Jerevans centrala distriktKentron sett från strax öster om toppen avKaskaden i sydsydostlig riktning, medJerevans operahus i förgrunden ochArarat i Turkiet i bakgrunden
Jerevan (armeniska:Երեւան ellerԵրևան), ärArmeniens huvudstad och en egen administrativ enhet på samma nivå som landets provinser. Staden hade 1 106 300 invånare 2024.[1]
Jerevan kan ha fått sitt namn efter den armeniske kungenJerevand IV. Det är också möjligt att namnet kommer frånErebunifästningen, som grundlades avArgishti I år 782 f.Kr. i sydöstra delen av dagens Jerevan.[2] Med tiden utvecklades namnet till Jerevan (Erebuni – Erevani – Erevan – Jerevan).[2]Forskaren Margarit Israelyan redogör för dessa ljudskridningar när hon jämför inskriptioner ikilskrift på två stentavlor från Erebuni.[3]
År 782 f.Kr. uppfördes Erebunifästningen av denurartuiske kungenArgisjti I och staden blev huvudstad i kungadömetUrartu, som låg vid den viktiga handelsvägen, sedermera benämndSidenvägen, mellan Europa och Asien. Jerevan anses vara en av de äldsta existerande kontinuerligt bebodda städerna i världen. Under dess långvariga historia och på grund av dess strategiska position, Armeniens uppdelning mellan stormakter och dessas erövringar, har Jerevan erövrats och kontrollerats avperser, araber och turkar, innanRyssland 1828 annekterade staden, vilken sedermera blev huvudort iguvernementet Erivan. EfterOktoberrevolutionen i Ryssland 1917 var Jerevan huvudstad i den så kalladeFörsta armeniska republiken, vilken existerade enbart i tre år (1918–1920). EfterRöda arméns intåg 1920 blev Jerevan huvudstad iArmeniska SSR och en del avSovjetunionen fram till 1991. VidSovjetunionens upplösning 1991 blev Jerevan huvudstad i det självständiga Armenien.
Kungariket Urartu bildades under 800-talet f.Kr. iVansjöns bäcken på det armeniska höglandet och i detta ingick också området där dagens Jerevan ligger. KungArame grundade detta rike, som var ett av världens mest utvecklade länder på sin tid.[4]
Arkeologiska fynd, såsom en bevaradkilskriftsinskription,[5] anger att den urartiska fästningen iErebuni grundades 782 f.Kr. på order av kung Argisjti I av Urartu i utkanten av dagens Jerevan. Den skulle tjäna som en befästning för att skydda Urartu mot attacker från den norra delen av Kaukasus.[2]
Genom gudenKhaldis storhet har Argishti, son avMenua, byggt denna mäktiga befästning och proklamerat den som Erebuni för Biainili [Urartu]s ära och för att ingjuta fruktan hos kungens fiender. Argishti säger: "Landet var en öken före de stora arbeten jag lät utföra på det. Genom Khaldis storhet är Argishti, son av Menua, en mäktig kung och härskare överTushpa.
„
Under den period som Urartu hade sin höjdpunkt byggdes bevattningskanaler och vattenreservoarer i Erebuni och i området runtomkring.
Grunden till guvernörsresidenset iTeishebaini lades under mitten av 600-talet f.Kr.
I mitten av 600-talet byggdes stadenTeishebaini avRusa II av Urartu omkring sju kilometer väster om Erebunifästningen.[6] Den var en befäst stad som låg på den kulle som nu benämns Katmirö Blur och ligger i distriktetShengavit i Jerevan. Den byggdes för att skydda Urartus östra gräns mot de barbariskakimmerierna ochskyterna. Vid utgrävningar har återfunnits guvernörens residens som hade 120 rum över en yta på 40 000 kvadratmeter. Där fanns också en borg som var tillägnad den urartiska gudenTesheba. Anläggandet av staden Teishebaini, liksom av guvernörsresidenset och borgen, var färdigt mot slutet av 600-talet f.Kr. underRusa III:s regeringstid. Teishebaini förstördes av en allians mellanmeder och skyter år 585 f.Kr.
År 590 f.Kr., efter att kungariket Urartu fallit förmederna, blev Erebuni och det armeniska höglandet en del av riket Medien.
