Historisk karta över kalifatets utbredning år 750.
Kalifat (arabiska:خلافة,khilāfa) kallades demuslimska riken som styrdes av enkalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titelAbu Bakr tog när han efterträdde denislamiskeprofetenMuhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år632.
Teoretiskt skulle kalifatet organiseras som konstitutionellteokrati där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet medMedinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed cirka år622.
Enligt traditionellsunnitisk islam skulle folkvalda kalifer regera medan man inomshiaislam menar att ättlingar till Muhammed, ärftliga och av Gud utvaldaimamer, skulle spela den rollen. Shiamuslimer anser att Gud och profeten valde utAli ibn Abi Talib somvali, och att han blev den förste efterträdaren ihändelsen i Ghadir Khumm.
Det ursprungliga kalifatet var en stat som existerade iMellanöstern ochNordafrika från 632 till 1258 dåmongolerna invaderade Mellanöstern och förintadeabbasidkalifatet. Några år därefter återupprättades iEgypten ett kalifat som styrdes frånKairo och den islamiska makten försköts under de två följande århundradena frånBagdad till Egypten ochSyrien. Området erövrades 1517 avOttomanska riket varssultan då utnämnde sig till kalif. Detta ottomanska kalifat varade till 1924 dåTurkiets presidentKemal Atatürk avskaffade kalifatinstitutionen.
Den gren avumayyaderna, som från 755 regerade iSpanien, och andra furstar som antog titeln kalif, anses av de flesta sunniter idag endast som så kallade "motkalifer", vilka inte innehade kalifatets andliga och egentligen konstituerande del,imamatet.
TerrororganisationenIsis (Islamiska staten i Irak och Syrien) utropade år 2014 ett lokalt kalifat, som existerade till 2019, men som aldrig erkändes av större delen av världens muslimer.
