John Locke växte upp iPensford strax söder omBristol i en kristen familj. Hans far varåklagare och kämpade på parlamentsanhängarnas sida i detengelska inbördeskriget. Faderns kontakter hjälpte Locke att komma in vidWestminster School, en av Englands främsta skolor vid den tiden. Skolan undervisade latinstudier enligt en ensidig grammatisk metod, utantilläsning och författande av latinska uppsatser om ämnen som Locke inte förstod.
Att Lockes tidiga studier varkemi ochmedicin – snarare änmatematik som förDescartes – hade förmodligen stor betydelse för hans senare tänkande. KemistenRobert Boyle och den medicinskereformatornThomas Sydenham, utövade ett stort inflytande på honom. De hävdade de experimentella ochempiriska metodernas betydelse inom sina respektive vetenskapsområden. Robert Boyle blev en nära vän till Locke. De filosofiska intressena väcktes i studiet av Descartes skrifter. Men han studerade ocksåHobbes ochGassendi. År 1656 tog Lockekandidatexamen ochmagisterexamen 1658.[15]
På grund av svag hälsa kunde Locke inte bli praktiserande läkare. Efter examen tjänstgjorde han istället sommentor för studenter vid Oxford under fyra år och tillbringade även ett år (1665) som legationssekreterare vid detbrandenburgska hovet. År 1667 lärde Locke kännaAnthony Ashley Cooper. Denne anlitade Locke somsekreterare, läkare och uppfostrare för hans son iLondon. Han var lärare åt lord Shaftesburys sonson, filosofenAnthony Ashley Cooper, 3:e earl av Shaftesbury. När Shaftesbury blevlordkansler 1672, gav han Locke en hög statstjänst och även när Shaftesbury 1679 blevpremiärminister. Shaftesbury avskedades från bägge dessa uppdrag (1675, 1682) och därmed förlorade även Locke sina befattningar.
Redan 1668 företog Locke en resa tillFrankrike ochItalien. Åren 1675–1679 tillbringade han iParis ochMontpellier.[16] När Shaftesbury, som deltagit i en sammansvärjning, flydde tillNederländerna följde Locke honom dit mellan åren 1683–1688. I Nederländerna var Locke verksam både somförfattare och som politiker. Han arbetade särskilt med sina tre brev om toleransen (1689, 1690, 1692) och sitt främsta verk,An Essay Concerning Human Understanding (fullbordat 1687). Locke stod i nära förbindelse medprinsen av Oranien och när denne genomfört1688 års revolution och blivit Englands kung, återvände Locke till England. Där förlänade den nye kungen honom högastatsämbeten, först vidappellationsdomstolen, därefter iministeriet för handeln och kolonierna. Under ett årtionde utövade Locke ett betydelsefullt inflytande. Han verkade förreligionsfrihet ochtryckfrihet, förmyntreformer och förbättringar ifattigvården. Revolutionens idéer pläderade han för iTwo treatises of government (1690) och om myntreformen utgav han tre uppsatser åren 1692–1695. År 1693 utkomSome thoughts on education och 1695The reasonableness of Christianity. År 1697 drog sig Locke undan från det offentliga livet och tillbringade sina sista år på herrgårdenOates iEssex hosFrancis Masham. Två år efter Lockes död (1706) utkomOn the conduct of the understanding ochElements of natural philosophy.
Lockes teoretiska filosofi, vilken han framställer iAn Essay Concerning Human Understanding, är framförallt ett försök att lösa den kunskapsteoretiska frågan om giltigheten och gränserna för vårakunskaper. Denna fråga identifierar han med den psykologiska frågan om kunskapernas uppkomst. Om vi får veta hur kunskaper uppstår, följer enligt hans mening, omedelbart vilka av kunskaperna som är sanna, vilka som är falska och hur långt vår förmåga till kunskap sträcker sig.
