Kambodja, formelltKonungariket Kambodja (påkhmer ព្រះរាជាណាចក្រកម្ពុជា, prĕəh riəciənaacak kampuciə), är ett land beläget på södra delen av halvönIndokina iSydöstasien. Landet gränsar i väst motThailand, i norr motLaos och motVietnam i öst. I sydväst har landet en kust motThailandviken.
Kambodja har en befolkning på över 16 miljoner. Enligt landets konstitution ärbuddism landetsstatsreligion och över 97 procent av befolkningen är praktiserande buddister.[3] Majoriteten av befolkningen ärkhmerer, men det finns även minoriteter av bland annatvietnameser,hankineser ochcham.[3] Huvudstad och största stad ärPhnom Penh som också är landets politiska, ekonomiska och kulturella centrum. Landet är enkonstitutionell monarki. Nuvarande regentNorodom Sihamoni tillträdde2004. Premiärministern är landetsregeringschef, en post som för närvarande innehas avHun Manet.
Dagens Kambodja föregicks avKhmerriket som grundades avJayavarman II år802.[4] Riket blomstrande i över 600 år och innefattade stora delar av Sydostasien. Rikets huvudstad varAngkor. Under 1400-talet började riket att tappa i betydelse.1863 blev landet ettfranskt protektorat och blev senare inkorporerat iFranska Indokina.
Även om landets inkomst per capita är låg jämfört grannländernas har Kambodja en av de snabbast växande ekonomierna i Asien, med en årlig tillväxt på ungefär sju procent under 2010-talet.[6] Jordbrukssektorn står för stor del av ekonomin, med stark tillväxt i textilindustrin, byggbranschen och turism.[3] FN listar Kambodja som ett avvärldens minst utvecklade länder.[7]
Den första kända utvecklade civilisationen i Kambodja dök upp under det första årtusendet e.Kr. och mellan 800- och 1200-talet blomstrade civilisationen iKhmerriket. Som ett bevis på rikets storhet står ruinstadenAngkor i norra Kambodja.
UnderVietnamkriget släppteamerikanerna 2 miljoner ton bomber i Kambodja i ett försök att hindra dennordvietnamesiska arméns ochFNL-gerillans operationer i landet. Vietnameserna hade gjort en kringgående rörelse (Ho Chi Minh-vägen) förbi amerikanerna vid dendemilitariserade zonen (DMZ). När Sihanouk inte fann sig i detta arrangerade amerikansk underrättelsetjänst och militär attLon Nol 1970 fick makten i Kambodja genom att i enkupp störta kungenNorodom Sihanouk och utropaKhmerrepubliken. Den tidigare förföljda kommuniströrelsen lierade sig med prins Sihanouk och byggde en "enhetsfront" mot Lon Nol, vilken sågs som en amerikansk marionett. Regeringens motståndare, ledda av dekommunistiskaRöda khmererna ochPol Pot, intog huvudstadenPhnom Penh 1975 och grundadeDemokratiska Kampuchea.
Uppgifterna om hur många människor som dödades avRöda khmererna varierar mycket. Skillnaden beror mest på om man inkluderar de många svältoffren eller inte. Bedömningarna spänner från 1,7 miljoner ihjälsvultna och avrättade (200 000 avrättade)[8] till 3 miljoner.[9][10]
Många av de döda betraktades som "statsfiender", om de på något sätt kunde bindas till den tidigare regimen eller var statsanställda tjänstemän, lärare eller munkar, var kritiska till röda khmererna eller motmarxismen, eller bara bjöd på någon sorts motstånd. Flera hundra tusen kambodjaner flydde också tillThailand.
År 1979 invaderadeVietnam landet och drev Röda khmererna ut på landsbygden. Vietnam upprättadeFolkrepubliken Kampuchea med stöd avSovjetunionen men denna erkändes inte som landets lagliga regering varken av FN eller större delar av västvärlden och landet blev mycket isolerat. Röda Khmererna började föra ett gerillakrig mot den tillsatta regeringen som inte helt skulle upphöra förrän 1998. 1991 nåddes en överenskommelse mellan FN och regimen i landet om övergång till demokrati och 1992 ingrepFN och upprättade en egen administration i landet,UNTAC, som ett led i denna process. Det var första gången som FN tog över administrationen i en självständig stat. 1993 genomfördes fria val under UNTAC:s ledning som hjälpte till att återföra landet till ett något mer normalt tillstånd samtidigt som Röda khmererna nästintill upphörde att existera under 1990-talet.
