| Joseph Chamberlain | |
 | |
| Född | 8 juli1836[1][2][3] London[4] |
|---|---|
| Död | 2 juli1914[1][2][3] (77 år) London[4] |
| Begravd | Key Hill Cemetery |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | University College London |
| Sysselsättning | Politiker[5] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Lord Mayor of Birmingham (1873–1876) Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament Storbritanniens 21:a parlament, Birmingham (1876–1880)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Birmingham (1880–1885)[6] Ordförande för Board of Trade (1880–1885) Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Birmingham West (1885–1886)[6] Ordförande för Local Government Board (1886–1886) Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Birmingham West (1886–1892)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament Storbritanniens 25:e parlament, Birmingham West (1892–1895)[6] Storbritanniens kolonialminister (1895–1903) Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament Storbritanniens 26:e parlament, Birmingham West (1895–1900)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament Storbritanniens 27:e parlament, Birmingham West (1900–1906)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 28:e parlament Storbritanniens 28:e parlament, Birmingham West (1906–1910)[6] Oppositionsledare i underhuset (1906–1906) Ledamot av Förenade kungarikets 29:e parlament Storbritanniens 29:e parlament, Birmingham West (1910–1910)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 30:e parlament Storbritanniens 30:e parlament, Birmingham West (1910–1914) | |
| Arbetsgivare | Universitetet i Birmingham |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party (–) Liberal Unionist Party (–) Konservativa partiet (–) | |
| Maka | Mary Crowninshield Endicott Chamberlain[7] Florence Kenrick[8][7] Harriet Kenrick[8][7] |
| Barn | Beatrice Chamberlain(f. 1862)[8] Austen Chamberlain(f. 1863)[8] Neville Chamberlain(f. 1869)[8] Ida Chamberlain(f. 1870)[8] Hilda Chamberlain(f. 1872)[9][8] Ethel Chamberlain(f. 1873)[9][8] |
| Föräldrar | Joseph Chamberlain[9][8] Caroline Harben[9][8] |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Joseph Chamberlain, född8 juli1836 iCamberwell iLondon, död2 juli1914 i London, var enbrittisk politiker. Han var far tillAusten Chamberlain ochNeville Chamberlain.
I början av sin politiska karriär var han en radikalt inriktadliberal och en förkämpe för utbildningsreformer och blev handelsminister. Senare återkom han i allians meddet konservativa partiet somimperialist ochprotektionist och var kolonialminister.
Chamberlain var son till en framgångsrikskomakare och fabrikör som också hette Joseph (1796–1874). Han utbildades vidUniversity College School (från1850-52). Vid 16 års ålder började han som lärling i skomakarföretaget och när han blivit 18 skickades han tillBirmingham, där han arbetade i sin onkelsskruvtillverkningsföretag, Nettlefolds, i vilket hans far hade investerat. Tillsammans med Joseph Nettlefold kom Chamberlain att hjälpa företaget, som snart blev känt som Nettlefold and Chamberlain, att bli en kommersiell framgång, och när Chamberlain 1874 lämnade företaget exporterade det sina produkter till USA, Europa, Indien, Japan, Kanada and Australien. Det fanns starka radikala ochliberala traditioner bland skomakare i hans nya hemstad Birmingham, samtidigt som denunitariska kyrkan som han tillhörde hade en tradition av samhällsverksamhet. Inte överraskande engagerade sig Chamberlain i politiken som liberal.1867 grundade hanBirmingham Education League (senareNational Education League) och arbetade för fri offentlig utbildning oberoende avstatskyrkan. Han gjorde också det liberala partiet i Birmingham till en framgångsrik valorganisation.
1873 blev hanborgmästare i Birmingham. På denna post medverkade han till att genomföra han många förbättringar i staden. Han avgick från borgmästarposten när han blev invald iunderhuset som en av representanterna från Birmingham1876. Han arbetade sig snabbt uppåt i parlamentsgruppen och blev handelsminister (President of the Board of Trade) iWilliam Gladstones regering1880.
Under tiden förevalet 1885 publicerades en serie artiklar iFortnightly Review, skrivna av några av Chamberlains medarbetare under hans ledning. Chamberlain skrev förordet till samlingsvolymen,Radical Programme. Den förespråkadejordreformer, mer direkt beskattning , gratis offentlig utbildning, skiljande avkyrkan från staten,allmän rösträtt för män och större skydd förfackföreningar. Detta blev grunden för det "oauktoriserade programmet" som Chamberlain förde fram under valkampanjen.
Liberalerna vann valet, men fick inte absolut majoritet i underhuset. Det irländska nationalistpartiet underParnells ledning fick en vågmästarroll. Gladstone erbjöd irländarna en uppgörelse omHome rule (självstyre), vilket Chamberlain av princip motsatte sig. Han lämnade då den liberala regeringen och medverkade till att bildaLiberal Unionist Party tillsammans medlord Hartington och andra medlemmar avwhigfalangen. Han anslöt sig inte omedelbart till den unionistiska regeringen, fastän han hade likasinnade i det konservativa partiet, såsomLord Randolph Churchill. Han hoppades antagligen att Gladstone snart skulle dra sig tillbaka, vilket skulle tillåta honom att återinträda i det liberala partiet och bli ny ledare, men Gladstone var kvar på partiledarposten mycket längre än han hade trott, vilket fick Chamberlain att börja närma sig de konservativa.
1895 blev han kolonialminister (Secretary of State for the Colonies) iLord Salisburys konservativa och unionistiska regering. Han visade sig vara en ivrig imperialist, och som viktig förespråkare förandra boerkriget blev han unionisternas ledande politiker ivalet 1900, som kom att kallas "Joe's Election" på grund av Chamberlains framträdande roll och personliga popularitet. Efter att ha besöktSydafrika avgick han1903 och ledde en kampanj för en reformerad handelspolitik, som skulle innebära ett protektionistiskt system med ”imperiepreferens” och tullar mot import från utanförBrittiska imperiet. De splittrade unionisterna förloradevalet 1906 och på grund av den minskade andelenfrihandelsvänliga konservativa i underhuset jämfört med protektionister blev Chamberlain favoritkandidat till ny ledare för unionisterna. I juli1906 drabbades han dock av enstroke som försvagade honom och fick honom att dra sig tillbaka fullständigt från det politiska livet. Han dog 1914 och är begravd påKey Hill Cemetery i Birmingham.
Den konventionella bilden av Chamberlains politiska linje har varit att han rörde sig högerut över det politiska spektret, från det liberala partiets vänsterflygel till de konservativas högerflygel. Ett alternativt synsätt är att han alltid var radikal i inrikespolitiken och imperialist i utrikespolitiken, och till och med att dessa åsikter inte stod i så stor motsats till varandra – båda innebar att han förkastade "laissez-faire-kapitalism". Även efter att han lämnade liberalerna förespråkade han införande av ålderspension.
Han var den drivande kraften bakom bildandet avUniversity of Birmingham och var dess första kansler. Hansarkiv förvaras i universitetets bibliotek och universitets klocktorn kallas "Old Joe" efter honom.Chamberlain Square i centrala Birmingham är uppkallat efter honom.
Joseph Chamberlain var gift tre gånger. Hans första hustru Harriet Kenrick dog kort efter att hon fött deras andra barn Austen. Han gifte sig med Harriets kusin Florence Kenrick 1868. Hon fick fyra barn med honom, av vilka en var Neville, och dog i barnsäng 1875. 1888 gifte han sig med en amerikanska,Mary Endicott. BådeAusten Chamberlain (1863-1937) ochNeville Chamberlain (1869-1940) blev framträdande konservativa politiker. Neville varpremiärminister från1937 till1940.