan under namnet "Republiken Kina". Folkrepubliken Kina har sedan dess krävt att även Taiwan ska införlivas i Folkrepubliken Kina. Republiken Kina på Taiwan har likaledes sedan dess krävt att de områden Folkrepubliken Kina kontrollerar ska återföras till Republiken Kina.
Kina betraktar merparten avSydkinesiska havet, närmare bestämt ett område begränsat av den så kallade "Niopunktslinjen" (九段线,Jiǔduàn Xiàn), som tillhörande Kina.[36] Området inkluderarParacelöarna ochSpratlyöarna och är strategiskt viktigt då merparten av all fartygstrafik mellanStilla havet ochIndiska oceanen flyter igenom området. Ytterligare fem länder och territorier har anspråk på hela eller delar av området (Vietnam,Filippinerna,Malaysia,Brunei och ön Taiwan), vilket tros härbärgera stora naturrikedomar av naturgas och olja.USA har en stor flottbas, önGuam, i närheten av området.
Porten till Högsta folkdomstolen, beläget i det gamlalegationskvarteret i Peking.
Under Folkrepubliken Kinas första sex år byggde kommunistpartiet upp ett rättsväsende delvis efter sovjetiska förebilder. 1954 antogs landets förstakonstitution, vilken upprättadeFolkets högsta domstol,Folkets högsta åklagarämbete, ettjustitieministerium. I samband med "kampanjen mot högeravvikelser" 1957 avstannade dock lagstiftningsarbetet och 1959 avskaffades justitieministeriet helt ochMinisteriet för offentlig säkerhet i Kina tog över stora delar av rättskipningen.Kulturrevolutionen 1966–1976 innebar ytterligare ett hårt slag mot rättsväsendet, som blev alltmer politiserat.
Efter Maos död 1976 och reformperiodens början i slutet på 1970-talet återupprättades rättsväsendet och en ny period av lagstiftningsarbete inleddes. 1982 antogs en ny konstitution som fortfarande gäller. Enligt såvälAmnesty International somHuman Rights Watch kränks grundläggandemänskliga rättigheter varje dag.[37] 2010 tilldelade den norska nobelkommitténNobels fredspris till den regimkritiskeLiu Xiaobo "för hans långa och våldsfria kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina". Han deltog i den fredligaProtesterna och massakern på Himmelska fridens torg 1989 den 4 juni, då dessa slogs ned med våldsam kraft och med ett okänt antal dödade som följd. Han har ett flertal tillfällen varit frihetsberövad och förlorat sin tjänst som lärare. Hans hustru drabbades av regimen genom beslut om husarrest.
Medan de ekonomiska och sociala kontrollerna har varit mycket begränsade i Kina sedan 1970-talet, är den politiska friheten fortfarande strikt begränsad. I folkrepubliken Kinas konstitution fastslås de grundläggande rättigheterna för medborgarna, vilka bland annat innefattar yttrandefrihet, tryckfrihet, rätten till en rättvis rättegång, religionsfrihet, allmän rösträtt och äganderätt. Däremot ger dessa bestämmelser inte något signifikant skydd i praktiken mot åtal av staten.[38]
I och med de kinesiska ekonomiska reformerna och dess framsteg har de tiotals miljoner kineser som lämnat landsbygden och flyttat till städerna kommit att behandlas som en andra klassens medborgare av Kinas föråldrade registreringssystem av hushåll, som styr statliga förmåner det så kalladehukou. Skyddet för egendom och äganderätt är svagt, och missbruket av expropriation av böndernas mark har drabbat många bönder i Kina.
Censur av politiska tal och information, bland annat på Internet,[39] sker helt öppet och används rutinmässigt för att tysta kritik av regeringen och det styrande kinesiska kommunistpartiet. Kommunistpartiet har haft blandad framgång i hanteringen av information: en mycket stark kontroll av datamedier ställs inför mycket starka marknadskrafter, en allt mer utbildad befolkning, och kulturella förändring som gör Kina mer öppet, särskilt vad avser miljöfrågor.[40] Kontroversen medGoogles och dess söktjänster i Kina och frågan om frivillig censur har satt fokus på dessa frågor.
