| Karl XIII | |
|---|---|
 | |
| Samtida porträtt av Karl XIII avCarl Fredric von Breda | |
| Regeringstid | 29 mars 1792–31 oktober 1796 (4 år och 216 dagar) |
| Företrädare | Gustav III (kung av Sverige) |
| Efterträdare | Gustav IV Adolf (kung av Sverige) |
| Regeringstid | 13 mars 1809–6 juni 1809 (85 dagar) |
| Företrädare | Gustav IV Adolf (kung av Sverige) |
| Efterträdare | Sig själv (kung av Sverige) |
| Regeringstid | 6 juni 1809–5 februari 1818 (8 år och 244 dagar) |
| Kröning | 29 juni 1809 i Stockholm |
| Företrädare | Sig själv (riksföreståndare) |
| Efterträdare | Karl XIV Johan |
| Valspråk | Folkets väl min högsta lag |
| Regeringstid | 4 november 1814–5 februari 1818 (3 år och 92 dagar) |
| Företrädare | Kristian Fredrik |
| Efterträdare | Karl XIV Johan |
| Gemål | Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp |
| Barn | Karl Adolf |
| Ätt | Holstein-Gottorpska ätten |
| Far | Adolf Fredrik |
| Mor | Lovisa Ulrika av Preussen |
| Född | 26 september (g.s.)/7 oktober (n.s.) 1748 Kungshuset, Riddarholmen, Stockholm |
| Namnteckning |  |
| Död | 5 februari 1818 (69 år och 121 dagar) Stockholms slott |
| Begravd | 20 mars 1818 Riddarholmskyrkan i Stockholm |
 | |
 | |
Karl XIII, innan trontillträdet känd somHertig Karl, född26 september (g.s.)7 oktober (n.s.)1748 iKungshuset, Riddarholmen iStockholm, död5 februari1818 påStockholms slott, varkonung av Sverige från 1809 ochNorge från 1814 till sin död. Han var ävenhertig av Södermanland. I Norge kallades hanKarl XIII under sin levnad men har därefter ibland kallats förKarl II.[1]
Karl XIII var son till kungAdolf Fredrik och drottningLovisa Ulrika, bror tillGustav III ochkusin tillKatarina II av Ryssland. Han gifte sig 7 juli 1774 iSlottskyrkan på Stockholms slott med sin kusinHedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, vars far var yngre bror till Adolf Fredrik.
Karl XIII:s fullständiga titel på svenska löd:
Carlmed Guds Nåde, Sveriges, Norges,Götes ochVendes Konung, etc.etc.etc.Hertig tillSchleswig Holstein,Stormarn ochDithmarschen, Greve tillOldenburg ochDelmenhorst, etc.etc.[2]
Furstars titulatur avslutades ofta med "etc." för att markera att de även hade mindre väsentliga titlar. Antalet avslutande "etc." kunde vara upp till tre stycken. De skrevs ofta på formen "&c." det vill säga medligaturen&, "et", från latinets "och".
Karl utnämndes vid sitt dop tillSveriges storamiral.[3]
Karl var under uppväxten det av Gustaf III:s syskon som stod honom närmast; han tog sin brors parti i konflikterna med modern, och hjälpte Gustaf III vidstatskuppen 1772, varefter han utnämndes till hertig av Södermanland.[4]
Karl tjänade somamiral underGustav III:s ryska krig, och under hans kommando nådde flottan en del framgångar.[4] Han blev också utsedd att ta kommandot över landarmén när Gustav III återvände till den västra rikshalvan för att ta itu med den danska invasionen, och lyckades hanteraanjalaförbundet.[5] Han stod sedan lojalt på kungens sida när denne vid riksdagen 1789 genomdrevFörenings- och säkerhetsakten.[4] Han var föremål för1789 års sammansvärjning, som hade syfte att uppsätta honom på tronen, men den tilltänkta kuppen blev inställd sedan han nekat att delta i den.[6] Han stod senare i nära förbindelse med ledande personer inom oppositionen men det är omtvistat om han kände till och stödde planerna på att mörda brodern Gustav III.[7]
Karl blev till namnetförmyndarregent för sin brorsonGustav IV Adolf år 1792, men lämnade i praktiken över makten till sin gunstlingGustaf Adolf Reuterholm. Under förmyndarregeringen avslöjades 1793 en komplott mot att avsätta Karl i form av denArmfeltska konspirationen. Han frånträdde regeringen när brorsonen blev myndig 1796.
Karls ende son inom äktenskapet,Karl Adolf, levde bara i en vecka. Detta kom att ha betydelse för ättenHolstein-Gottorps fortsatta historia på den svenska tronen. När Karl så småningom uppsteg på tronen, sedan brodern mördats 1792 och brorsonen Gustav IV Adolf hade avsatts och landsförvisats med fru och barn 1809, saknade han tronarvingar. Den barnlöse kungen adopterade därför först släktingen prinsKarl August, också av huset Oldenburg, men efter en kort tids vistelse i Sverige avled denne plötsligt. Kungen adopterade därefter den franske marskalkenBernadotte som utan någon egen kunglig börd blev stamfar för den nuvarande kungaätten.
