| Kappkuppen | |
 | |
| Plats | Preussen,Tyskland |
|---|---|
| Datum | 13-18 mars1920 |
| Karaktär | statskuppförsök |
| Part I | tyska staten |
| Part II | grupper urReichswehr |
| Syfte | störta Tysklands republikanska regering |
| Resultat | misslyckat kuppförsök |
Kappkuppen (tyskader Kapp-Lüttwitz-Putsch ellerKapp-Putsch) var en misslyckadstatskupp iTyskland, som startade iBerlin den13 mars1920.
Kuppen emanerade ur de antirepublikanska sentiment som närdes av den tyska högern. Målet var att störtaWeimarrepubliken och återinföra monarkin. Kuppmakarna,generalWalther von Lüttwitz och ämbetsmannenWolfgang Kapp, som tvingade regeringen, med rikskanslerBauer i spetsen, att lämnaBerlin, kom ur ett nationalistiskt nätverk organiserat iNationale Vereinigung. De hade också stöd avErich Ludendorff och kretsen kring det ultrakonservativaDeutsche Vaterlandspartei, vilket Kapp 1917 varit med om att bilda. Kuppens militära del bestod av en i Berlin stationerad frikår, den så kalladeMarinebrigade Ehrhardt, som regeringen beslutat avveckla. Brigaden, som hade grundats avHermann Ehrhardt, bestod bland annat av veteraner från striderna iBaltikum, de så kalladeBalticumer. Den hade gjortsvastikan till sin symbol och dess medlemmar kom senare att till en icke ringa andel ansluta sig till dennationalsocialistiska rörelsen ochSA.
Regeringens trupper vägrade använda våld mot kuppmakarna och drog sig istället undan. Regeringsledamöterna blev i det läget tvungna att fly för sina liv utan vare sig regeringsmaskineriet eller andra ledningsmöjligheter med sig. Inledningsvis flydde man tillDresden där man sökte skydd hos kommendanten, generalMaerker. Då generalen visade tecken på att vilja förena sig med kuppmakarna, flydde regeringen vidare. Kuppmakarna intog samtidigtrikskansliet i Berlin och övertog den flyktade regeringens plats och dess befogenheter.
När allmänheten efter några dagar fått klart för sig vad som inträffat utlystes en spontangeneralstrejk som helt lamslog landet. El- och vattenförsörjningen stoppades, järnvägs- och alla andra kommunikationsmedel avbröts, matförsörjning och administration upphörde.
I slutskedet kunde kuppmakarna i Berlin bara kommunicera genom rapportkarlar. Wolfgang Kapp och general Lüttwitz gav upp regeringsmakten då Lüttwitz avskedades avförsvarsministernGustav Noske.
Den 17 mars flydde Kapp tillSverige, där han senare, på tysk begäran, anhölls iSödertälje.[1] Kapp undgick emellertid att utlämnas och fickuppehållstillstånd i Sverige. 1922 återvände han frivilligt till Tyskland, där han strax därpå avled icancer.
Walther von Lüttwitz flydde tillUngern men kunde senare återvända sedan han beviljatsamnesti.