Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Kanarieöarna

Koordinater:28°6′N15°24′V / 28.100°N 15.400°V /28.100; -15.400
Från Wikipedia
Kanarieöarna
(Islas Canarias)
Region
Symbol
LandSpanien
StäderSanta Cruz de Tenerife,Las Palmas de Gran Canaria
Koordinater28°6′N15°24′V / 28.100°N 15.400°V /28.100; -15.400
Area7 447 km²
Folkmängd2 172 944 (2021[1])
Befolkningstäthet292 invånare/km²
TidszonWET (UTC+0)
 - sommartidWEST (UTC+1)
Geonames2593110
Tajinaste (Teide, Teneriffa).

Kanarieöarna (spanska:Islas Canarias, avlatinetsInsulae canariae, "Hundöarna", efter det latinska ordetCanis vilket betyder hund) är enspansk ögrupp ochautonom region, belägen iAtlanten, utanförAfrikas västra kust. Öarna är belägna cirka 1 500 km frånMadrid och deras avstånd till Afrika är mellan 95 och 450 kilometer. Kanarieöarna räknas geografiskt tillAfrika, men politiskt till Europa.

Ögruppen består av sju större öar:Teneriffa,Fuerteventura,Gran Canaria,Lanzarote,La Palma,La Gomera,El Hierro men även sex mindre obebodda öar.

Befolkningen är huvudsakligen koncentrerad till de två huvudstadsöarna: cirka 43 % på ön Teneriffa och 40 % på ön Gran Canaria. Huvudstaden delas mellan städernaLas Palmas de Gran Canaria ochSanta Cruz de Tenerife.

Historia

[redigera |redigera wikitext]

Redan före början av vår tideräkning fanns en inhemsk befolkning på vissa öar. De härstammar från Nordafrika och det är oklart när de bosatte sig där, men sannolikt för mellan två- och tretusen år sedan.

Kanarieöarna har varit kända av européer sedanantiken och troligtvis upptäcktes öarna avHanno Sjöfararen frånKarthago då han omkring510-talet f.Kr. gjorde en upptäcktsresa längs den afrikanska västkusten. De kan emellertid ha varit kända redan avfenicierna som sökte efter det eftertraktade rödafärgämnet ilavar, eftersom Kanarieöarna ibland kallasPurpuröarna eller sammankopplas medHesperiderna. Historiska öar i den östra Atlanten förknippas ofta med Kanarieöarna och medBrendans legendariska resor.

Från1290-talet och framåt besökte flera sjöfarare frånMallorca,Portugal ochGenua öarna.Lancelotto Malocello bosatte sig på Lanzarote1312. Mallorkinerna drev en missionsstation på ön mellan1350 och1400 tillsammans med enbiskop. År 1344 lätpåven krönaLuis de la Gerda, en ättling avAlfons X av Kastilien, till konung över öriket, men denne tog det aldrig i besittning. Det gjorde inte hellerRobert de Bracamonte, som fick öarna som gåva avHenrik III av Kastilien och därefter överlät riket åtJuan de Béthencourt.

1400-talet och långt senare ansågs västligaste delen avEl Hierro vara världens ände.[källa behövs] Denna punkt blev också på 1600-talet avRichelieu utsedd till referenspunkt för noll-meridianen på kartor, senare ersatt avGreenwich-meridianen. På kartor anges referenspunkten med det franska namnet på ön, Ferro.

Urinvånarna

[redigera |redigera wikitext]

Vid tiden då öarna upptäcktes aveuropéerna beboddes de av urinvånare med namn efter öarna de bodde på.Guancher på Teneriffa (Chenerfe) är mest kända. Dessutom bodde bimbacher på El Hierro (Esero el. Fero), gomerer på La Gomera (Gumera), auaritar på La Palma (Benahoare), majos på Lanzarote och Fuerteventura (erövrarna gav majos namnet majoreros). Ingen känner namnen på urinvånarna på Gran Canaria. På tre av öarna, La Gomera, Teneriffa och La Palma levde två mycket olika folkgrupper. Gran Canaria hade invånare med ursprung från minst tre olika kulturer. En av teorierna gör gällande att de kom dit med hjälp av fenicierna ellerromarna men det troliga är att de hamnade där då de emigrerade från det nordafrikanska fastlandet. På alla öar befann sig invånarna på stenåldersstadiet, vilket ger intryck av en isolerad tillvaro tills européerna kom.

