Johan Jakob Nervander, född23 februari1805 iNystad, död15 mars1848 iHelsingfors, var enfinländskfysiker ochskald. Han var far tillEmil Fredrik Nervander.
Nervander blev1820student vidKejserliga Akademien i Åbo,1827filosofie kandidat ochpromoverades samma år tillfilosofie magister. Efter att hadisputerat med enavhandling ielektromagnetismutnämndes han1829 tilldocent ifysik vidKejserliga Alexander-universitetet i Helsingfors samt1832 efter att ha utgivit ettmatematisktspecimen tilladjunkt i matematik och fysik.
Åren1832-39 vistades Nervander med understöd av universitetet i utlandet för bedrivande av vetenskapliga studier i fysik ochmeteorologi.1838 utnämndes han tille.o.professor i fysik samt till föreståndare för universitetets på hans initiativ inrättade magnetiskaobservatorium. Professor i fysik blev han1845.1835 erbjöds honom en e.o. professur iJena, vilken han avslog.
Han var medlem avVetenskapsakademien i Petersburg (1844) och avFinska vetenskapssocieteten, som han var med om att stifta och i vars "Acta" hans flesta skrifter finns offentliggjorda. Nervander kastade sig påelektricitetsläran och lyckades, snart sagt vid sina första steg på forskningens bana, göra vetenskapen en god tjänst genom konstruktionen av engalvanometer, som i avseende på noggrannhet överträffade alla instrument av detta slag, vilka man dittills begagnat. (Instrumentet, som aldrig blev fullkomnat, har någon likhet i princip med det, som beskrivits avEmil Lenz, och dess särskilda delar finns i fysikaliska instrumentsamlingen i Helsingfors.)
Samtidigt hängav han sig med iver åt studiet av meteorologien och jordmagnetismen och lyckades, om än med svårighet, utverka anslag för inrättandet av ett magnetiskt och meteorologiskt observatorium i Helsingfors. Samtidigt fick han till stånd en väl utrustad verkstad för konstruktion av finare vetenskapliga instrument. Vid insamlandet av observationsmaterialet nedlade Nervander synnerligen stor omsorg, varom de i tryck utgivna magnetiska och meteorologiska observationerna för åren 1844-48 bär vittne. För dessa arbeten erhöll han 1848 av Vetenskaps akademien i Petersburg halvaDemidovska priset.
Nervander upptäckte, atttemperaturen på jorden visar en period, som nära ansluter sig till tiden försolens rotation. Den utvisade visserligen endast en temperaturskillnad av 0,6°, men denna skillnad var dock tillräckligt stor för att ge Nervander anledning att därur söka exakt bestämma tiden för solens geocentriska rotation till 27,26 dygn, i stället för att den dittills på grund av observationer avsolfläckarna antagits till 27,23 dygn.
I sammanhang med detta arbete, som väckte synnerlig uppmärksamhet, sysselsatte Nervander sig med undersökningar angående de variationer, som bestämningarna av solens diameter är underkastade, och kom till det märkliga resultatet, att solen måste hänföras till devariabla stjärnornas antal, liksom att man högst sannolikt måste antaga tiden för de variabla stjärnornas rotation omkring sina axlar dubbelt längre, än man gjort.
Eftervärlden har inte bekräftat dessa hans idéer, som likväl på sin tid vann mycket erkännande. Nervander framvisade även ett samband mellan jordmagnetismens variationer och temperaturvariationerna, i det att hans undersökningar ådagalade samma förlopp hos kroklinjen för deklinationens och temperaturens variation på jorden.
Nervander tillhörde redan i ungdomenRunebergs förtroliga kamratkrets och var ännu efter universitetets flyttning till Helsingfors den tongivande i det kring denne bildadeLördagssällskapet. Även i skaldekonst förrådde Nervander eminent begåvning, men fullföljde aldrig sina anlag åt detta håll. Nervanders egentliga diktarperiod sträcker sig från hans fjortonde till hans nittonde år.
Till en början starkt påverkad avnyromantiken, bröt han dock redan före Runeberg vägen för större natur och enkelhet i dikten. Nervandersöversättning avDikter af KonungLudvig i Bajern (1830) blev mycket uppmärksammad, och hans största, på samma gång mest helgjutna och fulländade diktverk,Jephtas bok, en minnessång i Israel, belönades avSvenska akademien med mindreguldmedaljen 1832 (det utgavs från trycket först 1840).
Efter Nervanders död ombesörjde Runeberg ochJ.V. Snellman ett urval av hans både poetiska och prosaiska Skrifter (2 delar, 1850, med enbiografisk inledning av Snellman).Fredrik Cygnæus utgav 1848 enteckning av Nervander. Till 100-årsminnet av hans födelse offentliggjordeSvenska litteratursällskapet i Finland enminnesteckning ("Skrifter", LXXIII), författad avArvid Hultin.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Nervander, 1. Johan Jakob, 1904–1926.
|