Den tibetanska buddhismens skriftkanon innehåller över 5000 olika texter. Samlingen är uppdelad i två delar:Kangyur (Wyl.: bka’ ’gyur) ochTengyur (Wyl.:bstan ’gyur). Kangyur innehåller skrifter som tillskrivsShakyamuni Buddha och andra buddhor, medan Tengyur innehåller kommenterande verk.[1]
Buddhistiska skrifter översattes till tibetanska under främst två perioder: från 700-talet fram till 842, samt mellan slutet av 900-talet och 1300-talet. Kategorisering av dessa översättningar skedde tidigt, men det var först runt slutet av 1300-talet och in på 1400-talet som skrifterna kategoriserades som Kangyur och Tengyur. Den första gången som skrifterna publicerades som Kangyur och Tengyur var under denna tidsperiod, vidNartangklostret.[1]
Narthangversionen av Kangyur innehåller bland annatvinayatexter, över 200mahayanasutror och över 300 tantriska sutror. En version av Tengyur från Peking innehåller bland annat prisande hymner, kommentarer till de tantriska skrifterna i kangyur, kommentarer på andra sutror i kangyur, skrifter ommadhyamika, skrifter omyogacara,abhidharma och teaterpjäser.[2]
Utöver denna skriftkanon, accepterar den tibetanska inriktningennyingma ett flertal andra texter, som samlas inyingmas samling tantror.[1]
Den ursprungliga Narthangversionen av Kangyur finns inte kvar; den tidigaste versionen som finns bevarad är från 1600-talet. Spridningen och utvecklingen av Kangyur är dock mångfacetterad och spretig. Dess utveckling delades huvudsakligen på två led. Den ena kallas Tshal-pa, benämnd efter Tshal-gung-thangklostret i dBus. Mellan år 1347 och 1351 sammanställdes här en version av Kangyur som sedan spred sig vidare och ändrades gradvis. Den andra ledet kallas Them-spangs-ma, vars ursprung var en version av Kangyur som sammanställdes omkring 1431. Det förstnämnda ledet inkluderade ett antal äldre tantriska skrifter som den sistnämnda inte inkluderade.[3]
Av alla de versioner av Kangyur som hittats kan dock inte alla kategoriseras in i någon av dessa två led. Vissa delar drag från båda leden, medan andra har inslag som inte kommer från någondera. Textkollektionen spred sig och flera lokala variationer uppstod.[3]
