Stockholms kända träd utgörs huvudsakligen av äldre, grovaekar, bland dem två kungsekar,Kungseken på Djurgården ochKungseken i Hjorthagen. Stockholms stads största träd mätt i volym ärPrins Eugens ek påWaldemarsudde, och till stadens äldsta träd, cirka 800 år, räknasBirger jarls ek vidEssingeleden påKungsholmen. Att träd blir kända beror ofta på att de har en anknytning till kulturella eller historiska händelser. Exempelvis kan de ha inspireratpoeter somCarl Michael Bellman ochAnders Österling till epistlar och dikter, somBellmanseken respektive eken påPlommonbacken. Träd har även symbolisk betydelse, som för den svenska organisationenGlobträdet, vilka planteradeFramtidsträdet 1986 påHötorget.
En hotande fällning har gett flera numera kända Stockholmsträd en plats i historieböckerna; hit hörKungsträdgårdensskogsalmar. Dessa skulle fällas natten till den 12 maj 1971 men räddades efter omfattande protester. Händelsen gick till historien somAlmstriden och fick politiska konsekvenser. Ett annat exempel är den så kalladeTV-eken, som sågades ner i november 2011 trots stort engagemang avkulturpersonligheter ochträdkramare. Att träd riskerar att sågas ner av myndigheterna och därmed vållar protester från allmänheten är inget nytt. En tidig räddning från fällning ärRetzius kastanj, som fick stå kvar på 1830-talet tack vare läkarenAnders Retzius. En oförsiktig beskärning i mitten på 1980-talet tog dock död på kastanjen och en ny planterades i dess ställe.
I Stockholms kommun inventerades år 2016 totalt 3 351 särskilt skyddsvärda träd, därav knappt 3 000 ekar. De största bestånden finns påNorra och Södra Djurgården och ligger inomKungliga nationalstadsparkens gränser. Inget av dessa är skyddade somnaturminne enligtmiljöbalken.[1]
Bland Stockholms kända träd överväger grova gammelekar. Det beror på att förhållandevis mycket av det månghundraåriga eklandskap som för några sekler sedan bredde ut sig över Stockholm och stadens omgivningar har bevarats. Än idag finns ett stort antal gamla och grova ekar, även inne i de centrala delarna av staden. Bland särskilt viktiga landskapsavsnitt inorra Europa med stor förekomst av jätteekar nämnsDjurgården som ett exempel.[2]
Ursprungligen användes ekarna som skeppsbyggnadsvirke försvenska marinen. Av de 8 221 ekar som 1808 räknades på Djurgården stämplades 888 stycken för avverkning. Hur många som verkligen fälldes är okänt, men säkert är att ett stort antal av de grövsta ekarna sparades. 1830 nyplanterades genomIsrael af Ströms försorg 34 000 stångekar (hög och kraftig stam), huvudsakligen norr omÖstermalms idrottsplats.[3] Israel af Ström var även initiativtagare för planteringen av ett stortbokbestånd, som breder ut sig på norra sidan om villanListon Hill. Beståndet anses vara det största iMellansverige.[4] I nuvarandeNobelparken skapade af Ström Stockholms endaarboretum, det vill säga en studieplats för träd. Vad som gör parken speciell är att här finns ett exemplar av nästan alla träd som växer vilt inom Sveriges gränser.[5]
På 1920-talet upprättade botanistenRutger Sernander en numrerad lista över Djurgårdens ekar med en omkrets av minst fem meter (mätt 1,5 meter över marken). Åldern på dessa femmetersekar uppskattade han till cirka 400 år.[6] Vid Sernanders räkning fanns 83 ekar som uppfyllde villkoren, på 1970-talet fanns ett 70-tal kvar, och fortfarande idag har Djurgården en av norra Europas största bestånd av gammelekar.[7]
Nummer 51 i Sernanders lista kom senare att bli känd somTV-eken (ibland även kalladRadiohuseken) och fälldes i november 2011 trots omfattande protester.Stockholms stads trafikkontor hävdade med stöd av egnaarborister att eken var svårt angripen av svamp ochrötskadad och att det fanns risk för att grenar, eller till och med hela trädet, skulle kunna falla ner på trafikanter. Andra fristående arborister menade, efter att ha gjort undersökningar med bland annatultraljud,resistograf (ett instrument som upptäcker röta och håligheter genom att mäta och registrera det mekaniska motståndet vid borrning[8]) och hållfasthetsberäkningar, att ingen risk för kollaps förelåg.[9]
En av stadens jätteekar ärPrins Eugens ek i parken norr omPrins Eugens Waldemarsudde. Den anses vara den största levande eken på Djurgården och i Stockholms kommun. InomStockholms län överträffas den dock avEkebyhovseken ochGällstaöeken, båda iEkerö kommun. Ekebyhovseken är sett till volymen Sveriges största träd med cirka 84m³. Dess omkrets är 10,5 meter och höjd 17 meter.[10] Prins Eugens ek var ursprungligen trestammig. År 2006 uppmättes den till en höjd av 21 meter. Stammen hade då ett omkrets av 9,2 meter och en volym på 45 m³. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år,[11] enligt andra källor till och med 1 000 år.[12] Bland övriga kända Djurgårdsekar kan nämnasKungseken vidManillaskolan, där kungliga ekipage på sin utflykt på Djurgården hade sin vändpunkt, ochBellmanseken utanförHasselbacken. Under den senare lärCarl Michael Bellman ha suttit och skrivit sinFredmans epistel 25 (se avsnittStockholmsträd i kulturen).
