Jurabergens avgränsning är inte helt självklar. Ytliga skikt frånjuraperioden förekommer över sammanhängande områden i östraFrankrike, i nordligaste Schweiz och i bergskedjornaSchwäbische Alb ochFränkische Alb i Tyskland.[3][4] De senare har tidigare kallats ”Schwäbische Jura” respektive ”Fränkische Jura”. Utmärkande för fransk-schweiziska Jurabergen, som denna artikel handlar om, är att de veckats i samband med alpernas slutliga veckning för fem miljoner år sedan.[5][6]
Olika sammansättningar kan vara förvirrande:Jurabergen (tyska:Juragebirgeeller Faltenjura,franska:Massif du Jura) delas efter landskapsformen in i
Kedjejura (franska:Le Jura plissé, tyska:Kettenjura) och
Platåjura (franska:Le Jura des Plateaux, tyska:Plateaujura).
De oveckade områdena – som alltså inte tillhör Jurabergen – kallas på franskaLe Jura tabulaire, på tyskaTafeljura.[7]
Bergskedjans namn kommer av detlatinskaJuria (avkeltiskt ursprung) som betyder ’skog’.[8] I sin tur har bergskedjan gett namn åt den geologiska tidsperiodenjura liksom åt bergskedjanMontes Jura påmånen.
Kedjejura i sydost karakteriseras av parallella, symmetriskt veckade, nästan jämnhögaantiklinala bergsryggar. Däremellan löpersynklinala längsdalar. I antiklinalerna förekommer flodraviner, antingen längs veckens topp (franska:combe) eller tvärs mot vecken (franska:ruz). Här och var bryts antiklinalerna av trånga tvärdalar (franska:cluse, tyska:Klus),[9] som har uppstått under veckningen när en flod eroderat sig en dal tvärs mot de samtidigt uppstående bergsvecken. Ett typiskt exempel är Gorges de Moutier norr omMoutier i Berns Jura.[10]
I nordväst övergår bergen i flackt vågiga platåer (platåjura)[4] mellan 500 och 1 000 meter över havet. Dessa områden ligger norr och väster omPontarlier men också i de schweiziskaFranches-Montagnes.
De sydöstligaste och högsta kedjorna höjer sig brant överschweiziska mittlandet ochGenevois. De högsta topparna ligger alla längs Genèvesjön: Crêt de la Neige (1 723 meter över havet) och Reculet (1 720 meter) i Frankrike samt Mont Tendre (1 679 meter; högsta punkten i Schweiz utanför Alperna) och La Dôle (1 677 meter) i Schweiz. I kantonenNeuchâtel och iFranche-Comté är Jurabergen som bredast; här märks topparna Chasseron och Chasseral (båda 1 607 meter) liksom Le Grand Taureau (1 323 meter).Hasenmatt (1 445 meter) och Röti (1 395 meter) ligger norr om Solothurn.[10]
Kalkstenen gör bergen rika på klyftor, grottor och djupa hål, i vilka floder kan försvinna för att efter kortare eller längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Så är fallet iCol des Roches näraLe Locle.
En större flod i nordöstra delen av Jurabergen ärBirs. Centrala Jura avvattnas avDoubs,Loue,Ain,Bienne ochOrbe.
Bergssjöarna är små och mest belägna i längddalar, såsom den 9 kilometer långaLac de Joux iOrbes ochLac de Saint-Point iDoubs' vattenområde; däremot är den sjö, som Doubs bildar på gränsen mellan Frankrike och Schweiz vidLes Brenets,Neuchâtel, en clusesjö.[10]
Jurabergensklimat är jämförelsevis råare änAlpernas; vintrarna är långa och stränga, med mycketsnö.[10] Så inneharLa Brévine, 1 048 meter över havet, det schweiziska köldrekordet med minus 41,8 grader Celsius.[11]
Vegetationen är karg och kan ibland påminna omSkandinaviens skogar. Betesmarker och skog upptar i norr och väst största delen av berget ända till topparna.[12] Det finns någramossar,[13] exempelvisEtang de Gruère näraSaignelégier.
Skogsödlan syns varma dagar vid klapperstensfält även i högre områden.[16] Denröda gladan häckar upp till 1 000 m ö.h..[17] Vid en sovplatsräkning i Schweiz i november 2012 fann man 174 röda glador i Jurabergen.[18]Rådjur ochgems förekommer allmänt och jagas.[19]
Svårare att iaktta är de nattaktivavildsvinen[19],vildkatterna[20] ochlodjuren. Lodjuret återinfördes under slutet av 1900-talet. År 2007 uppskattades tätheten av självständiga lodjur i nordöstra Jurabergen till 1,1 per 100 kvadratkilometer.[21]
Jurabergen omges av större städer som Besançon, Basel, Zürich, Genève och Chambéry. Bergen själva är glest befolkade; endast deindustriidkande högdalarna iAin och kantonernaVaud,Neuchâtel ochBern uppvisar tätare befolkningskoncentration. De största bergsstäderna ärLa Chaux-de-Fonds i Neuchâtel ochOyonnax i Ain.