År 2005 rankadeReportrar utan gränser Kina 159 (av 167 staterna) i sin årliga World Press Freedom Index.[41] Regeringen har slagit ned flera demonstrationer som genomförts av organisationer, vilka regeringen betraktat som ett potentiellt hot mot "social stabilitet" och kontroll, vilket var fallet med protesterna från 1989 på den Himmelska fridens torg. Ett antal utländska regeringar och frivilligorganisationer kritiserar rutinmässigt Kina för de omfattande brotten mot de medborgerliga fri- och rättigheterna, inklusive systematisk användning av långa frihetsberövanden utan rättegång, framtvingande av bekännelser, tortyr, misshandel av fångar, inskränkningar av yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, religion, press, och fackliga rättigheter. Andra grova brott mot mänskliga rättigheter i Kina som det rapporterats om är framtvingade aborter och steriliseringar.[42] Kina tillämpade 1979-2015 en så kalladettbarnspolitik (ettbarnspolitiken såg dock inte likadan ut i hela Kina)[43]) som dock började fasas ut under 2010-talet och som 2016 ersattes med en tvåbarnspolitik.
Kina avrättar fler människor än något annat land, motsvarande 72 procent av världens totala under 2009, även om det inte är den största bödeln per capita. Den kinesiska regeringen har svarat genom att hävda att begreppet mänskliga rättigheter bör ta hänsyn till ett lands nuvarande nivå av ekonomisk utveckling, och fokusera mer på människors rätt till försörjning och utveckling i fattigare länder. Den ökande levnadsstandarden och ökande läskunnighet samt en höjd förväntad livslängd för den genomsnittlige kinesen har under de senaste tre decennierna setts av regeringen som konkreta framsteg för de mänskliga rättigheterna.[44] Arbetet under det senaste decenniet för att bekämpa dödliga naturkatastrofer, såsom återkommande översvämningar Yangtzefloden, och arbetsrelaterade olyckor beskrivs också i Kina som ett framsteg i mänskliga rättigheter för en stor del av det fortfarande fattiga landet.[källa behövs]
Kina har också blivit kritiserat för förföljelsen avFalungongutövare. Det uppskattas att Falungonganhängare utgöra en majoritet av fångarna på flera kinesiskaarbetsläger.[45] Kilgour-Matas rapporten som publicerades 2006 visade att den kinesiska staten har avrättat en stor mängd Falungongutövare.[46] Denna rapport förklarade även att organen från 41 500organtransplantationer som gjorts på kinesiska sjukhus kan ha kommit från dessa avrättade fångar.
Den kinesiska staten har byggt upp ett av världens mest avancerade och omfattande system förcensur och kontroll av material på internet och blockerar ett mycket stort antal utländska webbplatser.[47]Wikipedia är ett exempel på en hemsida som inte kan läsas i Kina. Den brandvägg som filtrerar vilka delar avinternet som kan nås från kinesiska datorer kallas "the great firewall of China" (svenska: "Kinas stora brandvägg"), vilket är enordvits som syftar på denKinesiska muren. Brandväggen innebär att inkommande trafik på nätet filtreras och innehåll som anses olämpligt sållas bort. Det kan handla om allt från politisk information till sociala medier.[48] Eftersom sociala medier så somFacebook censureras i Kina har det uppstått flera kinesiska motsvarigheter. Ett sådant exempel ärSina Weibo. Kinas stora brandvägg filtrerar också inlägg på kinesiska sociala medier om dessa kritiserar detKinesiska kommunistiska partiet. Exempel på censurerade ämnen ärdemokrati,Falungong samtmassakern på Himmelska fridens torg 1989.
Soldater från Folkets befrielsearmé i paraduniform.