Den huvudsakliga ekonomiska sysselsättningen bland urinvånarna var fåravel, jordbruk, fiske och att plocka vilda frukter. Jordbruk dominerade på Gran Canaria. Från 1500-talet gifte många spanjorer och spanjorskor sig med urinvånare[källa behövs] och drag från urinvånarna går idag att se hos vissa av de kanariska invånarna.

Kanarieöarna erövras

[redigera |redigera wikitext]

År1402 påbörjades erövringen av Kanarieöarna i och med en expedition till Lanzarote som genomfördes avJuan de Béthencourt ochGadifer de la Salle, två höganormander som var Henrik III av Kastiliensvasaller. Därifrån fortsatte de mot Fuerteventura och El Hierro. Béthencourt fick titeln Kanarieöarnas kung men såg ändå Henrik III som sin överordnade. Béthencourt byggde även upp en bas på La Gomera men det var långt innan den ön erövrades. Människorna på La Gomera, Gran Canaria, Teneriffa och La Palma stod emot den spanska invasionen i nästan 100 år.

Erövringen av Kanarieöarna som tog nästan hundra år föregick erövringen avden nya världen med ett totalt tillintetgörande av den inneboende kulturen och en snabb övergång tillkristendomen. På grund avtopografin och motståndet från de infödda guancharna slutfördes inte erövringen av den sista ön, Teneriffa, förrän1496 då Kanarieöarna införlivades med detkastilianska kungadömet. Mellan1448 och1459 pågick en kris mellan Kastilien och Portugal om vem som skulle ha kontrollen över öarna då Maciot de Bethencourt sålde sin makt över Lanzarote till prinsHenrik Sjöfararen. Denna åtgärd accepterades inte av de infödda eller av de kastilianska inneboende på ön som påbörjade en revolt och fördrev portugiserna från ön.

Geografi

[redigera |redigera wikitext]
Kanarieöarna

De sju huvudöarna och deras huvudstäder är:

Ögruppen består även av sex mindre öar:

FlaggaVapenÖHuvudortArea (km2)Invånare (2010)Invånare/km2
El HierroValverde268,7110 96040,79
FuerteventuraPuerto del Rosario1 660103 49262,34
Gran CanariaLas Palmas de Gran Canaria1 560,1845 676542,07
La GomeraSan Sebastián369,7622 77661,6
LanzaroteArrecife845,94141 437167,2
La PalmaSanta Cruz de La Palma708,3286 324121,87
TenerifeSanta Cruz de Tenerife2 034,38906 854445,76
La GraciosaCaleta de Sebo29,0565822,65
Alegranza10,3
Isla de Lobos4,5
Montaña Clara1,48
Roque del Este0,06
Roque del Oeste0,015

Öarna bildarMakaronesien tillsammans medAzorerna,Kap Verde,Madeira ochSelvagensöarna.VulkanenTeide på Teneriffa är Spaniens högsta berg och den tredje största vulkanen i världen. Öarnas geografiska läge och passadvindarna gör att klimatet kan vara milt och fuktigt eller väldigt torrt. Flera växtarter är fridlysta som till exempelLaurisilvaskogarna.

Fyra av Spaniensnationalparker ligger på Kanarieöarna vilket är fler än i någon annan spansk autonom region:

Politik

[redigera |redigera wikitext]

Rivaliteten mellanSanta Cruz på Teneriffa ochLas Palmas på Gran Canaria om vilken stad som skulle vara huvudstad på Kanarieöarna delade1927 ögruppen i två provinser, Santa Cruz de Tenerife och Las Palmas de Gran Canaria.

Under perioden för den andra spanskarepubliken började arbetarnasmarxistiska ochanarkistiska ideologier att utvecklas och de leddes av bland andraJose Miguel Perez ochGuillermo Ascanio. Organisationerna var dock i minoritet i de flesta kommuner.

1936 resteFrancisco Franco till Kanarieöarna som generalkommendant. Den17 juli gjorde han en militär revolution och tog snabbt kontroll över hela ögruppen utom på ett fåtal ställen på La Palma och i stadenVallehermosa på La Gomera där han fick för stort motstånd. Trots att det inte var ett riktigt krig så var det en av de platser där det största militära trycket under förkrigstiden ägde rum.