Befolkningen är delad
politiskt, genom gränsen mellan Frankrike och Schweiz.
Denprimära sektorn domineras av mjölkproduktion, boskapsuppfödning och skogsnäring. I lågläntare områden odlas körsbär på bergssidorna och spannmål på dalbottnarna.
Ysterinäringen har lång tradition: en kooperativt ystad ost omnämns redan 1264 i Doubs. Dagens bymejerier ystar lokal mjölk två gånger dagligen; osten lagras ofta i större anläggningar. Några lokalaostar:
Gruyère, vars namn ursprungligen kommer frångrevskapet i nuvarande kantonenFribourg i Schweiz, men numera tillverkas även i Vaud och Neuchâtel. Fransk gruyèreost kommer frånFranche-Comté ochSavojen.
Till vissa ostar, som Comté och Gruyère, får mjölken inte komma från kor som äterensilage.[12] Detta gör attvallfoder fortfarande torkas tillhö, antingen utomhus eller med fläktar.
I Vaud, Neuchâtel och Bern är ur- och finmekanisk industri fortfarande betydande arbetsgivare. Även i Besançon finns urmakarskolor. Nya arbetsplatser har uppstått inom mikroelektronik. Oyonnax, tidigare känt förkammakerier, är numera ett centrum förplastteknologi.[23]
På många ställen i Jurabergen harstenbrott anlagts för att utvinna bygg- och dekorationssten. Några av dem går tillbaka på gallisk-romersk aktivitet, som det skyddade kulturminnesmärketLa Raisse vidConcise visar. Andra betydande brott finns vidNeuchâtel och iVue des Alpes-trakten. Denna jurakalksten präglar regionensarkitektur. Exempel på spridning utanför regionen är de som ”marmor” för i huvudsak dekorativa ändamål bearbetadekalkstenarnaJaune Lamartine ochBrocatelle de Chassal frånMolinges i Jurabergens franska del.[24]
I bergen är traditionella hus låga, breda vitkalkade stenbyggnader med bostad och ladugård under ett svagt lutande tak. Utsatta hussidor skyddas ofta medspån[25][12]
EfterNapoleonkrigen blev Vaud, Aargau och Neuchâtel fullvärdiga kantoner i Schweiz. Större delen av Basels stifts område tillföll kantonen Bern, men den nordligaste, övervägandekatolska delen blev efter en lång process 1979 en egen kanton under namnetJura. Efter en kris fick kantonenBasel-Landschaft bildahalvkanton 1833.
År 1860 tillföll Savojen Frankrike. Samma år öppnade ett fransk-schweiziskt bolag järnvägen från Pontarlier till Neuchâtel.[27] Även andra sträckor finansierades gemensamt av Frankrike och Schweiz, så Grenchenbergtunneln, 1911-15.[28]
Industrikriserna på 1970-talet följdes av en befolkningsminskning. Åren 2009-2013 ökade dock åter invånartalet i kantonerna Jura och Neuchâtel.[29] Olika infrastrukturprojekt har startas och man främjar turismen.
Under 1400-, 1500- och 1600-talen blevjärnhanteringen betydelsefull. Trakten runtDelémont var en stor malmproducent och fleramasugnar anlades. Ävenglastillverkning förekom. Under 1600-talet organiseradeförläggare från Basel och Genève hemarbete inom textil- och urtillverkning. Under 1700-talet växte urtillverkningen i Neuchâtel, dessutom anlades flera textilfabriker och boktryckerier.
Under 1800- och 1900-talen hade urtillverkningen blivit en huvudnäring i kantonerna Bern och Neuchâtel men även i Franche-Comté[12]. Konkurrens från asiatiskakvartsur ledde under 1970-talet till en kraftig tillbakagång: 1965 arbetade i Schweiz 70 000 människor med urtillverkning. Under 1980-talet var det drygt 30 000.
Turismen är inte så starkt utbyggd som i Alperna. Det finns många flodkanjoner och med guide kan man besöka grottor. Fiske, ridning, vandring och längdskidåkning är vanliga aktiviteter.Några kulturminnen och museer:
Den underjordiska kvarnen vid Col-de-Roches näraLe Locle.[30]
Det finns flera urmuseer. Ett av de större är Musée Internationale de Horlogerie i La Chaux-de-Fonds.[31]
_mit_Birs.jpg)
.jpg)
.jpg)
