_monument_sign_Sweden.JPG)
Kulturmärkning ellerK-märkning är en äldre beteckning iSverigesstads- ochdetaljplaner för kulturskydd av ett markområde eller ett byggnadsverk. Den nyare beteckningen ärQ-märkning, med flera.
K-märkning är numera även ett allmänt använt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer av kulturhistoriskt intresse. Ofta innebär lagskyddet att en byggnad inte får rivas eller förändras på sådant sätt att det kulturhistoriska värdet minskar. Skyddet för parker kan innebära att träd och annan vegetation inte får tas bort och att växtligheten ska skötas på ett visst sätt.
Ofta är det först i samband med att en byggnads eller miljöskulturhistoriska värden är hotade som det blir tydligt att de måste värnas. K-märkningen innebär då att det kulturhistoriska värdet kan finnas kvar och berika samhället.
Ettbyggnadsminne är en kulturhistoriskt värdefull byggnad som skyddas genom beslut avlänsstyrelsen ellerregeringen. En byggnadsminnesförklaring kan ge ägaren rätt till statligt stöd för att underhålla och sköta byggnaden.[1]
Enskilda byggnadsminnen regleras iKulturmiljölagens tredje kapitel och statliga byggnadsminnen iFörordningen om statliga byggnadsminnen.
Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.[2] Även en kyrkobyggnad som tillkommit efter 1939 kan genom beslut avRiksantikvarieämbetet blikyrkligt kulturminne.
Q-märkning är en bestämmelse i en kommunaldetaljplan och ger skydd åt byggnad eller bebyggelse inom detaljplanens område. Skyddsbestämmelser för kulturellt värdefulla byggnader och miljöer på kommunal nivå regleras iPlan- och bygglagen. En äldre benämning ärK-märkning.[3]
Ett versaltQ är en bestämmelse om hur en byggnad eller ett område får användas och innebär att användningen ska vara anpassad till byggnadens kulturvärden. Den säger ingenting om ändamålet, det kan vara bostäder, kontor, butiker eller annat, allt så länge bevarandet av byggnaden inte motverkas. Ett versalt Q säger egentligen inget om hur byggnaden ska tas tillvara och den innebär inget rivningsförbud i sig. Versalt Q är således inte en strängare variant av gement q, utan en annan sorts bestämmelse.[3]
Ett gementq i kombination med index (stor bokstav – seDetaljplan) betecknar attbyggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad det innebär preciseras medskyddsbestämmelser på plankartan. Det kan vara rivningsförbud eller att befintlig gestaltning och detaljering ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte ärbygglovspliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Gement q är därmed det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan.[3]
Ett gementk i kombination med index betecknar attbefintliga byggnader endast får förändras med varsamhet. Vad det innebär preciseras medvarsamhetsbestämmelser påplankartan eller med hänvisning till planbeskrivningen. Varsamhetsbestämmelser kan till exempel ange vilken kulör en byggnad ska målas i eller hur fönstren ska se ut. Bestämmelserna kan inte reglera sådant som inte är bygglovspliktigt. De kan till exempel inte innebära krav på att originaldetaljer (exempelvis fönster) bevaras, men de kan styra hur detaljerna får se ut om de ändras. Till skillnad mot skyddsbestämmelser föreskriver inte varsamhetsbestämmelser att något skall bevaras, utan tydliggör vilka karaktärsdrag och värden hos byggnaden som varsamheten ska inriktas på.[3]
Ett gementf i kombination med index betecknar attnya byggnader endast får utformas och placeras med hänsyn till omgivande bebyggelse. Vad det innebär preciseras medhänsynsbestämmelser på plankartan. Till skillnad mot skyddsbestämmelser föreskriver inte hänsynsbestämmelser att något skall bevaras, utan tydliggör vilka karaktärsdrag och värden i området som hänsynen ska inriktas på.[3]
Ettkulturreservat är ett mark- eller vattenområde som skyddas efter beslut av länsstyrelsen ellerkommunen i syfte att bevara värdefulla kulturprägladelandskap. IStockholm kallades (numera oegentligt) ibland större sammanhängande q- eller k-märkta bebyggelseområden för kulturreservat.[1]
Ettriksintresseförkulturmiljövården är ett område av nationellt intresse, och regleras iMiljöbalkens tredje kapitels sjätte paragraf. Denna typ av riksintressen beslutas av Riksantikvarieämbetet. Det är sedan upp till respektive kommun att redovisa iöversiktsplanen hur de planerar att tillgodose riksintresset.[4] Riksintressen bevakas av länsstyrelsen och får inte skadas påtagligt av till exempel nya byggprojekt.[1] Cirka 1 700 områden i Sverige är klassade som riksintresse för kulturmiljövården.
Utöver riksintressen för kulturmiljövård klassificeras kulturhistoriskt intressanta miljöer i lägre klasser,regionalt intresse för kulturmiljövård ochlokalt intresse för kulturmiljövård.
Stockholms stadsmuseum klassificerar byggnader på uppdrag frånStockholms stad i fyra kategorier med hänsyn till deraskulturhistoriska värde. Ett färgsystem används för att klassificera byggnader, blått, grönt, gult och grått.[5]
Enligt bestämmelser i plan- och bygglagen skall ändring av en byggnad utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens kulturvärden.[6]
Enligt bestämmelser i plan- och bygglagen får en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas.[7]
Enligt bestämmelser i plan- och bygglagen ska underhållet anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.[8]
.JPG)
Kulturmärkning av fartyg i Sverige görs avStatens maritima och transporthistoriska museer, sedan 2001 på basis av en kvalitetsbedömning av fartygets värde som källa till kunskap om den svenska sjöfartens historia. K-märkning avyrkesfartyg görs enligt principer som tagits fram av Statens maritima och transporthistoriska museer i samarbete medSveriges Segelfartygsförening ochSveriges Ångbåtsförening. K-märkningen har ingen juridisk innebörd, såsom till exempelbyggnadsminnesförklaring enligt Kulturminneslagen av en länsstyrelse, eller klassning somtraditionsfartyg avSjöfartsinspektionen. I juni 2021 hade 149 fartyg K-märkts[9], bland annat passagerarångfartyg, segelskutor, bogserbåtar, motorfiskebåtar, torpedbåtar, passagerarångfärjor, en bilfärja (Kalmarsund VIII), lotsfartyg och en sightseeingbåt (Paddan 4 från Göteborg). Dessutom k-märker Statens maritima museer fritidsbåtar sedan 2009.
| |||||||||||||