12,7 mm karbin m/1870. Ringen på vänster sida av karbinen är den ring karbinhaken fästes i.6,5 karbin m/94
Karbin är ett vapenbegrepp som främst avsergevär med en förkortadpipa eller dylikaeldhandvapen där piplängden är relativt kort, ursprungligen för att lätt kunna hanteras på en hästrygg vid kavalleriet.
Historiskt har gränsen till karbin från gevär generellt dragits runt en tjugo procent nedkortning världen runt. I andra fall har vissa fastställt piplängden för karbin mellan cirka tre till 6 decimeter (300–600 mm), där 3 decimeter piplängd är övergången tillpistol.
Det finns ingen fastställd övre eller nedre gräns på piplängd där ett gevär blir en karbin ellervice versa inom Sverige, utan snarare handlar det om hur lång pipan är gentemot liknande konstruktioner.[1]
Isvenska försvarsmakten finns det flera historiska exempel på vapen som kallas gevär trots att de är kortare än andra vapen kallade karbiner och vice versa. Under 1930-talet fanns det behov av att korta ner dåtidens enhetsgevär,gevär m/96, för att göra de mer lämpliga förskyttegravskrig, trupptransport och annat tidsenligt. Dessa vapen fick pipan nerkortad från 739 mm till 600 mm och betecknadesgevär m/38.[2] Jämte detta utprovades under det tidiga 1960-talet varianter avFN FAL med piplängder uppemot 620 mm, vilka betecknades som automatkarbin per försöksmodell.[3]
På den längre änden av skalan kan nämnaskpist m/37-39F, vilken betecknats kulsprutepistol med 313 mm piplängd, gentemotak 5D, vilken betecknats automatkarbin med 259 mm piplängd. Utöver dessa finns det utvärderingsunderlag från 1970 därHeckler & Koch:s HK53, en HK33 automatkarbin i5,56 × 45 mm NATO som nedkortats till 211 mm piplängd,[4] samt dylikt nedkortadeAR-15 varianter från Colt, benämns som kulsprutepistoler.[5] I samma underlag benämns den något längre varianten, HK33K med 320 mm piplängd,[4] som automatkarbin.[5]
Karbin var från början ett kortare luntlåsgevär, hjullåsgevär eller flintlåsgevär, framtaget förkavalleriet då dessa hade svårt att hantera de långamusköterna på hästryggen. Andra trupper som hellre utrustades med karbiner än med gevär varartilleriet ochsoldater vidFortifikationen.
Karbin har även gett namn åtkarbinhaken, som ursprungligen användes av kavalleristen för att snabbt haka av och på karbinen. Karbinen hakades fast i karbinhaken som satt fast i en karbinrem över kavalleristens vänstra axel.[6]
^ [ab]Finkalibrig Am och utveckling efter andra världskriget 1970. Stockholm:Försvarets materielverk, Armématerielförvaltningen, VAB 1/I (vapenbyrån), Övl H Westerhult (överstelöjtnant). 1970-11-30. sid. blad 7
^Larsson, Ander (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700 till 1721. Östersund: Jengel Förlag.ISBN 978-91-88573-43-8
.jpg)