Folkets befrielsearmé är det officiella namnet på Folkrepubliken Kinas militära styrkor.[4] Den grundades avKinas kommunistiska parti1927 och lyder under partietsCentrala militärkommission. Folkets befrielsearmé harkärnvapen och är en av världens största militära styrkor. Folkets befrielsearmé är organisatoriskt skild frånFolkets beväpnade polis, som emellertid också lyder under Centrala militärkommissionen.
Folkets befrielsearmé är formellt underordnadkommunistpartietscentrala militärkommission, och inte till landet Kina. På detta vis skiljer sig Folkets befrielsearmé från den typ av försvar som finns idemokratiska länder som exempelvisSverige ochUSA. En identisk kommission finns inom statsmakten, men den har ingen tydlig funktion. Den centrala militärkommissioner har betydligt mer makt än försvarsministeriet vilket gör att kommunistpartiet håller makten över folkets befrielsearmé.[49]
Folkrepubliken Kinas militär utgörs avFolkets befrielsearmé,Folkets beväpnade polis samt reserver och milis.[4] Folket befrielsearmé delas upp imarktrupper,flottan,flygvapnet ochandra artillerikåren (strategiska missiler).[4] Den ska skäras ned med 1,8 miljoner man till 2008. För tillfället består den av cirka 2,3 miljoner man.[50] År 2003 hade man 1,5 miljoner man i paramilitära styrkorna .[50] Kina har sedan mitten av 1960-talet sina egnakärnvapen och är en av de fem officiella kärnvapenmakterna.
Folkrepubliken Kinas regering och försvarsministerium har ingen egentlig makt över Folkets befrielsearmé. Folkets befrielsearmé lyder istället direkt under Kinas kommunistiska parti och dess organCentrala militärkommissionen.
Folkrepubliken Kina hade från 1953 fram till1978 enplanekonomi efter sovjetisk modell, där statsägda företag dominerade ekonomin och därStatsplanekommissionen hade ansvar för att utarbetafemårsplaner för den kinesiska ekonomin.Deng Xiaoping initierade 1978 marknadsorienterade reformer som uppmuntrade bönder på landsbygden att starta industrier. Invånarna i städerna uppmuntrades att starta privata företag vilket medförde en framväxt av många nya företag inom tjänstesektorn. Man välkomnade också utländska investeringar.[51] Trots reformpolitiken så har femårsplanerna och de statsägda företagen bibehållit en viktig roll i ekonomin.
Kinas ekonomi är en av de snabbast växande globalt sett och är idag världens andra största ekonomi efter USA. Åren2001–2006 passerade Kinas ekonomiItalien,Frankrike,Storbritannien ochTyskland i storlek. Givet storleken på landets befolkning har landet potential att bygga en ekonomi flera gånger större än USA:s.
EnligtÖhrlings PricewaterhouseCoopers beräkningar växer Kina om USA och blir världens största ekonomi redan år2025 och2050 kommer Kinas ekonomi att vara 30 procent större än USA:s. Samtidigt kommerIndiens ekonomi vid samma tidpunkt att ha nått en storlek motsvarande ca 90 procent av USA:s ekonomi, enligt Öhrlings PricewaterhouseCoopers.[52]
Enligt en rapport frånGoldman Sachs[53] förespås Kina överta USA:s roll som världens största ekonomi år 2040. Det enda land som efter denna tidpunkt kan konkurrera med Folkrepubliken Kina i ekonomisk storlek, väntas bliIndien.
Skillnaderna i levnadsstandarden är stor mellan bönder och stadsbor. Den ekonomiska liberaliseringen under1980-talet medförde en snabb höjning avköpkraft och standard i landsbygdsområden i främst södra och östra Kina, men omkring1990 varmedelinkomsten i städerna fortfarande dubbelt så hög som på landet. Välståndsskillnaderna blir även mindre mellan till exempel statliga anställda med fast lön (sämre betalda), anställda i kooperativa företag och egna företagare.
Sedan1978, och framför allt sedan början av1990-talet har Kinas ekonomi vuxit kraftigt, efter att tidigare ha utgjort en obetydlig del i världens ekonomi. Enorma penningflöden från västvärlden till Kina utgjorde den största faktorn till den hastigt ökande ekonomin.
