Aposteln Johannes (ävenevangelistenJohannes[1]), född cirka 6 e.Kr. , död cirka 100 e.Kr., var en avJesu tolvapostlar. Han stammade frånBetsaida iGalileen och var den ende av apostlarna som enligt traditionen inte ledmartyrdöden. Johannesvördas somhelgon inom bland annatRomersk-katolska kyrkan, och hans minnesdag firas den 27[2] december.
Johannes varSebedaios son.[2]
Han och hans brorJakob bildade tillsammans medSimon Petrus en central tremannagrupp runt Jesus, en position som de behöll i den unga kristna kyrkan (se "Galaterbrevet" 2:9). IBibeln framställs både Johannes och hans bror som nitälskande män.[2]
I "Johannesevangeliet" blev Johannes identifierad som Jesu namnlöse "älsklingslärjunge", även omnämnd som "kärlekens apostel". Den kristna traditionen menar att han är författare till både "Johannesevangeliet" ochJohannesbreven, liksom att han författat "Uppenbarelseboken" medan han satt fången på önPatmos.[2] Modern bibelforskning anser inte att man kan knyta någon specifik person som författare till Johannesevangeliet.[3]
Den kristna konsten framställer vanligtvis Johannes som en ung man, inklusive när han står bredvidMaria inunder Jesu kors eller liggande bredvid Jesus undernattvarden. Då ses han som den ende av lärjungarna som saknarskägg.[1] I rollen som evangelist beskrivs han dock som en gammal man, så som traditionen bjuder; han sägs ha skrivit evangelliet iEfesos i hög ålder.[2]
Johannes attribut som apostel är en giftkalk med enorm eller liten drake,[1] och som evangelist symboliseras han av enörn. I den kristna traditionen benämns han ibland somTeologen, och hans livs legender finns beskrivna iJohannesakterna. Han fungerar som skyddspatron för många olika hantverkaryrken.[2]
ILegenda aurea,Den gyllene legenden, berättas det om Johannes att han en gång sattes på prov av en avgudapräst. Denne uppmanade Johannes att dricka ur engiftbägare, och om han förblev oskadd skulle prästen bekänna sig till dekristnasGud. Johannes gjordekorstecknet över bägaren och giftet for ut ur den och slingrade iväg i skepnad av en orm.
En annananekdot berättar attkejsarDomitianus vid ett tillfälle lät koka Johannes i en kittel medolja, något som han mirakulöst överlevde. På platsen för detta, alldeles innanförPorta Latina i södraRom står idag ett litetkapell,San Giovanni in Oleo (”Sankt Johannes i oljan”). I vredesmod över sitt misslyckande att döda Johannes sände kejsaren honom tillönPatmos.[1] (Tidigare firade man 6 maj Johannes ante portam Latinam – ”Johannes framför Latinska porten”.)
INya testamentet bär flera personer namnetJohannes i olika sammanhang. FörutomJohannes Döparen[1] omtalas en Johannes som varSebedaios son och som tillsammans med sin brorJakob hörde tillJesu innersta lärjungakrets. Jesus gav bröderna Johannes och Jakob detarameiska[4] tillnamnetBoanerges (arameiska ’tordönsmän’, ’åsksöner’[4]) för dessas väldiga nitälskan. Johannes blev sedan en av urförsamlingens ledande apostlar iJerusalem tillsammans medPetrus ochJakob,Herrens broder, och sägs ha slutat sina dagar iEfesos.
Fem skrifter iNya testamentet tillskrivs enförfattare vid namn Johannes:Johannesevangeliet,Första Johannesbrevet,Andra Johannesbrevet ochTredje Johannesbrevet samtJohannes uppenbarelse. Enligt traditionen härrör alla dessa från en och sammaförfattare, vilken identifieras med aposteln. Johannesevangeliets anonyme sagesman, ”den lärjunge som Jesus älskade”, blir därigenom också identisk med Sebedaios son.
Johannesevangeliet och Johannesbreven har många gemensamma drag och kan härröra från samma författare, som då har ståttJesus nära, och dennes lärjungakrets.Johannes uppenbarelse avviker mera genom sin stil och sitt bildspråk. Johannes identitet och Johannesskrifternas samhörighet hör till de mest omdiskuterade frågorna i den nytestamentligaexegetiken.
- ^ [abcde]”Johannes | Historiska Museet”. historiska.se.https://historiska.se/upptack-historien/artikel/johannes/. Läst 26 juni 2023.
- ^ [abcdef]”Johannes - Uppslagsverk”. www.ne.se.https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/johannes-(apostel). Läst 26 juni 2023.
- ^Ehrman, Bart D. (2004). The New Testament. Oxford University Press, USA. sid. 58–59.ISBN 0-19-515462-2. ”Proto-orthodox Christians of the second century, some decades after most of the New Testament books had been written, claimed that their favorite Gospels had been penned by two of Jesus' disciples—Matthew, the tax collector, and John, the beloved disciple—and by two friends of the apostles—Mark, the secretary of Peter, and Luke, the travelling companion of Paul. Scholars today, however, find it difficult to accept this tradition for several reasons.”
- ^ [ab]”Boanerges - Uppslagsverk”. www.ne.se.https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/boanerges. Läst 26 juni 2023.
