Efter en tids befrielsekamp ledd avAfrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) blev Kap Verde ochGuinea-Bissau självständiga 1975. Till en början fanns en form av union mellan länderna, men efter en statskupp i Guinea-Bissau 1980 upplöstes unionen. Landets förste president,Aristides Pereira infördeenpartisystem och styrde landet enväldigt fram till dess att flera partier tilläts deltaga i 1990 års val, Pereira besegrades i valet av oppositionsledarenAntónio Mascarenhas Monteiro som tillträdde som ny president 1991. Efter detta har Kap Verde varit en av Afrikas mest stabilademokratier. Under senare hälften av 1900-talet drabbade upprepade torrperioder Kap Verde, och ledde till en storemigration. Resultatet är att antalet utflyttade kapverdier är större än antalet som bor kvar.
De olika öarna som Kap Verde består av har alla sin speciella geografi, exempelvis är ön Santo Antão fylld av gröna dalar och berg, medan exempelvis ön Boa Vista (vacker utsikt) är relativt platt till karaktären. Dock är landet mestadels bergigt och klippigt, djupt ärrat averosion ochvulkanisk aktivitet. Landet når, med vulkanen Pico på ön Fogo, en högsta höjd på 2 829 meter över havet. Vid Picos senaste utbrott i april 1995 evakuerades tusentals människor från byarna närmast berget. Samtliga öar, förutom Sal, Boa Vista och Maio, reser sig brant och högt ur Atlanten.
Kap Verdeörna delas in i två grupper, det nordligaBarlavento - öarna ilovart - och det sydligaSotavento - öarna ilä - efter deras läge i förhållande till de nordöstliga vindar som blåser mest hela tiden.
Klimatet tillhörhalvökenklimatzonenSahel. Det är varmt året runt, men lite mildare än på afrikanska fastlandet. Nederbördsmängden är liten och oregelbunden och faller huvudsakligen under augusti-oktober. Den torra, dammiga vindenharmattan blåser med jämna mellanrum. Öarna ärvulkaniskt ochseismiskt aktiva.
Även om temperaturen tidvis kan vara ganska hög så blåser det ofta en sval bris på de flesta öar. Dettropiska klimatet har två årstider, den torra frånnovember tilljuli och den fuktiga och varmaste frånaugusti tilloktober.
Några av Kap Verdes miljöproblem äravskogning med åtföljande jorderosion, utrotningshotade fågel- och reptilarter, illegal borttagning av sand från stränderna ochöverfiskning.
Kap Verdes försvarsmakt består av ett nationalgarde och en kustbevakning. Sammanlagt har landet cirka 1 000 soldater, av vilka 800 tillhör nationalgardet. Det finns inget flygvapen, men de två försvarsgrenarna har flygförband. Militärens uppgift består i terrorismbekämpning, bekämpning av narkotikasmuggling, katastrofhjälp ochgränsbevakning till sjöss.[6] År 2009 använde landet 0,5 % avBNP på militärutgifter.[7]
Kap Verdes ekonomi är beroende av pengar som sänds till hemlandet av gästarbetare i utlandet samt internationellt bistånd.[6] Landet har fånaturresurser samtbrist påfärskvatten. Ekonomin är tjänstebaserad och handel, transport och turism utgör en stor del avBNP. Över 80% av maten måste importeras. Regeringen genomför ekonomiska reformer som syftar till att utveckla den privata sektorn och locka utländska investerare. En tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Sedan början av1990-talet har dock ekonomin sakta vuxit kontinuerligt.
Kap Verdes lokala flygbolag,Cabo Verde Airlines (TACV), betjänar landets sex flygplatser, samt opererar med plan till utlandet. Kap Verdes internationella flygplats ligger påSal.
Kap Verde har 1 100 kilometer väg, där 858 kilometer ärasfalterad. I landet finns det ingenjärnväg.
Vid sju års ålder börjar den obligatoriska grundskolan. Den fortsätter till 13 års ålder. Lågstadiet, Instrução Primária, varar från 7 års ålder till 11 år och nästa stadium, Escola Preparatória, varar från 11 års ålder till 13 år. När sekundärskolan börjar kan man välja mellan fyra linjer, liceus, som omfattar tre års allmän utbildning eller en förberedande universitetskurs som varar i två år. Primärskolan fullföljs av nästan alla barn. Ungefär två tredjedelar av barnen börjar sekundärskolan, fler flickor än pojkar. Det finns två universitet i landet varav ett är statligt och ett är privat.[10]
De flesta invånarna på Kap Verde är ättlingar till vitaportugisiska nybyggare och svartaafrikanska slavar. Europeiska förfäder inkluderar ocksåspanska ochitalienska sjömän som fick tilldelat land på öarna av Portugal. Dessutom har Kap Verde befolkats av nederländska, engelska, franska, arabiska, amerikanska och brasilianskaimmigranter, samt av kineser frånMacau. Alla dessa ingår i det som omtalas sommestiçobefolkningen, det vill säga personer med både europeisk och icke-europeisk härkomst.[källa behövs]
Kap Verdes officiella språk ärportugisiska, och det är det språk som används vid skolundervisningen. Dessutom ärkreol, ett språk som är en blandning av portugisiska ochvästafrikanska ord, utbrett i det dagliga livet. Det finns många varianter av kreol på Kap Verde, och skillnaden mellan varianterna kan vara betydande mellan de olika öarna.
Det har efter självständigheten kommit en del litteratur på de olika kreolspråken, speciellt på bádiu som talas på huvudstadsönSantiago ochSão Vicentes zoncentrum. Det kreolska språkets prestige har ökat, och en organisation jobbar för att göra Santiagos version av kreol till landets officiella språk. Skillnaden mellan de kreolska språken på de olika öarna har dock varit ett stort hinder för en förändring.[källa behövs]
De flesta invånarna (93,2 %) tillhör denkatolska kyrkan, men tron har påverkats av lokala traditioner. 6,8 % av invånarna ärprotestanter.
De första katolska prästerna kom till öarna år 1462.Franciskanerna kom år 1466, och år 1532 upprättades ett biskopsdöme,Santiago de Cabo Verde, som också omfattade den afrikanska kusten mellanGambiafloden ochKap Palmas.Jesuiterna verkade där mellan 1604 och 1642, och år 1656 kom de förstakapucinerna. 2006 var är de flesta prästerna antingen kapverdier ellergoaneser. Ett nytt biskopsdöme,Mindelo, upprättades år 2003 och omfattar den nordliga öststräckan (Barlavento).
Protestanterna utgör en liten minoritet. De flesta ärnazarenare, som inledde sitt missionsarbete där 1903.Adventisterna etablerade en kyrka på öarna år 1935. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonerna) etablerades 1989 och har enligt senaste räkning 11 898 medlemmar.
