| Sveriges kanslipresident | |
 | |
| Underställd | Konungen |
|---|---|
| Förste innehavare | Bengt Gabrielsson Oxenstierna |
| Inrättat | 1680 |
| Siste innehavare | Lars von Engeström |
| Avvecklat | 1809 |
| Efterträdare | Justitiestatsministern Utrikesstatsministern |
Kanslipresident var ett offentligt ämbete iSverige från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet, som till stora delar motsvarar det nuvarandestatsministerämbetet.
Från1680 till1792 var kanslipresidenten chef förKanslikollegium och från1801 till1809 chef förKunglig Majestäts kansli.
I samband med att detkarolinska enväldet infördes 1680 avskaffadesrikskanslerämbetet och som chef för Kanslikollegiet utnämndes istället en kanslipresident. Denne var under det karolinska enväldet ochfrihetstiden ledamot av det svenskariksrådet (regeringen). Som chef för det viktigaste ämbetsverket intog kanslipresidenten en ledande ställning inom riksrådet och var närmast att betrakta som enregeringschef. Kanslipresidenten hade även ett särskilt ansvar förutrikespolitiken.
EfterGustav III:s statskupp1772 minskade ämbetets betydelse under kungens alltmer auktoritära styre.1786–1790 fanns periodvis två kanslipresidenter och därefter och fram till1792 var ämbetet obesatt. I samband medmordet på Gustav III 1792 utnämndesEvert Vilhelm Taube till kanslipresident, men han avgick och ersattes samma år avFredrik Sparre som innehade det återuppväckta ämbetetRikskansler.1801 avvecklades kanslikollegium, vars uppgifter till stor del togs över av Kunglig Majestäts kansli, som leddes avFredrik von Ehrenheim som 1801–1809 innehade titeln kanslipresident. Den sista kanslipresidenten, som utnämndes 1809 och samma år istället blev den försteutrikesstatsministern, varLars von Engeström.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Kanslipresident, 13 november 1910.
.jpg)
_oil_painting.jpg)
_full.jpg)
_-_Google_Art_Project.jpg)
.png)