Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Johnny Thunders

Från Wikipedia
Johnny Thunders
Johnny Thunders år 1979.
FödelsenamnJohn Anthony Genzale, Jr.
Född15 juli1952
Queens,New York,USA
Död23 april1991 (38 år)
New Orleans,Louisiana,USA
GenrerRock,protopunk,punkrock,glamrock, glampunk
RollMusiker,låtskrivare
InstrumentSång,gitarr,basgitarr
År som aktiv19671991
Relaterade artisterNew York Dolls,The Heartbreakers

Johnny Thunders, eg.John Anthony Genzale, Jr, född15 juli1952 iQueens iNew York, död23 april1991 iNew Orleans,Louisiana,[1] var enamerikansk gitarrist, sångare och låtskrivare. Han är mest känd från bandenThe New York Dolls[2] ochThe Heartbreakers[3] men hade också en solokarriär.

Biografi

[redigera |redigera wikitext]

De tidiga åren och New York Dolls

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:New York Dolls

Johnny Thunders (John Genzale, ibland somJohnny Volume) inledde sin karriär i skiftet mellan 1960- och 1970-talen i bandetJohnny and the Jaywalkers.[1] Tillsammans medArthur Kane,Billy Murcia ochRick Rivets bildade han bandet Actress1971,[1] som skulle bliThe New York Dolls närDavid Johansen ochSylvain Sylvain slöt sig till truppen.

Protopunkbandet NY Dolls fick med sin råa och nyskapande rockmusik, sin androgynaglamrockiga stil och sitt energiska och destruktiva uppträdande aldrig den uppskattning de förtjänade under sin aktiva tid. Däremot blev de senare ikonförklarade, när åttiotalets post-punkare,hårdrockare och glamrockare alla nämnde Dolls som en stor inspiration. Johnny Thunders känsliga, farliga gitarrspel och hans låtskrivartalanger blev en lika stor del av Dolls storhet som sångaren Johansens karismatiska utstrålning. Thunders, tillsammans med trummisen Jerry Nolan, lämnade New York Dolls1975 och gruppen splittrades1977.

The Heartbreakers

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:The Heartbreakers

1975 fortsatte Thunders och ex-Dolls-trummisenJerry Nolan samarbetet i bandetThe Heartbreakers tillsammans med gitarristenWalter Lure och basistenRichard Hell.[1] Ganska omgående uppstod problem mellan Thunders och Hell om vem som skulle vara gruppens frontfigur. Richard Hell försökte sparka Thunders, men blev istället själv ersatt av Billy Rath. Året därpå åkte bandet tillEngland för att göra ”The Anarchy Tour” tillsammans med tre nyss grundade, relativt okända brittiska band:Sex Pistols,The Clash ochThe Damned. Myten gör gällande att det var Heartbreakers som introducerade heroin på den brittiska punkscenen, tillsammans med Nancy Spungen.

Turnén ledde till att The Heartbreakers flyttade tillLondon permanent och gav ut skivanL.A.M.F. år1977,[1] som möttes av dålig kritik för mixningen och dåTrack Records sade upp skivkontraktet vid trummisen Nolans avsked, splittrades bandet.

I början av åttiotalet återförenades bandet för några år.

Solokarriären I

[redigera |redigera wikitext]

1978 spelade Thunders i diverse uppsättningar i London, bland annatThe Living Dead ochJohnny Thunders’ Rebels, som gästade en stor del av den engelska punkscenen, däriblandPaul Cook,Steve Jones ochSid Vicious från Sex Pistols. Samma år gav Thunders ut sin första soloskiva, den bitterljuvaSo Alone, som av många anses vara hans bästa. Förutom Sex Pistols-medlemmarna, gästas skivan av bland andraPhil Lynott,Chrissie Hynde,Steve Marriott ochWalter Lure.

Under åren 1979 och 1980 spelade Johnny Thunders tillsammans med Wayne Kramer i bandet Gang War. Gruppen hade sin bas i Detroit.