Oppositionen mot Francos regim började inte att ta form förrän i slutet av1950-talet då grupper somPartido Comunista de España (Spanska kommunistpartiet) och olika nationalistiska, vänsterinriktade och oberoende befrielserörelser startades.

Efter Francos död och införandet av en demokratisk konstitutionell monarki lades ett förslag fram omautonomi för Kanarieöarna, vilket genomfördes1982. 1983 hölls de första autonoma valen och de vanns av det spanska socialistiska partiet,PSOE.2024 är det regerande partietCoalición Canaria.

Parlament

[redigera |redigera wikitext]

Kanarieöarnas parlament, baserat iSanta Cruz de Tenerife, består av 70 ledamöter som väljs genom allmän val. Teneriffa och Gran Canaria väljer 15 ledamöter vardera; La Palma, Fuerteventura och Lanzarote, 8 vardera; och La Gomera och El Hierro, 4 respektive 3 ledamöter. Vid de senaste valen tillkom en regionlista med 9 ledamöter. Dess funktioner är utarbetandet av lagar, godkännandet av de regionala budgetarna, kontrollen av den regionala regeringen och utnämningen av senatorerna som representerar Kanarieöarna (det finns också de som väljs direkt av medborgarna i varje övalkrets).

Den 10:e mandatperioden för Kanarieöarnas parlament började den 25 juni 2019 med den konstituerande sessionen i kammaren där de 70 parlamentariker som valdes i valet den 26 maj samma år tillträdde.[2]

Partigrupper i Kanarieöarnas parlament
NamnPartierTalespersonLedareMandat
G.P. Socialista Canario Partido Socialista de Canarias (PSC)María Dolores Corujo BerrielÁngel Víctor Torres Pérez19
G.P. Nacionalista Canario

(CC)

Coalición Canaria (CC): 17


Agrupación Herreña Independiente (AHI): 1

José Miguel Barragán CabreraFernando Clavijo Battle17
G.P. Popular Partido Popular de Canarias (PP)Manuel Domínguez GonzálezManuel Domínguez González13
G.P. Nueva Canarias Nueva Canarias (NCa)Román Rodríguez RodríguezRomán Rodríguez Rodríguez5
Grupo Mixto Agrupación Socialista Gomera (ASG)Casimiro Curbelo CurbeloCasimiro Curbelo Curbelo3
VoxNicasio Galván SasiaNicasio Galván Sasia3

Regering

[redigera |redigera wikitext]

Kanarieöarnas regering, med säte i Santa Cruz de Tenerife och Las Palmas de Gran Canaria,[3] utövar den verkställande makten och regeringschefen och regionråden som ansvarar för de olika förvaltningarna. Regeringschef är Fernando Clavijo Batlle, frånCoalición Canaria.

Ekonomi

[redigera |redigera wikitext]
MaspalomasGran Canaria.

Efter erövringen införde spanjorerna en ny ekonomisk modell som baserades på produktion av enstaka produkter. Först skördades sockerrör och däreftervin vilka var viktiga varor i handeln medEngland. Under denna period grundades de första institutionerna inom regeringen.

Öarna blev en viktig plats för handelsvägarna mellanAmerika, Afrika ochIndien. La Palma blev en av de viktigaste hamnarna i detSpanska imperiet.Santa Cruz på La Palma blev en viktig stad för spanska erövrare, handelsmän och missionärer på vägen till den nya världen. Handelsvägen innebar stora framgångar för det sociala livet på öarna. De fick ett högt välstånd och drog till sig köpmän och äventyrare från hela Europa. Magnifika palats och kyrkor byggdes på La Palma under denna framgångsrika och expansiva period och ett av de finaste exemplen på arkitektur från den perioden är El Salvador-kyrkan från1400-talet.

På grund av en kris i enproduktsproduktionen på1700-talet och framåt orsakade de spanska amerikakoloniernas oberoende enrecession på Kanarieöarna under1800-talet. En ny produkt, färgämnetkoschenill, började då att skördas från en lus som lever på kaktusar, vilket räddade öarnas ekonomi. Under 1800-talet och första halvan av1900-talet emigrerade många invånare på grund av ekonomiska kriser på öarna. De flesta emigrerade till Amerika. I början av 1900-talet introducerade engelsmänbananer som en ny skördeprodukt för export.