Kinas växande ekonomi kräver alltmerstål,betong,cement ocholja till sin växande industri. Denna faktor orsakade att världspriset på dessa produkter ökat kraftigt. Det var främst stora metropoler som (Shanghai,Peking ochGuangzhou) som fick uppleva boomen – antalet medelklasskineser ökade som aldrig förr, samtidigt som bönderna i inlandet förblivitrelativt fattiga.
År2009 hade Kina enbruttonationalprodukt (köpkraftsparitet) på 8 511 092 000 000 internationella dollar.[54] Landets BNP (PPP) per capita låg samma år på 6 379 internationella dollar.[55]Kinas folkbank innehar mer finansiella tillgångar är något annat offentligt organ i hela världen.[56]
Kina har mycketnaturresurser somkol,olja,koppar och många andramineraler. Kina är världens största producent av kol. Både för industrin och hemmet i städerna är kol den vanligaste energikällan. Det mesta kolet hittar man i norra Kina. Oljan håller på att bli viktigare i Kina som bränsle. Oljan måste transporteras via rörledningar till orter där den behövs. Det mesta av oljan ligger i avlägsna och obefolkade områden, som öknarna i nordväst. En annan växande energikälla i Kina ärvattenkraft. Det har redan byggts hundratals dammar i landets floder. Men det finns även på landsbygden människor som fortfarande litar på växtdelar och ved för att få bränsle.[källa behövs]
Kina har under 2000- talet också haft den snabbaste ökningen av utrikeshandel. Exporten har ökat kraftigt under 2000-talet, exporten uppgår till 30 procent av Kinas BNP. Textilier, kläder, leksaker och skor har varit viktiga exportvaror. Under 2000-talet så har också elektronik och maskiner dominerat exporten.[källa behövs]
Mycket stor del av exporten utgörs av varor som tillverkats, eller satts samman av importerande komponenter, på fabriker som fått stöd av utländska investeringar eller har utländska huvudägare. För att Kina ska kunna ha någon möjlighet att framställa avancerande tekniska produkter krävs också import av maskiner och elektronik men också stål. Olja är också en väldig importvara som Kina har importerat in allt mer. Importen av livsmedel har också ökat under 2000-talet. Importen i uppgår till 26 procent av BNP.[57]
Handel har gjort Kina till största handelspartner med EU och med länderna i Sydostasien och Afrika. Och är näst största handelspartner med Latinamerika och USA. Det som lockar Kina att investera i Asien, Afrika och Latinamerika är de stora råvarutillgångarna. I Afrika handlar Kina med hela 49 av Afrikas 54 länder. Nästan en miljon kineser redan har flyttat till Afrika. Kina satsar alltså mycket på Afrika, främst för att få tillgång till olja, naturgas och mineraler men de försöker också få de afrikanska länderna att producera mat till en växande kinesisk befolkning.[källa behövs]
Till skillnad från västländerna ställer Kina inga krav om demokrati och mänskliga rättigheter för samarbete och utvecklingsbistånd. Det är en stor fördel i konkurrensen med USA och Väst om att få samarbeta med de afrikanska länderna. Detta bidrar nämligen till att säkra Kinas tillgång på viktiga råvaror och växande ekonomier.[58]
Kinas transportsystem är under hård press på grund av snabb tillväxt, vilket leder till förseningar och köer. Trots detta har gods- och persontransporter ökat med 12–15 procent årligen. Järnvägar spelar en avgörande roll, medan floder och kanaler hanterar tunga godstransporter. Lastbilar används främst för kortare sträckor. År 2007 skedde 53 procent av persontrafiken på vägar, 33 procent med järnväg och resten med flyg.
Järnvägsnätet kopplar samman alla provinshuvudstäder, med stora investeringar i höghastighetståg och elektrifiering. En känd förbindelse ärShanghais maglevtåg, som når 430 km/h. Motorvägsnätet, med över 45 000 km 2006, är världens näst längsta. Privatbilism och motorfordon har ökat kraftigt, vilket skapar trafikproblem.
