Jeju (hangul 제주; ett äldre namn på ön på svenska och andra europeiska språk ärQuelpart) är enautonom provins[2] i södraSydkorea och är landets största ö belägen söder omKoreahalvön. Huvudstaden ärJeju.
Provinsen är administrativt indelad i två städer (si), Jeju ochSeogwipo. Tidigare fanns också två landskommuner (gun),Bukjeju (Nordjeju) ochNamjeju (Sydjeju), men de är sedan 2006 införlivade med städerna.
Jeju är 73 km långt och 31 km brett med en sammanlagd yta på 1 850 km². Ön har vulkaniskt ursprung och högsta toppenHalla-san (tidigare känd somMount Auckland) är 1950 m ö.h. med tre vattenfyllda kratrar. Senaste utbrottet beräknas skett för cirka 25 000 år sedan. Från toppen sluttar ön ner mot havet och jordmånen av förvittrad lava är bördig. Utöver huvudön Jeju finns några småöar utefter kusten: Den största är knappt fyra kilometer lång och övriga mindre än en kilometer.
Turism är den dominerande näringslivsgrenen med sydkoreaner och kineser som gäster då Jeju är ett mycket populärt rekreationsområde avseende natur, kultur och historia. Efter turism följer jordbruk och boskapsskötsel som viktiga näringar.
Av denna anledning är Jeju företag små till storleken. Stora företag i Jeju inkluderar Kakao, Neople, Jeju Semiconductor, Socar, LT Entertainment och Lotte Tour Development.[4]
Den första europé som lämnade några underrättelser om Korea var holländarenHendrik Hamel, skeppsskrivare på ett holländskt fartyg, som 1654 led skeppsbrott vid ön. Hamel, som med den övriga besättningen fördes i fångenskap till Korea hölls kvar där i 13 år, men lyckades omsider med några olyckskamrater fly och skrev efter sin hemkomst en berättelse om Korea. Boken trycktes iRotterdam 1668.