Han börjar sin framställning med ett bestämt förnekande av denrationalistiska läran om "medfödda idéer". Locke tolkar uttrycket bokstavligt och menar att detta är begrepp och omdömen som finns hos alla människor frånfödseln. Den rationalistiska läran menar att vissamoraliska ochreligiösa grundsatser (eller logiska principer som motsägelselagen) skulle vara "medfödda idéer". Alla dessa grundsatser är däremot okända förbarn, vildar och flertaletobildade människor. Ett barn vet tidigt attsött inte ärsurt och att ett riskorn inte är ett körsbär, men förstår däremot ännu inte tanken att A inte är icke-A. Det är inte denna sats själv som är medfödd, men väl förmågan att på ett visst utvecklingsstadium tänka den. I den bemärkelsen är dock alla våra idéermedfödda, eftersom vi av naturen inte kan förstå någon av dem utan en motsvarande medfödd förmåga – ett naturligt anlag.
Enligt Locke är sanningen att vår kunskapsförmåga ursprungligen är som ett blankt papper (tabula rasa), på vilket erfarenheten skriver de ord som utgör våra kunskaper. Genom vårasinnen får vi sensationer som gör att vi lär känna tingen och deras egenskaper. Dessutom har vi en inre erfarenhet med vilken vi uppfattar våra egna inresjälstillstånd i form av "reflexioner". På en av dessa vägar uppstår alla enkla idéer hos oss, varvidmedvetandet förhåller sig övervägande passivt mottagande. Av dessa enkla idéer bildar medvetandet sammansatta idéer genom kombination,komparation ochabstraktion. Medvetandet namnger sedan idéerna, med hjälp avspråket.
Avseende idéernas sanningsvärde menar Locke att enkla reflexioner motsvarar våra själstillstånd. Till exempel, om vi uppfattar en grön färg, så har vi verkligen en grönförnimmelse. Men Locke tvivlar på om dessa sinnesintryck verkligen motsvarar de exakta egenskaperna hos de föremål som orsakar dem. Vi kan uppfatta en färg som grön, men det betyder inte nödvändigtvis att objektet verkligen har den egenskapen av att vara grönt. Istället följer han kemisten Boyles uppdelning avPrimära och sekundära kvaliteter.
Till primära kvaliteter hos tingen räknar hansoliditet,utsträckning, figur ochrörelse. Primära kvaliteter finns fysiskt i objekten och kan upplevas av oss mer objektivt. Sekundära kvaliteter däremot, som färg och doft, är mer beroende av våra sinnesintryck och kan variera beroende på individuella uppfattningar.
Locke anser det självklart att det som har egenskaper måste ha en substans som bär dem. Även om vi inte kan tänka eller säga vad denna substans är, tror han att den måste finnas för att det inte ska vara orimligt att anta egenskaper. Locke anser att det finns en absolut substans,Gud, som är bevisat genom attvärlden måste ha en högsta orsak.
Sanning och falskhet kan , enligt Locke utsägas endast om omdömen. Ett begrepp är i sig självt varken sant eller falskt utan blir det först genom att utsägas om något. Locke indelar omdömena i följande typer:
Omdömen omidentitet eller motsats mellan våra föreställningar.
Omdömen, i vilka icke identiska, men heller icke motsatta föreställningar sätts i logiskt förhållande till varandra, exempelvis i bevisade matematiska satser.
Omdömen angående någots existens.
Omdömen om koexistens eller "nödvändigt sammanhang".
Om våra tankar är klara, inser vi snabbt om de är lika eller olika. På det sättet blir viintuitivt säkra påomdömen av den första typen. Från dessa klara grundtankar kan vi sedan bevisa omdömen av den andra typen, vilket ger oss starkt stöd för deras sanning. Enligt Locke är det möjligt att vara säker på sådana omdömen inommoralläran (förutom i matematiken). Omdömen om existens har antingen en stark känsla av att vi själva existerar, en stark bevisning för Guds existens, eller en hög grad av sannolikhet genomanalogier när det gäller andras existens. Omdömen av den fjärde typen är inte självklara och svåra att bevisa. Eftersom de bygger på personliga erfarenheter kan de inte anses somallmängiltiga sanningar.Naturvetenskap, förutom tillämpad matematik, består av dessa typer av omdömen, och enligt Locke kan de inte uppnå samma grad av säkerhet som matematiken och moralläran. Detta visar tydligt att Locke inte är en radikalsensualist, utan hansempirism blandas med en delrationalism.