Hamnar hanterar 90 procent av utrikeshandeln, med stora hamnar som Shanghai, Tianjin och Ningbo. Flygtrafiken växer snabbt, och Kina är världens näst största flygtransportnation med cirka 140 civila flygplatser.Air China och andra bolag hanterar inrikes- och internationella rutter.[59]
Före bildandet av folkrepubliken 1949 var den stora majoriteten av Kinas befolkning analfabeter. Det kinesiska kommunistpartiet prioriterade utbildning högt, även om enigheten tidvis vacklat.Hellre röd än expert! löd ett slagord under kulturrevolutionen. Under kulturrevolutionen angreps hela utbildningssystemet, och den högre utbildningen avskaffades i stort sett helt. Under 1980-talet minskades de ideologiska inslagen i utbildningen och betydelsen av fackkunskaper och forskning för att modernisera Kina betonades. Den obligatoriska skolgången förlängdes.[60]
I dag gäller skolplikt från 7 års ålder och 99 procent av alla barn i grundskolan. Kina uppnår sedan 2011 FN-målet att ge alla barn möjlighet att gå i den nioåriga grundskolan. Men förhållandena ser olika ut i olika delar av landet. I storstäderna är läskunnigheten högre och lärarna fler och högre utbildade. Ett viktigt mål för Kinas ledning har därför under 2010-talet varit att fördela resurserna bättre och nå ut med mer stöd till de mindre samhällena.[61]
Cirka 2 procent av Kinas BNP gick 2005 till utbildningssektorn.[60]
1986 antog den nationella folkkongressen en lag om 9-årig obligatorisk skolgång, som skulle vara genomförd inför millennieskiftet. Det var en omfattande reform som genomfördes stegvis. 2001 utformades en ny läroplan för grundskolan med 18 skolämnen. Då uppgraderades ämnet idrott, som tidigare haft låg status i kinesisk skola. Även vid universiteten blev det då obligatoriskt med idrottsundervisning.[62] Genomförandet av nioårig grundskolan gick långsamt och 2003 flyttades målet fram till 2008. Före grundskolan ligger en treårig förskola, som i stor utsträckning är genomförd i städerna. De första sex åren av grundskolan studerar eleverna kinesiska, matematik, naturvetenskapliga ämnen, geografi, historia, musik samt konst och bild. Av eleverna går 98 procent vidare till det treåriga högstadiet, och två tredjedelar fortsätter till gymnasierna efter inträdesprov. Av gymnasierna är vissa specialiserade mot ingenjörsvetenskaper, medicin, jordbruk, företagsekonomi eller juridik. Till de bästa universiteten är det extremt hård konkurrens. Under 2010-talet har antalet högre lärosäten ökat kraftigt.[60]
1990 var 182 miljoner kineser analfabeter, men 2003 endast 85 miljoner. Enligt en uppskattning av FN var då nio av tio kineser äldre än 15 år läs- och skrivkunniga. Det sågs som en mycket hög andel för att vara i ett utvecklingsland. De regionala skillnaderna var dock stora.[60]
2006 meddelade staten att skolavgifterna i grundskolan skulle tas bort för 150 miljoner landsbygdselever. Det som en form av ekonomiskt stöd åt fattiga bondehushåll. I de flesta städer är skolavgifterna mycket höga för barn till migrantarbetare, som därför oftast låter barnen stanna kvar hos mor- eller farföräldrarna när de flyttar till industri- och servicearbeten i expansiva delar av landet.[60]