Gustav III:s son Gustav Adolf blev alltså först ny regent och under dennes regeringstid förloradesFinland, ochPommern blev tidvis ockuperat av Napoleon. Detta ledde till att Gustav IV Adolf avsattes. Därefter fick Karl XIII agera marionettkung och tvingades adoptera den danske prinsenKristian August, som emellertid avled avslaganfall redan 1810, vilket orsakade stor uppståndelse och starka rykten om förgiftning. I samband med begravningståget för Kristian August genomGamla stan i Stockholm den 20 juni 1810 mördadesriksmarskalkenAxel von Fersen påRiddarhustorget, anklagad av folkhopen för att ha förgiftat den danske prinsen.
Man var tvungen att utse ny kronprins.Carl Otto Mörner sändes till Frankrike för att inhämta kejsarNapoleon I:s åsikt i tronföljdsfrågan, men agerade där på eget initiativ och sålde svenska kungakronan till den franskafältmarskalkenJean Baptiste Bernadotte. Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en advokatson frånPau. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som fick namnet Karl Johan, och sonson.
År 1812 tog Karl Johan över regentskapet i praktiken, efter att kungen blivit allt äldre och tröttare. Karl XIII hade i slutet av 1809 drabbats av ett slaganfall och han kunde bland annat mitt under regeringssammanträden somna och förbli sovande under resten av mötet och var inte alltid medveten om vad han godkände eller avslog utan lät sig lätt påverkas av andra regeringsmedlemmar.
Karl XIII önskade, liksom många andra, att Karl Johan skulle återerövra Finland från Ryssland. Denne vände sig dock västerut. År 1814 tvingades Norge i union med Sverige, och Karl XIII utsågs till Norges kung (där han kallats Karl II, men inget tyder på att han kallades så av samtiden).[8]
Kung Karl avled klockan 22.14[9] den 5 februari 1818 och efterträddes av Karl XIV Johan, som i praktiken styrt landet ända sedan kungörelsen den 27 mars 1811. Officiellt kungjordes att Karl XIII den 17 mars detta år insjuknat i bröstfeber och att han "...pröfvat nödigt att uppdraga vården om Sig och Riket åt H. K. Kron-Prinsen".[10]
Efter att den 23–27 februari legat pålit de parade i Riddarsalen gravsattes stoftet vid en akt i Riddarholmskyrkan den 20 mars.[11]
Barn med blivande drottningCharlotta:
Förmodat barn medAugusta Fersen:
Adoptivsöner:
Kungen var mycket engagerad iSvenska Frimurare Orden. Den 7 juni 1774 valdes han, som hertig Karl, till ny ordensmästare efterCarl Friedrich Eckleff och den 30 november samma år ersatte hanCarl Fredrik Scheffer som ordensstormästare[12]. Han blev snart drivande i arbetet med att revidera och utveckla det så kalladesvenska systemet som är i bruk än idag. Tillsammans med bland andraJacob Wilhelm Tornérhielm arbetade han 1797–1800 med nya ritualer för de så kallade johannes- och andreasgraderna. Parallellt med detta tog man fram ordensstadgarna, de så kalladeOrdens Allmänna Lagar. År 1811 instiftade kungenCarl XIII:s orden.
Ända fram till 2004 var räntan på Karl XIII:shemgiftskapital en särskild post i den svenska statsbudgeten. Bakgrunden är att ständerna vid1778–79 års riksdag beslöt att bevilja den dåvarande hertig Karl en hemgift i form av ett insatt kapital på 100 000 riksdaler specie, och att den årliga räntan på beloppet skulle överlämnas till hertigen. Detta fullföljdes genom ett beslut av kung Gustav III i december 1780 om attStatskontoret skulle sätta in hemgiften i bank för Riksgäldsdirektionens räkning och att Statskontoret skulle betala fem procent årlig ränta på kapitalet till hertig Karl eller hans ombud. Efter attRiksgäldskontoret inrättades 1789 överflyttades både kapitalet och skyldigheten att betala räntan till kontoret.
Efter Karl XIII:s död begärde Karl XIV Johan att ständerna fortsättningsvis skulle betala räntan till honom. Bland ständerna fanns olika åsikter om huruvida rätten till ränta var knuten till Karl XIII personligen eller om den kunde ärvas av Karl XIV Johan. Dock beslöts det vid1817–18 års riksdag att Karl XIV Johan skulle anses ha arvsrätt till räntan, och att den i fortsättningen skulle betalas till den nye kungen. En årlig utbetalning av räntan på hemgiftskapitalet gjordes därefter till den regerande kungen ända fram till 2004, då regeringen efter samråd med hovförvaltningen föreslog att den särskilda räntebetalningen skulle avskaffas och det ordinarie anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten skulle räknas upp i motsvarande mån. Detta godkändes av riksdagen i samband med beslutet om tilläggsbudget våren 2004. Räntan på Karl XIII:s hemgiftskapital utbetalades alltså årligen under totalt 224 år.
Efter införande av krona som myntslag år 1873 uppgick hemgiftskapitalet till 150 000 kronor, och den årliga utbetalningen av ränta till konungen var alltså på 7 500 kronor.[13]
Wikimedia Commons har media som rörKarl XIII.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
