Romanus var släkt medhertigarna avTusculum, vilka tagit makten iRom efter att den sistepatriciern av huset Crescentius dött, och han var bror till påveBenedictus VIII. Romanus var Roms världsliga härskare, somsenator ochkonsul, och följaktligen enlekman när han någon gång mellan den 12 april och 10 maj 1024 valdes att efterträda sin döde bror som påve. Han fick därför bådeprästvigas ochbiskopsvigas innan han kunde krönas till påve, vilket han gjorde med namnet Johannes XIX, och försökte på detta sätt vinna romarna till sin sida. Dessförinnan hade han varitkardinaldiakon.[1]
Strax efter Johannes upphöjelse sände kejsaren avbysantinska riket,Basileios II,ambassadörer till Rom för att övertala påven att godkänna titeln "ekumenisk patriark" sompatriarken av bysantinska riket antagit, och vilket skulle ha inneburit att påven skulle ha erkänt den andre kyrkoledaren som överhuvud för alla östliga kyrkor. Påven mottog flera dyrbara gåvor av kejsaren, och så länge som underhandlingarna var hemliga verkade han inte ovillig att hörsamma kejsarens önskan. Så snart affären kom till allmän kännedom, uppstod emellertid motstånd mot förslaget, i synnerhet från dem som förespråkadeecklesiastikala reformer iItalien ochFrankrike. Påven avslog därför de bysantinska förslagen och gåvorna, varmed patriarkEustathius av Konstantinopel såg till att påvens namn ströks fråndiptykerna i hans kyrka.
Johannes bjöd in den uppburne musikernGuido av Arezzo till Rom för att lära sig detnotsystem som Guido uppfunnit.
Den 6 april 1027 hölls en storsynod iLaterankyrkan, där tvisten mellanpatriarken av Aquileia ochpatriarken av Grado avgjordes, med kejsarens inblandning till den förres fördel. Poppo av Aquileia skulle ensam varapatriark, med biskopen av Grado under sinjurisdiktion. Patriarken av Aquileia skulle vidare få företräde framför alla biskopar i Italien. Två år senare, 1029, upphävde Johannes detta beslut vid en ny synod, då patriarken av Grado återfick sina privilegier.
KungKnut av Danmark och England fick ett löfte av påven att hans danska och engelska underlydande inte skulle bli förhindrade av förpliktelser om de företog sig resor till Rom, och att ärkebiskopen i hans kungadöme inte skulle beskattas så hårt när han mottogpalliet. Johannes gav särskilda privilegier till biskopen avSilva Candida, nära Rom, som fick firamässa iPeterskyrkan vissa dagar. En tvist mellan ärkebiskoparna avRavenna ochMilano om företräde löstes av påven till den senares fördel. Han tog klostret iCluny under sitt beskydd och förnyade dess privilegier, trots protester från biskop Goslin av Macon; på samma gång tillrättavisade han abbotenOdilo av Cluny för att han inte godkände biskopssätet iLyon. Firandet av den heligeMartialis, som uppges varit lärjunge till apostlarna och grundare av kyrkan iLimoges, upphöjdes av påven till ett firande av enapostel. Beträffande vissa franska biskopar, vidhöll JohannesHeliga stolens rättigheter. Han verkar ha varit den förste påve att geavlat i utbyte motallmosor.
Johannes XIX avled mot slutet av år 1032, troligen den 6 november. Han efterträddes som påve av brorsonenBenedictus IX.
.jpg)
