Karikatyr är en framställning av en persons karakteristiska drag eller hållning på ett överdrivet sätt så att en skrattretande effekt uppstår. Används ofta i politisk och socialsatir. De groteska gestalter man kan finna imedeltidaskulptur ochLeonardo da Vincis fysionomiska studier hör till karikatyrens föregångare.
Ordetkarikatyr har en tämligen invecklad etymologi. Det kommer avfranskanscaricature ochitalienskanscaricatura, som i sig härleds urcaricare "överlasta", "överdriva". Detta kommer i sin tur avsenlatinetscar(r)ico "lasta på en vagn", avlatinetscarrus "kärra".
En överdriven bild i syfte att nedvärdera och kränka en person eller företeelse kallasnidbild. Se ävenhalmgubbe.
Under antiken och medeltiden förekom ofta politiska och kyrkliga smädebilder i form av djurallegorier.Renässansens konstnärer fann i karikatyren en befriande motvikt till det rådande antika skönhetsidealet. Bland annat tecknade Leonardo da Vinci,Dürer och brödernaCarracci många träffsäkra fysiomier. De senare är ursprunget till ordet "karikatyr", då de kallade sina illustrationer förritrattini carichi, som ungefär betyder "laddade porträtt".[1]Bernini är en av den italienska barockens stora karikatyrister.
En guldålder för karikatyren inföll på 1700-talet i England med Hogarts samhällssatirer och med hans efterföljare Rowlandson, Gillray och senare Cruishank, som gjorde ettriga politiska pamfletter.
Den illustrerade skämtpressen, som uppstod under 1800-talets första hälft, blev ett viktigt forum för skämttecknare. Pionjärer var fransmannenCharles Philipon, som bland annat startade tidningarnaLa Caricature 1830 ochLe Charivari 1832 med framstående medarbetare somHonoré Daumier – med sina fräna satirer en av karikatyrens största mästare – vidare Gavarni, Cham och Grandville, samtFrancisco de Goya,George Grosz ochWilliam Hogarth.
England följde efter medPunsch 1841 (ges ut än idag) med bland annatJohn Tenniel som ledande tecknare, och Tyskland medFliegende Blätter 1844, dominerad avWilhelm Busch ochAdolf Oberländer. En ny generatin av skickliga karikatyrtecknare framträdde i olika franska skämttidningar mot sekelslutet, bland annat Forian, Steilen ochCaran d'Ache.
Senare skämttecknare har huvudsakligen haft dags- och veckopressen som arbetsområde. Knuten till dagspressen var bland annatDavid Low, en av Englands mest berömda politiska tecknare under 1900-talet.
^Maurice Horn (ed.) (1980)A World Chronology of Cartoon Art, ur: The World Encyclopedia of Cartoons, Chelsea House Publishers, New York/London, sid:62,ISBN 0-87754-088-8