Djurgårdsslätten bjuder på fler kända ekar; här kan nämnasKarl Johans-ekarna som står vidVilla Diorama påSollidsbacken. Namnet härrör från kungKarl XIV Johan, som enligt traditionen rastade här på 1820-talet.[13] I en av ekarna fann man på 1930-talet i hålet efter en murken gren ett helt dussin silverskedar från 1821, stämplade "Kungl. Husgerådskammaren". De härstammade från Karl XIV Johans regeringstid och det förmodas att någon i den kungliga betjäningen gömde dem där.[14] PåSlätten stod ävenLuseken, som enligtGunnar Brusewitz fått sitt namn efter "vinddrivna existenser" som brukade sitta på kransbänken kring ekens stam och skrubba sinalusbitna ryggar mot trädets skrovliga bark.[14]
Ytterligare en intressant ek finns intillKarl XI:s fiskarstuga påNorra Djurgården. Den kallasFiskartorpseken ellerKarl XI:s ek och har delvis växt in i stugans fasad ochtakfot. Den närbelägnaLyells ek blev 1835 tillsammans med Fiskartorpseken ett viktigt landmärke för denskotskegeologenCharles Lyell i samband med beräkningar för teorin om den så kalladevattuminskningen, det man kallar numerapostglacial landhöjning.[15]
Även utanför Södra och Norra Djurgården finns några kända ekar bevarade, exempelvisKungseken i Hjorthagen; en 600-årig bjässe som enligt traditionen besöktes av kungOscar II. PåKungsholmen, mitt iEssingeledens trafikplatsKristinebergsmotet, står Stockholms äldsta ek;Birger jarls ek, ibland kalladKung Valdemars ek. Eken är uppemot 800 år gammal och därmed lika gammal som Stockholm. Den bär därför namnet efter stadens grundareBirger jarl. Eken har fortfarande lite liv i sig, vilket visar sig i en grönskande gren, och den är idag klassad somnaturvärde klass 1, vilket motsvararnaturreservat.[16] Sernander mätte eken på 1930-talet och då hade den en omkrets på 6,1 meter mätt 1,5 meter över marken.[17] Eken blev så småningom ihålig och fylldes med betong i slutet av 1950-talet.
NärEssingeleden planerades i början av 1960-talet sägs det att man flyttade den planerade vägsträckningen för att bevara eken.[16] I samband med en planerad ombyggnad av trafikplatsen Kristinebergsmotet (nya namnet blir Trafikplats Lindhagensgatan) är ambitionen att alla inmätta ekar i området, inklusiveBirger jarls ek skall bevaras, vilket innebär att eken även i framtiden kommer att utgöra en karakteristisk siluett i stadsbilden invid Essingeleden på Kungsholmen.