Kina har 55 officiella, av centralregeringen i Peking erkända,folkgrupper och minoriteter[20].Hankineser är den största befolkningsgruppen och utgör 92 procent av den totala befolkningen. Vid slutet av den kejserliga eran 1911 hade hankineserna kommit att beskrivas av bland annatSun Yat-sen och andra republikanska revolutionärer som den största och viktigaste av de fem stora etniska kategorierna (”nationaliteterna”) som sades utgöra det kinesiska folket: de andra varmanchuer,mongoler,hui ochtibetaner. Folkrepubliken övergav officiellt Suns tolkning av nationalitetsbegreppet. Dagens hankinesiska majoritet är i sig mycket heterogen i fråga om såvältraditioner somspråk. Inom den hankinesiska gruppen talas olika regionala varianter avkinesiska, vilka ofta är minst lika olika från varandra som degermanska ellerromanska språken. Politiskt sett saknar dessa regionala språk dock officiell status, varför de i dagligt tal ofta kallas för "dialekter". De största minoritetsgrupperna ärzhuang,manchu,hui,miao ochuigurer. Det finns ytterligare minoritetsgrupper, exempelvistuviner ochdolaner,kammuer ochkuconger, som inbegrips i de officiella kategorierna eller räknas till ”obestämda folk”.[20]
Vid folkräkningen år 1964 registrerades inte mindre än 183 etniska grupper, vilket visar att det döljer sig en stor mångfald i de officiellt redovisade kategorierna.[20]
Av de av regeringen i Peking officiellt erkända 55 minoriteterna, har tre stycken förskrivits till den självstyrande önTaiwan. Enligt myndigheterna på ön har Taiwan istället minst tolv minoriteter.[källa behövs]
Kinesiska samt några minoritetsspråk på 1yuans-sedel.
Detkinesiska språket är starkt dominerande och talas av ungefär 95 procent av befolkningen. Vidare finns cirka 60 miljoner talare av mer än 250 minoritetsspråk. Dessa talare är i huvudsak tvåspråkiga och använder kinesiska som skriftspråk.[67] Mandarinkinesiska är lingua franca mellan de olika språkliga grupperna, och enligt lagen är det statens enda officiella språk.[68]
De andrasinotibetanska språken i Kina inkluderar tibetanska. Ü-tsang, som talas i centrala Tibet, är den största varianten av tibetanska. Kham-varianten talas iSichuan och amodo-varianten iQinghai.[69] Språkskiftet från tibetanska till kinesiska i skolorna i Tibet har väckt oro om språkets framtid.[70]
Altaiska språk talas av cirka 14 miljoner i norra Kina. De viktigaste språken ärmongoliska (cirka 3 miljoner) ochuiguriska (cirka 8 miljoner). Uiguriskan har hotats av dem kinesiska myndigheter som trycker uigurer att använda kinesiska för att bevisa lojalitet till Kina, och språket har raderats från bland annat trafikmärken.[71] Ocksåkazakiska talas iIli kazakiska autonoma prefektur där det har en officiell status.[69] Mongoliskan i Kina skrivs fortfarande meddet traditionella skriftsystemet varemot i Mongoliet används tills vidarekyrilliska.[72]
De etablerade främmande språk,engelska ochportugisiska, talas i Kinas särskilda administrativa regioner,Hongkong ochMacao, på grund av koloniala historian.[68]
Tre storareligioner har utövat stor påverkan på Kinas kultur:konfucianismen[76],daoismen[77] ochbuddhismen[78]. De här kallas oftast för tre lärdomar (三教,san jiao).[79] Det råder delade meningar huruvida konfucianismen ska räknas som en religion, då denna tankeriktning har större likheter med filosofi och politisk ideologi än med en traditionell religion.
Folkrepubliken Kinas regering iPeking erkänner idag fem officiella religioner:[80]
Konfucianismen är tillåten, men betraktas inte som en religion.
Islam nådde Kina relativt tidigt bland annat via handel överSidenvägen. Redan under600-talet e.Kr. kom kristendomen liksom islam till Kina. Flera framstående personligheter ur Kinas historia har varitmuslimer, bland annatZheng He som tillhörde den muslimska kinesiska minoritetsgruppen Hui-folket och ledde en mycket stor kinesisk flotta på en expeditioner till Mellanöstern och Afrika i början av1400-talet. I samband med denna expedition genomförde Zheng He pilgrimsfärder tillMecka på denArabiska halvön.