Befolkningen i Kambodja lider svårt av de gångnakrigen även nu då fred råder. Stora delar av Kambodja är fortfarandeminerat och hundratals människor dödas eller skadas varje år av minorna. Detta har lett till att Kambodja idag har en mycket stor andel handikappade, vilket ytterligare försvårar landets uppbyggnad. Under 2007 dödades 38 och ytterligare 170 skadades av minor.[11]
Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen i Kambodja har varit snabb under hela 2000-talet och sett i ett längre tidsperspektiv har stora framsteg gjorts. Antalet fattiga har minskat, men landet har fortfarande svaga demokratiska traditioner, och det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter och omfattande korruption. Kambodjas premiärministerHun Sen beskrivs som allt mer auktoritär. Landets fria medier har stoppats.[12]
I sydväst har landet en kust motThailandviken. Genom landet flyter flodenMekong. I nordväst återfinnsTonlé Sap-sjön. Terrängen är till största del flack, men i sydväst och i norr finns det högre berg.[3]
Konstitutionellt har landet ettflerpartisystem och demokratiskt styrelseskick, men politiken domineras helt avKambodjanska folkpartiet[15] och Hun Sens styre har beskrivits somtotalitärt.[16] Efter att landets största oppositionsparti bannlysts inför parlamentsvalet 2018 har landet beskrivits som enenpartistat.[5][17]Freedom House klassar Kambodja som "ej fritt".[15]
Kambodja är indelat i 25 provinser (khett, singular och plural) där Phnom Penh har en speciell status som "autonom kommun" (påkhmer: reach thani). På nivån under finns det 159 distrikt och 26 kommuner.
Politiskt fanns fram till sommaren 2017 en positiv rörelse mot ökad öppenhet och förbättrad samhällsstyrning. Det politiska klimatet har försämrats kraftigt sedan hösten 2017. I samband med att regeringspartiet Cambodian People’s Party (CPP) såg sin maktposition hotas av oppositionspartiet Cambodia National Rescue Party (CNRP) inför parlamentsvalet i juli 2018, vidtogs flera åtgärder som inneburit allvarliga bakslag för den demokratiska utvecklingen i landet samtidigt som de auktoritära tendenserna blivit tydligare. Särskilt märkbart har varit Högsta domstolens beslut 2017 att upplösa CNRP och förbjuda ledande företrädare att arbeta politiskt.[12]
År 1995 påbörjade landet en övergång frånplanekonomi tillmarknadsekonomi.[19] Kambodjas ekonomiska tillväxt avtog dramatiskt mellan åren1997 och1998 till följd av den ekonomiska krisen i hela området, civila våldsbrott och politiska bråk. De utländska investeringarna och turismen minskade kraftigt.1999 var det första året på över 30 år som det var helt och hållet fred i landet och tillväxten ökade då med 5 procent. Den ökningen fortsatte mellan åren 2000 och 2002.
Kambodja har haft en stark ekonomisk tillväxt de senaste årtionden. Under 2010-talet har landet haft en årlig tillväxt på ungefär sju procent.[6] Turism, textilindustrin, byggbranschen och jordbrukssektorn står för nästan all tillväxt.[3] Cirka 700 000 personer jobbar inom textilindustrin, majoriteten av dessa är kvinnor.[3] Turism har blivit en allt viktigare del av Kambodjas ekonomi och 2017 besökte över 5 miljoner människor landet.[3]
Även omandelen fattiga enligtVärldsbankens definition minskade från 52,2 till 20,5 procent mellan 2004 och 2011,[20] så är Kambodja fortsatt är ett av de fattigaste länderna i Asien.[3] Korruption, höga inkomstskillnader och dåliga jobbutsikter är några av hindren för ekonomin.[3]
Nästan 98 procent av befolkningen utgörs avkhmer. Det finns därtill minoriter avvietnameser,hankineser ochcham, där de sistnämnda utgör strax över 1 procent av befolkningen.[3]
Khmer är det mest utbredda språket i landet, tillika officiellt språk.Franska, som under kolonialtiden var landets officiella språk, talas fortfarande av många äldre kambodjaner och är också undervisningsspråket i vissa skolor och universitet som finansieras av Frankrike. Det finns också en franskspråkig tidning och vissa TV-kanaler sänds på franska. Kambodja är medlem iLa Francophonie. Sedan 1993 harengelska blivit mer utbrett och undervisas i allt fler skolor, på bekostnad av franska.[21]
Vad gäller religiös tillhörighet är cirka 98 procent av befolkningenbuddhister.[3] Minoritetsreligioner ärislam (1,1 procent) ochkristendom (0,5 procent).[3]
^Chheang, Vannarith (September 2008). ”The Political Economy of Tourism in Cambodia”. Asia Pacific Journal of Tourism Research 13: sid. 281–297.doi:10.1080/10941660802280414.ISSN1094-1665.
.jpg)
_cropped_(2).jpg)