Den 8 maj 2006 invigdes eken påStadshusets innergård (Borgargården) som enBarnens mötesplats. Eken har funnits där sedan tidigare och överlämningen gjordes då Stockholms stad stod som värd för förstaVM i samarbete. Dåvarande ordföranden förStockholms stadsfullmäktige, Barry Andersson, och 18 barn från Stockholmsstadsdelar deltog.Barnens mötesplats är en del i samarbetsorganisationenGlobträdet, som harFN-status frånFN:s ekonomiska och sociala råd.[18][19]
Ekar hör till Sveriges artrikaste träd och kan vara bostad för över 1 000arter. För att ta reda på antal arter i en vanlig äldre svensk ek lätSödertörnsekologerna inventera nio ekar i södra delen avStockholms län. Inventeringen genomfördes år 2010 och avsåg några växt- och djurarter. Sammanlagt påträffades 396 arter, varav 220skalbaggar, 109lavar, 36mossor, 25svampar och 6klokrypare. I den så kalladeMångfaldseken vidBornsjön hittades 26 skalbaggar, 28 lavar, 14 mossor och 8 svampar. Av dessa var fem arterrödlistade.[20] På sommaren 2016 fällde en storm den murkna eken.
Ibland får träd namn trots att de inte har ett direkt samband med en historisk händelse. Till den kategorin hörDrottning Kristinas lövsal vidStallmästaregården iSolna.Drottning Kristina brukade visserligen gärna uppehålla sig i trakten kringBrunnsviken, men den efter henne döptalövsalen anlades först 100 år senare. Platsen kom till på 1730-talet på initiativ av Lucas Boogers (falkenerare vidFredrik I:s hov) som lät ett litet åttkantigtlusthus från 1600-talet bli ditflyttat och såg till att fyralindar planterades. Två av de ursprungligen fyra träden finns kvar än idag.[21]
Att träd sågas ner av myndigheterna och därmed vållar protester från allmänheten är inget nytt. En tidig "räddning" från fällning ärRetzius kastanj som växte utanförSerafimerlasarettets huvudentré motHantverkargatan påKungsholmen. Denna storahästkastanj skulle tas bort på 1830-talet i samband med en breddning av Hantverkargatan. Då ingrep läkaren och professornAnders Retzius, vilket räddade kastanjen i sista stund. En oförsiktig beskärning 1984 tog dock död på trädet och enNy Retzius kastanj planterades i dess ställe.[22]
Stor uppmärksamhet, även internationellt, förorsakade de omfattande protesterna som räddade Kungsträdgårdensskogsalmar när dessa skulle fällas natten till den 12 maj 1971. Händelsen gick till historien somAlmstriden och utvecklades till en principfråga om medborgarnas roll i denkommunala demokratin. I Tyskland kallades händelsenUlmenkrieg.[23] Almstriden har även kommit att betraktas som en vändpunkt i den vid tiden pågåendeNorrmalmsregleringen, vars fortsatta planerade byggnadsetapper fick avbrytas. Fortfarande 40 år efteråt engagerar händelsen och till 40-årsminnet samlades den 11 maj 2011 ett antal före detta almaktivister som höll tal och uppträdde.
Almhöjden är den kullen påSkogskyrkogården som ligger väster omHoppets kapell ochMonumenthallen. Kullen inramas av 12 uppstammadeparaplyalmar och gestaltades avSigurd Lewerentz mellan 1922 och 1932. Hans landskapsarkitektur understryker terrängens mjuka, klassiska karaktär. Här finns klara likheter med målningenKulle och åker nära Dresden avCaspar David Friedrich från omkring 1824, och att Caspar David Friedrichs landskapsmåleri har påverkat Asplund och Lewerentz är tämligen säkert.[24] Almhöjden är liksom Skogskyrkogården som helhet ettUnesco-världsarv.
Bland kända Stockholmsträd finns till och med ett exempel på ett träd som fått getrivialnamn åt en art avvideväxterna, nämligenfontänpilen. Den har fått sitt namn efterMolins fontän iKungsträdgården där några av dessa träd planterades 1873, samtidigt som fontänen invigdes. Ett tidigare namn för arten varkinesisk pil.[25] Fontänpilar blev så småningom vanliga i svenska parker, exempelvis längsNorr Mälarstrand, där sex exemplar fick sågas ner i september 2011 efter att de hade förgiftats. Fontänpilar finns inte längre att tillgå varför Stockholms stad lät plantera sex nya, fullvuxnahängpilar som importerades från Tyskland. Enligt trafikborgarrådetUlla Hamilton kostade vandaliseringen av fontänpilarna stockholmarna 900 000 kronor.[26] Några av de ursprungliga fontänpilarna vid Molins fontän finns kvar än idag.