Efter det här återvände Thunders till New York, där han levde fattigt och kämpade med sitt heroinmissbruk. I Sverige skapade han1982 en skandal med sitt uppträdande iTV-programmetMåndagsbörsen. Han lyckades glömma ackorden i sina egna sånger på konsert i London och kollapsade ibland backstage genast efter sina uppträdanden. Hans soloband vid den här tiden bestod avJerry Nolan,Tony James ochSteve New.1983 försökte han bli kvitt heroinet, men blev i stället beroende avmetadon och alkohol. Samma år släppte han sitt andra album, den akustiskaHurt Me.

Solokarriären II

[redigera |redigera wikitext]

Under det tidiga åttiotalet bodde Thunders en tid iSverige med sin svenska flickvän Susanne. Här spelade han bland annat medHanoi Rocks, Nolan,Billy Rath,Patti Palladin,Terry Chimes,Keith Yon ochDick Trueman. Men1985 var både gitarristens musikaliska och privata liv i en svacka. Hans flickvän lämnade honom och han flyttade till London där han bodde ömsom hosStiv Bators, Patti Palladin ochPeter Judd.

Judd, som gick under pseudonymen "Chief", tog Thunders under sina vingar för att hjälpa honom få sin karriär på rätt spår. Resultatet är skivanQue Sera Sera (1985), en högklassig produkt med gästartister somStiv Bators,Michael Monroe,Nasty Suicide,Dave Tregunna och Patti Paladin. Thunders återvände tillStockholm för att försöka reparera förhållandet med Susanne och sköt i stället upp enUSA-turné.

1988, efter en katastrofal konsert i London, gavs skivanCopy Cats (gjord tillsammans med Palladin) ut och Thunders grundade ett nytt soloband, the Oddballs medJamie Heath (saxofon),Alison Gordy (sång),Jill Wisoff (bas),Chris Musto (trummor) och svenskenStevie Klasson (gitarr). Det här bandet skulle vara Thunders troget ända tills hans död.

År1990 hade Thunders blivit fast bosatt iParis och satte sig själv in på avvänjningsklinik i 6 veckor, vilket slutligen gjorde honom kvitt sitt metadonberoende, men han fick återfall redan nästa år.1991, med diagnosen leukemi, dog Thunders i en kombination av sjukdomen och rikligt intag avLSD och metadon[1] på rum 37, St Peters Guesthouse,New Orleans.[4]Hans sista musikaliska insats skedde tillsammans med det tyska bandetDie Toten Hosen. Johnny Thunders spelar gitarr på "Born To Lose" tillsammans med bandet på samlingsskivanLearning English Lesson 1.

Diskografi

[redigera |redigera wikitext]

Studioalbum

[redigera |redigera wikitext]

Livealbum

[redigera |redigera wikitext]
  • Live at Max's Kansas City (The Heartbreakers, 1979)
  • D.T.K. Live At The Speakeasy (The Heartbreakers, 1982)
  • The New Too Much Junkie Business (1983)
  • Live At The Lyceum Ballroom 1984 (The Heartbreakers, 1985)
  • Stations of the Cross (1987)
  • Bootlegging the Bootleggers (1990)
  • Live At Mothers (The Heartbreakers, 1991)
  • What Goes Around (The Heartbreakers 1991)
  • Add Water & Stir (1994)
  • Down To Kill (The Heartbreakers, 2005) (utökad version av D.T.K. Live At The Speakeasy)

Singlar och EP

[redigera |redigera wikitext]
  • "Dead or Alive" (1978)
  • "You Can't Put Your Arms Around a Memory" (1978)
  • "Twist And Shout"/"Boys" (live på Max's med Jimi LaLumia & The Psychotic Frogs; 1981)
  • Diary of a Lover (EP)
  • "In Cold Blood" (1983)
  • "Hurt Me" (1984)
  • "Crawfish" (med Patti Palladin) (1985)
  • "Que Sera Sera (Whatever Will Be Will Be)" (1988)

Källor

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^ [abcdef]Rock and Roll Paradise: Johnny Thunders 4/1991
  2. ^New York Dolls på Allmusic
  3. ^Nostalgia Central: Johnny Thunders & The Heartbreakers
  4. ^Aftonbladet -Hotelldöden – på riktigtArkiverad 12 augusti 2007 hämtat från theWayback Machine. (2007-04-10)
  5. ^L.A.M.F. på Allmusic

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johnny_Thunders&oldid=56076211
Kategorier:
Dolda kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp