Anhydrit är ettbergartsbildandemineral med den kemiska sammansättningen CaSO4 (kalciumsulfat). Anhydrit hör till detortorombiskakristallsystemet med perfektspaltning i tre riktningar längs med de tre symmetriplanen. Som man kan förvänta sig av den kemiska sammansättningen är anhydritisomorft med ortorombisktbarium- (baryt) ochstrontiumsulfat (celestin).
Hårdheten är 3,5 och denrelativa densiteten 2,9. Färgen är vit, ibland grå-, blå- eller purpuraktig. Den bäst utvecklade spaltytan har pärlemorglans, de övriga två glasglans.
I kontakt med vatten absorberas vattnet långsamt och anhydrit omvandlas tillgips (CaSO4·2H2O). Det gör att vid jordytan omvandlas anhydrit nästan alltid till gips genom kontakt med grundvatten och förekommer därför främst på större djup.Från vattenbärande lösningar fälls kalciumsulfat ut som gipskristaller, men om lösningen innehåller ett överskott avnatrium- ellerkaliumklorid avlagras anhydrit om temperaturen är över 40 °C. Samma metod är ett av de sätt som används för att framställa vattenfritt kalciumsulfat artificiellt. Vid 30 °C löser 100 ml vatten 0,209 g och vid 100 °C 0,1619 g anhydrit.[1]
Mineralet förekommer vanligtvis som kompakta spaltmassor. Tydligt tillväxtakristaller är förhållandevis ovanliga. Anhydrit förekommer främst i gipsrikasaltavlagringar[2] tillsammans medcalcit ochhalit samt i malmådror medsulfider såsomblyglans,kopparkis,molybdenglans ochpyrit.
I Sverige har anhydrit hittats iFalu gruva,Garpenbergs gruva ochMalmberget.[3]
Anhydrit upptäcktes 1794 i en saltgruva iHall iTyrolen. Namnet introducerades avAbraham Gottlob Werner 1804 som ville understryka frånvaron av vatten till skillnad från gips som innehållerkristallvatten.
