Ettkemiskt tecken (äldre benämningkemisk symbol[1]) är en kortare form av ett längre namn på ettgrundämne. Alla grundämnen har ett kemiskt tecken[2] bestående av en eller två bokstäver. Några få människoskapade grundämnen med hög kärnladdning (atomnummer) har haft tillfälliga tecken med tre bokstäver innan det slutliga namnet har godkänts. Systemet utarbetades 1813 avJacob Berzelius och ersatte flera tidigare allt krångligarenotationssystem baserade påalkemins grafiska symboler.
Kemiska tecken för grundämnen är listade i detperiodiska systemet. De används (förutom som ettstenografiskt skrivsätt) ikemiska formler och i reaktionsformler. Kemiska tecken bör inte skrivas i kursiv stil.
Exempel:
(2 molekyler väte reagerar med 1 molekyl syre och bildar 2 molekyler vatten)
Kemiska tecken har ofta härletts från detlatinska ellergrekiska namnet på ämnet. Ibland liknar det latinska eller grekiska namnet inte det vanligasvenska namnet. Exempelvis är Au tecknet förguld (latinaurum), Pb tecknet förbly (latinplumbum) och Cl tecknet förklor (grekiska förχλωρός chlō'ros, gulgrön).
^Enghag, Per (1998). Jorden grundämnen och deras upptäckt, del 1. Några viktiga teknikmetaller. Stockholm: Industrilitteratur. sid. 45–47.ISBN 91-7548-511-7
^Svenska Kemisamfundet, nomenklaturutskottet,Visste du att?, Kemin är ett teckenspråk[1]