Inom moralläran och religionsfilosofin vidhåller Locke sitt förnekande av de medfödda idéerna.[17] Men han anser att erfarenheten ger bevis för Guds existens. I samband därmed antar han möjligheten av en naturlig teologi som grundas på endast förstånd och erfarenhet, men flertalet människor har inte tillräckligbildning,tid eller intresse för att med en sådan religionslära fylla sina andliga behov. Därför har Gud, förutom den omedelbara uppenbarelsen i naturen, skänkt oss en omedelbar uppenbarelse ikristendomen, vars verkliga innehåll inte strider mot förståndet. Det är därför just vårt förstånd som säger oss att vi bör omfatta den kristna tron påJesus såsomfrälsare och på det av honom framställda sedliga idealet. Människans handlingar bedöms efter hur de förhåller sig till följande lagar, som genom belöningar ochstraff inverkar på vår lycka:
Denborgerliga lagen, som leder till skillnaden mellan oskyldiga handlingar ochbrott.
Den offentliga meningens lag, som ligger till grund för omdömen omdygd och last.
På överträdelser av den första lagen följer osalighet i livet efter detta, av den andrajuridiska straff och av den tredje medmänniskors ogillande. De två senare lagarna bör bringas i överensstämmelse med den första lagen och blir endast genom den, fullt verksamma bland de bristfälliga människorna. Locke förnekade inte att det finns handlingar som är moraliskt riktiga och goda i sig själva på ett sätt som omedelbart uppfattas av vårt förstånd och sanktioneras av Guds vilja. Hans betonande av dygdens samband med lyckan och de orätta handlingarnas samband med olycka avser inte själva moralprincipen utan moralens utsikter att bli förverkligad av människorna.
Inomstatsläran bekämpar Locke å ena sidanRobert Filmers lära om ettpatriarkalisktkonungadöme av Guds nåde (framställd till försvar förStuartarnas maktanspråk) och å andra sidan den form av absolutmonarki, somThomas Hobbes anvisat som den enda räddningen från "allas krig mot alla" i naturtillståndet. Konungamakten har inte en patriarkalisk rätt överundersåtarna, för fadersväldet upphör vid barnensmyndighet, och kan inte heller som grund för sina absoluta anspråk åberopa en gudomlig instiftelse, för underordnandet är en yttring av statsmedlemmarnas fria vilja och den styrande kan åberopa en gudomlig rätt endast så länge han som lagens högste vårdare styr med folkets vilja.
Naturtillståndet är inte ett krigstillstånd. Redan förestaten finns ennaturrätt, som var och en har över sin egen person och sinegendom. Men i avsaknad av en allmän lag och en gemensamrättsskipning blir naturtillståndet ett tillstånd av osäkerhet och bristanderättsskydd. Därför träffarmedborgarna en fri överenskommelse om upprättandet av en statsmakt. Den överenskommelsen förnyas i tysthet av var och en när man uppnårmyndighetsåldern och intar sin plats i en viss stat. Eftersom statsfördragets syfte är värnandet av individernas frihet kan det inte, såsom Hobbes lärde, innebära att man avstår från denna frihet. Statsmakten måste därför förbli i folkets händer. Folkets vilja tillkännages genommajoritetsbeslut, vilka bör gå ut på att värna individernas rätt och frihet. Den högsta statsmakten är denlagstiftande som folket utövar genomvaldarepresentanter, utan vilkas samtycke ingaskatter får indrivas. Den utövande makten lämnas bäst i en enda hand, konungens. Denne bör också ha denfederativa makten, makten över förhållandena till andra stater. Rättsskipningen bör utövas av självständigadomare.
Konungen står själv under lagen. Bryter konungen mot den återvändersuveräniteten till folket, vars trohetsed gäller lagen och ej en lagbrytandedespot.Revolutionen blir ett berättigatnödvärn mot en rättskränkandemonark.
