| Jules Claretie | |
 | |
| Född | Arsène Arnaud Claretie 3 december1840[1][2][3] Limoges[4][5],Frankrike |
|---|---|
| Död | 23 december1913[4][1][2] (73 år) Paris[5] |
| Begravd | Père-Lachaise |
| Andra namn | Jules Claretie, Un critique d’art[6], Un Critique d’art[6], Arnolfo Lacretie[6] och Olivie de Jalin[6] |
| Medborgare i | Frankrike[7] |
| Sysselsättning | Journalist[5],librettist[7],författare[5][8][9],historiker[5],dramatiker[7],teaterchef |
| Befattning | |
| Société des gens de lettres ordförande (1885–1888)[10] Administratör av Comédie-Française (1885–1913) Stol nummer 35 i Franska akademien (1888–1913) | |
| Barn | Georges Claretie(f. 1875) |
| Utmärkelser | |
| Prix Vitet (1879) Storofficer av Hederslegionen[4] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Jules Arsène Arnaud Claretie, född3 december1840 iLimoges, död23 december1913 iParis, var enfranskjournalist, teaterledare ochförfattare.
Claretie blev först ryktbar som påpasslig journalist ochkrönikör i olika tidskrifter, och blev 1885 ledare förComédie française. Han invaldes 1888 iFranska akademien. Claretie utvecklade en stor litterär produktivitet. Bland hans romaner märksMadeleine Bertin (1868),Monsieur le ministre (1881),Candidat! (1887) ochBirchanteau, comédien (1896). Bland hans sceniska verk märks en dramatisering avMonsieur le ministre (1883), och operanLa navarraise med musik avJules Massenet. Sina artiklar om teater har han samlat iLa vie moderne au théâtre (tre band, 1869-1875). Bland hans historiska verk märksHistoire de la révolution de 1870-71 (fem band, 1875-1876).