Vid folkräkningen i Polen2002 uppgav sig 5 100 personer vara av kasjubisketnicitet, medan 51 000 uppgav kasjubiskan som sittmodersmål. Uppskattningarna av deras antal har annars legat mellan 50 000 och 500 000 personer.
Kasjuberna utgör den sista resten av de slaviska pomrarna (vender ur germansk synvikel) som levde längs södra Östersjökusten (Vendland), innan de gradvis trängdes bort genom dentyska östkoloniseringen. Ursprungligen var hela kuststräckan mellan flodernaWisła ochPersante kasjubiska områden. Här iPomerellen hade kasjuberna sina egna furstar. Det äldsta skriftliga beviset för deras existens är från1238, när påvenGregorius IX betecknar den iStettin residerande furstenBogislav av Pommern som "hertigen av Kasjubien". Själva tog sig furstarna titeln "slavernas hertig och hertig av Kasjubien".Pommern blev 1181 ett tyskt län, vilket i kombination medHansans framväxt snabbt förtyskade Pommern. Ända in på 1700-talet fanns dock kasjuber även i Pommern.Pommerellen däremot erövrades dock först 1308 avTyska orden, och där hann aldrig tyskan få något övertag. Från1464 kom Pommerellen under polsk överhöghet och med det polska inflytandet poloniserades den kasjubiska överklassen, som ville komma i åtnjutande av den polska adelns privilegier. Samtidigt "kasjubiserades" de tyskar som slagit sig ned i området. Då levde ännu kasjuber även iHinterpommern, som1648 hamnade underBrandenburgsk överhöghet. Då delar av Hinterpommern tillföll Sverige samma år bar de svenska kungarna fram till1720 titeln "hertig av Kasjubien", även om ytterst få kasjuber torde ha bott i den del av Hinterpommern som tillhörde Sverige. Då trakterna runtLauenburg ochBütow tillföll Brandenburg 1657 kom fler kasjuber under tysk överhöghet. VidPolens första delning1772 tillföll hela det kasjubiska områdetPreussen, och förblev preussiskt fram tillförsta världskrigets slut.Wilhelm II bar också titeln "hertig av Wenden och Kasjubien".
Den preussiska överhögheten innebar en förbättring av kasjubernas situation i och med attlivegenskapen avskaffades. Men även en germanisering av kasjuberna började; främst protestanterna blev snabbt förtyskade. Men det tysk-kasjubiska förhållandet förblev relativt harmoniskt långt in på1800-talet. Senare ville den tyska centralmakten dels förtyska dem, dels använda den kasjubiska nationalismen mot den polska. Även ryssarna använde kasjubisknationalism mot polackerna, medan polackerna såg kasjuberna endast som polacker och deras språk som en polsk dialekt.
Efterstalinismens år, under tövädersåret 1956 bildades Zrzeszenie Kaszubsko-Pomorskie, vars organ varKaszebe, därefterPomerania, vars namn syftade till att fastslå identiteten mellan kasjuberna och de forna pommeranerna. Tonen mot kasjuberna skärptes under varvsstrejkerna iGdynia ochGdansk1970 och1980, då kasjuberna på officiellt håll påstods vara anstiftare.[källa behövs] Därefter har de kasjubiska önskemålen om ett erkännande av sin identitet tillmötesgåtts.
Karlsson, Ingmar (2018). ”Liver, karaimer och kasjuber — våra okända grannar på andra sidan Östersjön”. De små folkens historia : minoriteter i Europa. Lund: Historiska media. sid. 13-41.Libris21750130.ISBN 9789175456188