Kinas ledande kommunistiska partiet är officielltateistiskt och det har försökt kontrollera alla religioner i landet genomsinifiering av religionerna.[81][80]
Kinas kultur är en av världens äldsta. Landet hade ett utvecklat samhällssystem redan för 4 000 år sedan och det är i Kina som många stora uppfinningar sett dagens ljus, exempelvis pappret,boktryckarkonsten,porslin,krut ochkompassen.
Skriften (dekinesiska tecknen) utvecklades dock avsevärt senare i Kina än i andra tidiga kulturer. De äldsta bevisen för bevarad skrift i Kina är ca 3 200 år gamla, att jämföra medGrekland (3 500 år),Pakistan (5 200 år) ochEgypten (5 200 år).[82]
Kejsardynastierna varade i drygt 2 100 år (221 f.Kr. - 1911 e.Kr.) och omfattade både epoker av stabilitet och av omvälvande förändring.
Det kinesiska samhället värderadegastronomi mycket och utvecklade omfattande studier av ämnet baserat påtraditionell kinesisk medicin. Kinesisk kultur utövades ursprungligen på de norra kinesiska slätterna. De första odlade grödorna tycks ha varitkavlen ochvipphirs, medanris odlades i söder. År 2000 f.Kr. hadevete kommit från västraAsien. Vetet användes vanligtvis till varmanudelsoppor, istället för att bakas tillbröd som iEuropa.Adeln jagade olika vilda djur och åt kött avfår,gris ochhund, allteftersom dessa djur blev tämjda.Spannmål lagrades mothungersnöd ochöversvämningar och köttet bevarades medsalt,vinäger ellerjäsning. Köttets smak förbättrades genom att man stekte det i animaliska fetter, men denna praxis var mestadels begränsad till de rika.[83]
Kina har en av de äldsta sportkulturerna i hela världen, som sträcker sig igenom flera årtusenden. Det finns i själva verket bevis för att en form avfotboll spelades i Kina redan påantiken, dock utan relation till dagens fotboll.[86] Förutom fotboll,[87] finns det många andra populära sporter i Kina, bland annatkampsport ochbordtennis.Brädspel som till exempelGo (Weiqi), ochXiangqi (Kinesiskt schack) ochschack är även populärt i Kina.
^ [ab]Större delen av detta avsnitt består av bearbetad text frånKina iNordisk familjebok (andra upplagan, 1911) Nordisk Familjebok], Uggleupplagan, 1911.
^För mer om hur Kinas expanderande jordbrukskultur påverkar djur- och växtlivet, se Mark Elvin,The Retreat of the Elephants: An Environmental History of China (New Haven: Yale University Press, 2004).Libris10571092
^”China’s reform and opening-up promotes human rights, says premier”. 11 december 2003. Embassy of the People’s Republic of China in the United States
^U.S. Department of State. 2008 Country Report on Human Rights: China (includes Hongkong and Macao), Oct 2008.. ”"Some foreign observers estimated that at least half of the 250,000 officially recorded inmates in the country's reeducation-through-labor camps were Falun Gong adherents. Falun Gong sources overseas placed the number even higher.".”.
^David Kilgour, David Matas. (6 July 2006, revised 31 January 2007) An Independent Investigation into Allegations of Organ Harvesting of Falun Gong Practitioners in China (free in 22 languages) organharvestinvestigation.net..
^"China and the Internet.", International Debates, 15420345, Apr2010, Vol. 8, Issue 4.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Kina, 1904–1926.
Hallgren, C.,Patron-klient-relationer och motsatta värdesystem i Kina. 1972. Ill.
Journal of contemporary Asia. Vol. 8 (1978), s. 355-373 (Sudama, T.,Analysis of classes by Mao Tse Tung, 1923-39)
Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på engelska). Chinese history: a new manual. Harvard-Yenching Institue monograph series ; 84 ([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center.Libris13753255.ISBN 978-0-674-06715-8
.svg)
_Taoist_Temple_at_Tianchi_(Heavenly_Lake)_in_Fukang%2c_Changji%2c_Xinjiang.jpg)
