| Julius Mankell | |
 | |
| Född | 8 juni1828[1][2] Klara församling[1][2],Sverige |
|---|---|
| Död | 23 februari1897[1][3][2] (68 år) Jakob och Johannes[3][2] |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[4][5] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Militärhistoriker,politiker[6][2],militär[2],översättare |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot,Stockholms kommuns valkrets (1870–1872)[7][2] Förstakammarledamot,Kronobergs läns valkrets (1883–1890)[7][2] Andrakammarledamot,Stockholms kommuns valkrets (1891–1896)[7][2] | |
| Politiskt parti | |
| Nyliberala partiet (–)[2] Lantmannapartiet (–)[2] Andra kammarens center (–)[2] Folkpartiet (1895–1900) (–)[2] | |
| Föräldrar | Abraham Mankell[1][2] Carolina Wilhelmina Mankell[2] |
| Redigera Wikidata | |
Julius Mankell, född8 juni1828 iStockholm, död där23 februari1897, var en svenskmilitär,militärhistoriker ochpolitiker (liberal).
Mankell utexaminerades som artilleriofficer 1849, blev kapten 1865 och tog avsked 1874. Han deltog i 1863 års polska uppror och satt också i österrikiskt fängelse i augusti samma år. Mellan 1868 och 1871 var han lärare i befästningskonst vidSjökrigsskolan. Han var en av det svenska 1800-talets mest produktiva militära författare; han utgav bland andraAnteckningar rörande svenska Regementenas historia från 1863, ochUppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet av 1500-talet från 1865. Han var ledamot avKungliga Krigsvetenskapsakademien.
Mankell introducerade som översättareCarl von Clausewitz 1855 i en mindre skriftKrigföringens vigtigaste grundsatser. Mest betydande ärStudier öfver svensk skärgårds-flottans historia, krigssätt och användande vid Sveriges försvar (1855). För Mankell var sjöstridskrafter för strid i skärgårdsmiljö en överlevnadsfråga för Sverige. Rent organisatoriskt ansåg han attskärgårdsflottan borde skiljas ut från örlogsflottan. Sverige hade enligt honom inte råd med en örlogsflotta på stormaktsnivå – därför fokuserade han på skärgårdsflottan.
För Mankell avgjordes kriget alltid till lands – och skärgården är landmassans yttersta utpost i försvarshänseende. Taktisk samverkan med armén uppfattade han som viktigare än med örlogsflottan. Genom att utnyttja egna markförband och landbatterier på skärgårdsöarna kunde man uppnå mångdubbel effekt i strid. Mankell beundradeKarl XII, men riktade kritik motGustav II Adolf.
Mankell var även liberal politiker och var en av stiftarna avNyliberala sällskapet 1867. Han var riksdagsledamot iandra kammaren förStockholms stads valkrets 1870–1872, satt iförsta kammaren förKronobergs läns valkrets 1883–1890 och återkom därefter till andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1891–1896. Vid invalet 1870 anslöt han sig tillNyliberala partiet, men övergick 1871 tillLantmannapartiet. Under sin tid i första kammaren var han partilös. Vid återkomsten till andra kammaren tillhörde hanandra kammarens center 1891–1894 och därefter från 1895 den nybildade liberala gruppenFolkpartiet. I riksdagen satt han bland annat ilagutskottet 1872 samt 1891–1892; han var ocksåstatsrevisor 1873–1875, 1878–1880 samt 1882–1886.
Mankell var med iskarpskytterörelsen; han var också starkt engagerad i rösträttsrörelsen och var ordförande förSveriges allmänna rösträttsförbund 1890–1897 samt ordförande vid1893 års folkriksdag. Han var inte minst på det sättet en centralgestalt i kampen för allmän rösträtt i Sverige.
Julius Mankell var son tillAbraham Mankell och Carolina Vilhelmina Lundberg samt kusin tillHenning Mankell den äldre. Julius Mankell gravsattes den 1 mars 1897 påNorra begravningsplatsen.
|