Medien besegrades redan 550 f.Kr. avCyrus den store, varefter Erebuni blev del av detakemenidiska imperiet. Mellan 522 f.Kr. och 331 f.Kr. var Erebuni ett av de viktigaste centra iSatrapiet Armenien, en region som kontrollerades avOrontiddynastin, som en avsatrapierna inom det akemenidiska imperiet. Satrapiet Armenien var indelat i två delar: den norra regionen och den södra regionen, med städerna Erebuni (Jerevan) och Tushpa (Van) som huvudort i respektive del.
Mynt som präglats 478 f.Kr. och många andra fynd från Erebunifästningen påvisar Erebunis betydelse som ett viktigt handelscentrum under den akemenidiska eran.
Under två sekel under akemenidiskt styre omvandlades Erebuni gradvis till en stad med persiskt utseende och persisk kultur.
Ruinerna av Heliga Guds moders kapell iAvan i den norra delen av nuvarande Jerevan
UnderArsaciddynastin 54–428 efter Kristus blomstrade många städer runt Erebuni, bland andraVagharshapat ochDvin, men inte Erebuni, som tappade i betydelse.
Armenien blev en kristen nation under första delen av 300-talet, under ArsacidkungenTrdat III:s regeringstid.
Efter uppdelningen av Armenien av detByzantinska imperiet och detSasanidiska imperiet 387 och 428 e.Kr. kom Erebuni och hela det östra armeniska området under sasanidiskt styre. De armeniska områdena bildade provinsenPersiska Armenien inom det sasanidiska imperiet.
På grund av Erebunis minskade betydelse, och också i brist på historiska uppgifter, är mycket av stadens historia under sasaniderna ej känd.
År 658, när de arabiska islamska invasionerna var som intensivast, erövrades Erebuni under erövringen av Persien. Staden ingick därefter iEmiratet Armenien underUmayyadkalifatet. Staden Dvin blev centrum för emiratet. Från denna period ökade de armeniska områdena i strategisk betydelse på grund av den handel som araberna utvecklade. De blev en korsningspunkt för arabiska karavanvägar som gick mellan Europa ochIndien över den arabkontrollerade armeniskaAraratslätten. Sannolikt blev namnet Jerevan för Erebuni etablerat på 600-talet.
Efter två sekler av arabiskt styre över Armenien leddeBagratidprinsenAshot I av Armenien en revolt motAbbasidkalifatet. Ashot I befriade Jerevan 850 och erkändes som Prinsernas prins av Armenien av abbasidkalifenal-Musta'in 862. Ashot kröntes senare som kung av Armenien genom beviljning av kalifenal-Mu'tamid 885. Under den armeniska Bagratunidynastin mellan 885 och 1045, var Jerevan en tämligen säker del av det armeniska kungadömet tills detta föll för detBysantinska imperiet.
Jerevan hade dock ingen strategisk betydelse under bagratiderna, vilka utvecklade många andra av den dåvarande provinsenAyrarats städer, somShirakavan, Dvin ochAni.
Seljukperioden, Zakaridiska Armenien och mongoliskt styre
Ruinerna av Sankt Hovhannes kapell iAvan från 1100–1200-talen
Efter en kortvarig period av bysantinskt styre över Armenien mellan 1045 och 1064 erövrades landet av invaderandeseljuker. Dessa leddes avTogrul Beg och senare av hans efterträdareAlp Arslan, och styrde över hela regionen, inklusive Jerevan. Under protektoratet Georgien etablerades 1201Zakaridiska furstendömet Armenien, i vilket Jerevanområdet ochLoriprovinsen hade växt och fått ökad betydelse. Efter det attmongolerna erövrat Ani 1236, blev Armenien ett mongoliskt protektorat som en del avIlkhanatet och zakariderna blev vasaller till de mongoliska härskarna. Efter det att Ilkhanatet fallit vid mitten av 1300-talet, styrde zakaridprinsar över Lori,Shirak och Araratslätten fram till 1360, när de föll mot invaderande turkiska stammar.