Ekonomin mätt somBNP är 25miljarder euro vilket är dubbelt så högt somCosta Rica och en tredjedel avVenezuelas ekonomi. Det är den starkaste ekonomin i den macaronesiska zonen. Kanarieöarna hade en årlg tillväxt på 5 procent mellan1982 och2001 vilket till största delen berodde på utländska företag som investerade i fastigheter och hotell samt denEuropeiska investeringsfonden som bidrog med nära 11 miljardereuro under perioden2000-2007. Kanarieöarna är ett region 1-område inomEU och kan därför ta del av omstruktureringsfonder.

Kanarieöarnas ekonomi är idag baserad påturism som utgör 32 % av öarnas BNP. Cirka 10 miljoner turister besöker varje år öarna. Tillverkningsindustrin utgör nästan 20 % av BNP och tropiskt jordbruk, framför allt bananer ochtobak, utgör grunden för export till Europa och USA. Många ekologer befarar att öns naturresurser kan komma att överexploateras.

Kanarieöarna ligger utanför EU:s momsområde men politiskt helt inom Spanien och EU.ISO 3166-1 α-2-kodenIC är reserverad för Kanarieöarna vid utlandsaffärer. Momsen är mycket lägre på öarna, så varor är därför vanligen billigare på Kanarieöarna än i övriga Spanien. Valutan är euro. Kanarieöarna tillhör också Schengen-området.

Turiststatistik

[redigera |redigera wikitext]

Antal turister som besökte Kanarieöarna 2016, per destination ö (i tusen):[4]

Befolkning

[redigera |redigera wikitext]

Religion

[redigera |redigera wikitext]
Basílica de CandelariaTeneriffa.

Merparten av befolkningen tillhör denRomersk-katolska kyrkan,[5] men främst på grund av turismen är andra viktiga minoritetsreligioner somislam,hinduism,buddhism,evangelikalism,judendomen,afrikanska religioner,kinesiska religioner,Bahá'í och inhemska neopaganism sättIglesia del Pueblo Guanche.[5]

Kanarieöarna är indelade i två katolska stift:

Å andra sidan är den viktigaste helgedom för pilgrimsfärd skärgårdenBasílica de Candelaria på Teneriffa, den plats där bilden av skyddshelgon för Kanarieöarna,Jungfrun av Candelaria. På Kanarieöarna föddes två katolska helgon:Pedro de Betancur ochJose de Anchieta, båda missionärer iGuatemala ochBrasilien.

Kultur

[redigera |redigera wikitext]

Idrott

[redigera |redigera wikitext]

Referenser

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^”Población por comunidades y ciudades autónomas y sexo.” (på spanska).https://www.ine.es/jaxiT3/Datos.htm?t=2853. Läst 15 november 2022. 
  2. ^”Comienza la X Legislatura en el Parlamento canario con 70 diputados”. La Provincia. 25 juni 2019.https://www.laprovincia.es/canarias/2019/06/25/comienza-x-legislatura-parlamento-canario/1187505.html. 
  3. ^”Web oficial de la Presidencia del Gobierno de Canarias”.http://www.gobiernodecanarias.org/presidencia/Sede/index.html. 
  4. ^Número de turistas que visitaron Canarias en 2016, por isla de destino (en miles)
  5. ^ [ab]Un 5 % de canarios profesa una religión minoritaria

Vidare läsning

[redigera |redigera wikitext]
  • Agustin Millares Torres: Historia Generál de las Islas Canarias." (Las Palmas 1977).
  • A. Mederos Martin/G. Escribano Cobo: "Los aborígenes y la prehistoria de Canarias." (Centro de la cultura popular canaria, 2002).
  • Juan Francisco Navarro Mederos: "Los aborígenes." (Centro de la cultura popular canaria, 2005).
  • Nordenskjöld, Rosa (1918). Bland djur och människor på Kanarieöarna krigsåren 1916-1917. Stockholm: A. V. Carlson.Libris1656584 
  • Thor Thorstensen: "Kanariøyenes forhistorie og erobring." (2. utg. Oslo, 2008).

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
v  r
Kanarieöarna
ÖarFlag of the Canary Islands
Provinser
v  r
Spaniens autonoma regioner
v  r
Afrika
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kanarieöarna&oldid=57887709
Kategorier:
Dolda kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp