Joseph-Louis Lagrange, ursprungligenGiuseppe Lodovico (Luigi) Lagrangia, född25 januari1736 iTurin, död10 april1813 iParis, var enmatematiker ochastronom, verksam främst iFrankrike ochPreussen. Lagrange arbetade förFredrik II, iBerlin, under tjugoår. Det var Lagrange som utvecklademedelvärdessatsen. Hans namn tillhör de72 som är ingraverade påEiffeltornet.
Lagrange tillhörde en fransk men på 1600-talet till Italien inflyttad familj. Han blev redan vid 19 års ålder professor vidartillerihögskolan i Turin och grundlade där, i förening med några jämnåriga, 1758, ettlärt sällskap, vilket senare ombildades till en kungligvetenskapsakademi. 1766 kallades han tillBerlin avFredrik II för att efterträdaEuler som direktör för vetenskapsakademins matematiska klass där.
Efter Fredriks död flyttade han 1787 till Paris, där han på grund av sjukdom en längre tid hindrades från vetenskapliga arbeten. Han var 1792 en kortare tid administratör för myntverket samt blev sedan professor vidnormalskolan och efter att den upphört vidpolytekniska skolan liksom medlem av longitudbyrån. UnderNapoleon I:s styre blev han medlem av senaten och upphöjd tillgreve. 1806 invaldes han som utländsk ledamot nummer 185 avKungliga Vetenskapsakademien.
I matematikens historia intar Lagrange en av de allra främsta hedersplatserna; bland hans samtida kan knappast någon annan än Euler ställas vid hans sida som med honom jämbördig. I motsats till Euler, som älskade att i samband med sina undersökningar åskådliggöra metoden genom att tillämpa den på en mängd speciella problem, föredrog Lagrange att genast framställa metoden själv under så generell form som möjligt. Redan hans första epokgörande upptäckt inom matematiken, vilken tillkom under hans första ungdomsår (1755), fast den framställdes i tryck först flera år senare (1762), exemplifierar detta.
Euler hade nämligen under formen av lösning av åtskilligaisoperimetriska problem behandlat en del av matematiken, vilken undandrog sig den egentligainfinitesimalkalkylens herravälde. Lagrange lyckades då, genom att helt och hållet frigöra sig från varje geometriskt betraktelsesätt, väsentligen generalisera den av Euler använda metoden och därigenom grundlägga en alldeles ny gren av matematiken,variationskalkylen, vars stora betydelse även för den tillämpade matematiken han sedan fick tillfälle att visa i sinMécanique analytique.
På ett ännu mera genomgripande sätt försökte han senare att ge uttryck åt sin grundåskådning genom att från hela infinitesimalkalkylen ta bort den geometriska form, som hans föregångare gett åt densamma, och förvandla den till en teori för analytiska funktioner. I detta avseende misslyckades han visserligen genom att han förbisågkonvergensens grundläggande betydelse vid varjeserieutveckling, men hans försök har dock, särskilt i rent metodiskt hänseende, varit till stort gagn för vetenskapen.
I allmänhet gäller det om Lagrange, att han på nästan alla områden inom den matematiska analysen framträtt som banbrytande eller omgestaltande, och man har med skäl räknat den moderna matematikens början från hans uppträdande. Så har han grundlagt den allmänna teorin förpartiella differentialekvationer, inte bara av första, utan även av andra ordningen, väsentligen utvecklat teorin för differentialekvationers singulära lösningar, talteori, ekvationsteori och särskilt teorin för numerisk lösning av ekvationer, vidaresannolikhetskalkyl,interpolationsmetoderna, integrerat åtskilligadifferensekvationer och angivit den första metoden för att addera tvåelliptiska integraler.
Den storartade verksamhet Lagrange utvecklat inom den matematiska analysens område utsträckte han även till den tillämpade matematiken. Hans intresse var likväl där mindre att utreda naturvetenskapens dunkla frågor än att bevisa den matematiska analysens herravälde över naturföreteelserna.
Bland ämnen Lagrange behandlade bör nämnasperturbationsteorin, vars utveckling han i väsentlig mån främjat genom att införa variationen av deelliptiska elementen i stället för avkoordinaterna. I nära samband med detta står hans lösning av den viktiga frågan omplanetsystemets stabilitet, varvid han visade medelrörelsernas invariabilitet, under förutsättning att hänsyn tas endast till första och andra potensen av massorna.
Bland övriga av honom behandladeastronomiska problem kan nämnasmånenslibration, beräknande avVenuspassager och förmörkelser samt elliptiskasfäroiders attraktion.
Inomfysiken utförde han bland annat undersökningar om vibrerande strängar och omljudets rörelse, vilka båda företeelser av honom återfördes till samma analytiska formulering, samt angående vätskors rörelse. Ett av Lagranges storverk ärMécanique analytique (1788), vari han lämnar en framställning av den analytiskamekaniken, konsekvent härledd ur en enda princip, "principen för de virtuella hastigheterna".
NedslagskraternLagrange påmånen ochasteroiden1006 Lagrangea är uppkallade efter honom.[19][20]
- ^ [ab]MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]SNAC, SNAC Ark-ID:w6gh9nsx, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]Find a Grave,Find A Grave-ID:21609, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^Arthur Berry,A Short History of Astronomy, John Murray, 1898.[källa från Wikidata]
- ^ [ab]”Лагранж Жозеф Луи”,Большая советская энциклопедия :[в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^MacTutor History of Mathematics archive,läs online, läst: 3 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID:Giuseppe-Luigi-Lagrange-Tournier, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^Find a Grave.[källa från Wikidata]
- ^Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ [abcdefghij]MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
- ^Charles Dudley Warner (red.),Library of the World's Best Literature, 1897,läs online.[källa från Wikidata]
- ^Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID:nlk20010100967, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^Franska vetenskapsakademin,läs online, läst: 6 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^s. 7,läs online.[källa från Wikidata]
- ^s. 140,läs online.[källa från Wikidata]
- ^Revue d'histoire des sciences et de leurs applications, Presses Universitaires de France, Persée artikel-ID:rhs_0048-7996_1950_num_3_2_2791.[källa från Wikidata]
- ^s. 50,läs online.[källa från Wikidata]
- ^läs online,www.toureiffel.paris .[källa från Wikidata]
- ^”Lagrange on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010.https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/3233. Läst 14 mars 2024.
- ^Lutz Schmadel (1992). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 87.ISBN 3-540-00238-3.http://books.google.se/books?id=VoJ5nUyIzCsC&pg=PA87&dq=1006+Lagrangea&hl=sv&sa=X&ei=k2S8UuacC6q04ATH84CQCQ&ved=0CEEQ6AEwAQ#v=onepage&q=1006%20Lagrangea&f=false. Läst 14 mars 2024