Kara Koyunluemirernas mausoleum iArgavand, nära Jerevan
Under de sista decennierna under 1300-talet tog densunnimuslimskaoghuzturkmenskaAq Qoyunlustammen över Armenien, inklusive Jerevan. År 1400 invaderadeTimur Lenk Armenien och Georgien och tog över 60.000 överlevande som slavar. Många distrikt, såsom Jerevan, avfolkades.[7]
År 1410 föll Armenien under kontroll av denshiamuslimska oghuzturkmenskaKara Koyunlustammen. Under de första åren var det ganska fridfullt och viss återuppbyggnad av städerna skedde. Kara Koyunlusturkmenerna gjorde Jerevan till centrum i det bildade administrativa områdetChukhur Saad, namngivet efter den turkiska ledarenEmir Saad.
Den fridfulla perioden tog slut medQara Iskanders uppgång mellan 1420 och 1436. Denne förödde landet. Iskanders krigståg och slutliga fall motdet timuridiska imperiet ledde till fortsatt förödelse i Armenien, då ännu fler armenier togs till fånga och såldes som slavar.
En snabb militärkampanj 1501–02 ledde till att större delen av östra Armneien, inklusive Jerevan, erövrades av den uppåtgåendesafavidiska dynastin i Iran under shahenIsmail I.[8] Jerevan blev då centrum för det administrativa provinsenErivan Beglarbegi. Efter att ha haft omväxlande perser och turkar som herrar under flera decennier, stabiliserades Jerevan under persiskt styre underSafaviddynastin, slutligen överenskommet 1556 genomFreden i Amasya.
ShahAbbas den store, som styrde mellan 1588 och 1629 beordrade att ett stort antal armenier, inklusive stadsbor från Jerevan, skulle deporteras till det egentliga Persien. Till följd av detta sjönk Jerevans armeniska befolkningsandel till 20 procent av hela stadsbefolkningen. Armenierna bodde framför allt i stadsdelenKond och i byarna utanför staden.
StadsdelenKond byggdes upp under 1600-taletJerevan 1796 underQajardynastin, av G. Sergeevich. En armenisk kyrka ses till vänster och en persisk moské till höger.
Den 7 juni 1679 drabbades Jerevan av den förödandeJordbävningen i Armenien 1679, som hade sitt epicenter strax öster om staden.
År 1724 belägrades Jerevanfästningen av en ottomansk armé och föll efter någon tid. Efter en kort tid av ottomanskt styre över östra Armenien 1724–1736 blev Jerevan del av det nybildadeKhanatet Jerevan under den iranskaAfshariddynastin.Afshariderna kontrollerade östra Armenien fram till 1790-talet. Efter denna dynastis fall övertog den iranskaQajardynastin makten fram till 1828, då regionen erövrades av detryska imperiet iRysk-persiska kriget 1826–1828.[9]
Armenien var mellan 1828 och 1918 inlemmat iRyska imperiet efter det att ryssarna vunnitRysk-persiska kriget 1826–1828. Jerevan, medJerevans fästning, erövrades i oktober 1827[2] Efter tre århundraden av persiskt styre ingick Jerevan och övriga östra Armenien iArmenien oblast. Ryssarna understödde bosättningen av återvändande armenier från Persien och Turkiet. Därmed ökade armeniernas andel av Jerevans befolkning till 54 procent under deras styre. År 1829, repatrierades armenier från Persien och bosatte sig i Jerevan, där nya bostadsområden uppfördes.
Jerevan var huvudort i Armenien oblast 1828–1840. Därefter bildades det större "Guvernemnetet Georgien-Armenien" och 1850 bildadesGuvernementet Jerevan, som omfattade 28.000 km² och hade Jerevan som huvudort.
Jerevan var vid denna tid en liten stad med smala gator och gränder, även i de centrala stadsdelarnaShahar ochGhantar, det senare affärscentrum. Bostadsområden varKond, Dzoragyugh, Nork och Shentagh. Under 1840- och 1850-talen grundades många skolor i staden. Jerevans första stadsplan antogs 1856.Engelska parken anlades enligt denna plan och 1863 öppnades det ombyggda huvudstråketAstafyangatan, senare omdöpt till Abovjangatan. Jerevans första teater öppnade 1879. Den monumentalaSankt Gregorius Upplysarens kyrka invigdes 1900. Elektricitet infördes 1907 och telefonsystem 1913.
