Kammarjunkare var enhovtitel med rang efterkammarherre och överhovjunkare samt med meriterande ceremoniella göromål vid hovet. Titeln utdelades också utan krav på tjänstgöring.[1]
Ämbetet inrättades vid detsvenska hovet år 1783 av kungGustav III som tillsatte fleraöverstekammarjunkare och 24 kammarjunkare. Enligt den gamlarangordningen hade överstekammarjunkarengenerallöjtnants rang. Kammarjunkare hademajors rang och var därmed sedan 1800-talets slut den lägsta graden av egentliga hovmän. Enligt Sveriges statskalender fanns år 1878 42 kammarjunkare. Under kungGustav V tio kammarjunkare 1905 och sju 1950. Under kungGustav VI Adolf fanns fem, mot slutet tre kammarjunkare. Både överstekammarjunkare och kammarjunkare avskaffades vid utgången av 1969.[2]
Kammarjunkare motsvarades iKungliga Hovjägeristaten avjaktjunkare.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Kammarjunkare, 1904–1926.