En av Stockholmstraktens och Sveriges äldsta levandeparklindar ärKristinas lind iSvartsjö slottspark. Enligt en tradition planteradeGustav II Adolf linden upp och ned 1618 i sorg över attEbba Brahe gift sig medJakob De la Gardie. Enligt en annan tradition planterade Gustav II Adolf linden som ett vårdträd vid dottern Kristinas födelse den 8 december 1626. Den tredje var till minne av hans mor som avled 1625. Både dottern och modern hette Kristina.[27]
Stockholms egendomligaste träd är den så kalladeValkasken påLångholmen. Trädet kallas så efter sina talrika ”valkar” och knotiga utväxter längs stammen. Anledningen till detta är okänd, men beror troligen på engenmutation.[28] Det finns fler valkaskar i Stockholm, bland annat iHumlegården och iIvar Los park påSödermalm. Den på Långholmen är dock den märkvärdigaste, och 1733 omnämns att den då fanns i Långholmsfängelsets trädgård. På 1740-talet blev den registrerad avCarl von Linné som en storväxt ask.
Bellmanseken skall enligt sägnen ha inspireratCarl Michael Bellman att skrivaFredmans epistel 25. EnligtriksbibliotekarienJohan Erik Rydqvist (i skriftenDjurgården förr och nu) kom ävenGustav III hit inkognito för att se på folklivet och enligt Rydqvist brukade Bellman sitta under eken och improvisera visor tillmandolin.[29] Enligt en tradition som återges i en artikel iIllustrerad Tidning från 1865 har Bellman skurit in sitt namn i ekens bark. Denna signatur avlägsnades av en autografjägare från England varpå eken började ruttna inifrån.[30] Här firadePar Bricole också till en börjanBellmansdagen årligen, den 26 juni. Bellman kallade själv sin epistel nr. 25 för "Min epistel!" och där det heter bland annat:
| ” | Blåsen nu alla, | „ |
Konstnären och författarenGunnar Brusewitz beskrevTV-eken i bokenStockholm - staden på landet (1969). I texten benämnde han denRadioeken och menade att eken fick även den "mest hårdhudade arkitekten att känna respektfull vördnad" och det "har gjort att det väldiga trädet nu håller ut sina knotiga grenar [...] trots att det inramas av blänkande husjättar av glas och betong". Det hela illustrerade han med en teckning som visar "ek nr. 51, Radioeken, innan man kapade ett par av de grova grenarna för trafikens skull".[31] I samma bok ställde Brusewitz en profetisk fråga: "Men nu är väl tiden lyckligt överstånden då det bara är slumpen som räddar Stockholms gamla, dyrbara träd. Eller är den inte det?" Det var två år föreAlmstriden och 42 år före striden omTV-eken.
Om den stora eken vidPlommonbacken påBlockhusudden skrev poetenAnders Österling följande dikt:[32]
| ” | Barvinterskogen under månens horn | „ |
Framtidsträdet är enask som den ideella föreningenGlobträdet planterade 1986 påHötorget nedanförStockholms Konserthus. Globträdet är en ideell, världsomspännande förening som bildades i Stockholm 1982. För Globträdet har just träd ett stort symbolvärde, de menar att "…trädet har i alla tider, i nästan alla kulturer, varit mötesplatsen där människor stannat upp, vilat ut, för att sedan vandra vidare…". Barn och ungdomar är Globträdets uppdragsgivare och detta har utvecklat olika projekt och program som Framtidsmöten, Framtidsskeppet,VM i samarbete och senast Barnens Mötesplats (Children’s Meeting Place). I samband med mötet för förstaVM i samarbete år 2006 invigdes en ek på innergården (Borgargården) iStockholms stadshus. Eken är Borgargårdens enda träd.
Till träd inom kulturen hör även den nyplanteradelindallén iDrottningholms slottspark. Lindalléerna skapade ramen förbarockträdgården på Drottningholm som anlades på 1600- och 1700-talen avNicodemus Tessin d.ä. ochNicodemus Tessin d. y. Röta, svampangrepp och för hårda beskärningar hade lett till att träden behövde bytas ut, och vid slutet av 1990-talet påbörjadeStatens fastighetsverk ett förnyelseprogram av lindarna i allén med kungCarl XVI Gustaf sombeskyddare. Sedan dess har lindallén bytts ut med 100–200 nya träd i fem etapper, med cirka fyra års mellanrum. I maj 2011 planterade kungen, tillsammans med generaldirektören förStatens fastighetsverk,Thomas Norell, det första trädet i den femte och sista etappen av lindalléns förnyelse.[33]
Wikimedia Commons har media som rörKända träd i Stockholm.
| ||||||||||||||||||||||||