Vid början av 1900-talet hade Jerevan omkring 29.000 invånare.[10]
I slutet av 1918 lyckades armenierna besegra turkarna i slagen vidSardarapat,Aparan ochKarakilisa. Därefter utropade den 28 maj 1918Aram Manukian Armeniens självständighet, varefter Jerevan blev huvudstad iRepubliken Armenien. Vid denna tidpunkt tog Jerevan emot över 75.000 flyktingar frånVästarmenien, som flydde från osmanska massakrer underArmeniska folkmordet.
Efter drygt två år av självständighet föll Jerevan tillbolsjevikerna och inkorporerades iSovjetryssland den 2 december 1920. Efter en tillfällig nationalistisk seger i februari 1921, återtogRöda armén makten den 2 april 1921.
Jerevan ligger på den östra kanten avAraratslätten på mellan 900 och 1 300 meters höjd vid flodenHrazdan, som i sin tur rinner ut i den störreArax, gränsflod till Turkiet. Jerevan har kontinentalt klimat med varma, torra somrar och relativt kortare, men kalla, vintrar.
Från sitt ursprung som en liten by har Jerevan utvecklats till huvudstad i Armenien och en storstad med mer än en miljon invånare. Vid ryssarnas erövring av staden 1837 hade staden sex offentliga parker, 851 butiker, sjukaravanserajer, tio offentliga bad och drygt 1 700 bostadshus för omkring 12 500 invånare. År 1989 hade staden 1,2 miljoner invånare, det vill säga en tredjedel av hela landets befolkning.
Fram till självständigheten från Sovjetunionen 1991 hade Armenien många minoriteter: ryssar, kurder, azarer och iranier. Den azeriska minoritetsbefolkningen lämnade i sin helhet landet i samband med kriget omNagorno-Karabach 1988–1994. Den ekonomiska krisen 1990 fick en stor del av den ryska minoritetsgruppen att emigrera. Numera är Jerevan mer dominerat av armenier än tidigare.
Liksom i många andra tidigare republiker i Sovjetunionen har många emigrerat efter 1991. Jerevans befolkning var som störst, 1,25 miljoner invånare 1989.
Befolkningsutveckling i Jerevan mellan 1827 och 2007
Armeniska apostoliska kyrkan är den dominerande religiösa institutionen i Armenien. KyrkanApostlarna Paulus och Petrus kyrka från 400-talet iErebuni, som revs i november 1930 under sovjeteran, var bland de tidigaste kyrkobyggnaderna över huvud taget. Flera av de antika och medeltidskyrkorna i staden revs under 1930-talet, då kyrkan förföljdes.
Det styrande organet inom den armeniska kyrkan i Jerevan är Ararats påvestift, medSankt Sarkiskatedralen som säte. Det är den armeniska kyrkans största stift och ett av de äldsta kristna stiften i världen. Det omfattar staden Jerevan och provinsenArarat.
Jerevan har världens största armeniska kyrkobyggnad,Sankt Gregorios Upplysarens katedral, som invigdes 2001. År 2017 fanns 17 armeniska kyrkor i bruk och fyra kapell i staden.
Flertalet rysk-ortodoxa kyrkor antingen stängdes eller revs under 1930-talet. Sankt Nikolajkatedralen revs 1931, medan Heliga Guds moders beskydds kyrka i Kanakerhe stängdes och först omvandlades till en lagerlokal och senare till militärklubb. Religiösa ceremonier återupptogs i kyrkan 1991 och 2004 tillbyggdes den med en kupol och ett klocktorn.[14] År 2010 påbörjades bygget av en ny Heliga korsets rysk-ortodoxa kyrka. Den invigdes 2017.
Jerevan är en tättbebyggd stad, men har samtidigt ett flertal offentliga medelstora parker. Den äldsta parken ärLyonparken i distriktetErebuni kring en stor damm. Den har en yta på 17 hektar och har traditioner ända tillbaka till kungArgishti I av Urartu under 700-talet f.Kr. Den renoverades 2011 och döptes därefter till Lyonparken efter Jerevans franska systerstad.
^Mall:Hy icon Israelyan, Margarit A.Էրեբունի: Բերդ-Քաղաքի Պատմություն (Erebuni: The History of a Fortress-City). Yerevan, Armenian SSR: Hayastan Publishing Press, 1971, p. 137.
.jpg)
