Johann Kaspar Zeuss (Zeuß), född22 juli1806 iVogtendorf,Oberfranken, död där10 november1856, var en tysk språkforskare.
Zeuss blev lyceiprofessor (gymnasilärare) ihistoria 1839 iSpeyer och 1847 iBamberg. Han utgav det storartade arbetetDie Deutschen und ihre Nachbarstämme (1837), som är grundläggande inom de europeiska folkens förhistoria,Die Herkunft der Baiern von den Markomannen (1839; andra upplagan 1857),Traditiones possessionesque Wizenburgenses (1842),Die freie Reichsstadt Speier vor ihrer Zerstörung (1843) ochGrammatica celtica (två band, 1853; andra utvidgade, avHermann Ebel utgivna upplagan 1871). Sistnämnda arbete är grundläggande för denkeltiska språkvetenskapen, och genom detta skapade han gentemot den starkt florerande ovetenskapliga och dilettantiska keltomanin den vetenskapliga keltologin. Han upptog där och bearbetade huvudsakligen en stor mängd av de keltiska (företrädesvisiriska) glosor, som förekommer i en mängd, ursprungligen iklosterbibliotek förvarade,medeltida handskrifter. I sin andra upplaga utgjorde detta arbete ettgrammatiskt verk av den epokgörande art, att knappast något språk eller någon språkgrupp ägde någon motsvarighet därtill.