Några få år efter det frihetstida statsskickets införande i Sverige lät den nya regeringsmakten översätta Lockes viktigaste statsrättsliga verk (andra delen av Two Treatises on Government) till svenska och boken trycktes av det kungliga tryckeriet.
Lockespedagogiska åsikter bestämdes dels av hans motvilja mot den skolastiska och humanistiska formalism, som han själv upplevde i skolan och vid universitetet och dels av det humanitetsideal som hos honom utbildats under hans senare liv bland högt bildade, engelska statsmän ochämbetsmän, varjämte han tydligen påverkats avMichel de Montaignes skrifter och sina medicinska studier. Sitt huvudarbete omuppfostran börjar han med att citeraJuvenalis' maxim om en sund själ i en sund kropp och med kloka föreskrifter för den kroppsliga uppfostran, varvid han med någon överdrift tillråder härdande av barnens kroppar. Uppfostrans viktigaste uppgift ser han i den moraliska karaktärsbildningen genom vana, föredöme och vädjan till barnens hederskänsla och förstånd, i syfte att lära dem behärska sina begär. Samtidens missbruk av kroppsstraffen hade i Locke en avgjord motståndare. Däremot krävde han hänsyn till barnens individualitet och ville att undervisningen under barnaåren skulle göras så roande som möjligt. I jämförelse med den kroppsliga och moraliska uppfostran tillmätte han den bokliga bildningen en underordnad betydelse och fordrade attungdomen skulle studera endast de ämnen som de verkligen kunde ha nytta i livet. LockesSome thoughts on education hade ursprungligen formen av brev i vilka han gav sin vän Clarke råd om dennes uppfostran av sin son. Därför handlar skriften endast om en engelsk gentlemans uppfostran. Man kan därför förstå att Locke (med tanke på de engelska skolornas dåliga tillstånd vid den tiden) tillrådde uppfostran i hemmet av enskildinformator framför skolgång. Men i en skrivelse till den engelska regeringen föreslog han (1697) upprättandet av arbetsskolor i vilka de fattigas barn från 3 till 14 års ålder skulle fåmat och lära sig attarbeta.
Lockes skrifter har utövat stort historiskt inflytande. Många avupplysningstidens viktigaste tankeriktningar inom filosofi, politik och pedagogik kan föras tillbaka till honom. Detta inflytande spåras inom till exempel den logiskapositivismen och psykologismen, den teologiska rationalismen, den politiskakonstitutionalismen och den pedagogiskautilitarismen. Om vi vid studium av hans skrifter ser bristande djup i undersökningarna, kan detta bero på att så mycket av hans åsikter redan upptagits i vår tids allmänna bildade föreställningssätt och därför förefaller oss självklart. Det kan också bero på att hans efterföljare, som till exempelHume ochKant inom kunskapsteorin,Mill ochAlexander Bain inom psykologin, de engelska "fritänkarna" och de tyska rationalisterna inom teologin,Montesquieu inom politiken ochRousseau inom pedagogiken, kunnat föra arbetet långt vidare, just tack vare den goda grund som Locke lade.
Two Treatises on Government (1690, Översatt (del II) till svenska 1726: Johan Lockes Oförgripelige tankar om werldslig regerings rätta ursprung, gräntsor och ändamål (övers. Hans Harmens). (Ny svensk utgåva 2016)
Some Thoughts concerning Education7 mars1693 är en samling brev och noteringar. Översatt till svenska 1709 avMathias Riben, senare avJosef Reinius vars 2:a genomsedda upplaga gavs ut 1926 med titelnTankar om uppfostran på A. V. Carlssons Förlag i Stockholm.
^ [ab]Sheldon G. Cohen,John Locke (1632-1704) British physician and philosopher, vol. 16, 6, Allergy proceedings : the official journal of regional and state allergy societies, 1 november 1995, s. 322-325,PubMed-ID:8747319, läst: 18 februari 2019.[källa från Wikidata]
^ [abcd]BeWeB, BeWeB person-ID:3410, läst: 28 juli 2020.[källa från Wikidata]
^Archive of Fine Arts, abART person-ID:26334, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
