Publicitetsfoto av Jefferson Airplane 1967. Från vänster: Jack Casady, Jorma Kaukonen, Marty Balin (sedd i fönsterkarmen), Spencer Dryden, Paul Kantner, Grace Slick.Jefferson Airplane 1970
Gruppnamnet sägs av vissa komma från ett speciellt sätt att hålla enmarijuanacigarett, ställningen kallas justJefferson Airplane. Men egentligen har det inte med saken att göra. Det var Kaukonen som kom med förslaget till namnet, då han fått smeknamnet "Blind Thomas Jefferson Airplane", efterbluessångaren "Blind Lemon Jefferson".
Redan samma år som bildandet skett avskedades Peloquin och ersattes av Skip Spence. Han var egentligen gitarrist, men hade viss erfarenhet av trummor. Även basisten Harvey blev sparkad och ersatt avJack Casady. Signe Toly hade nu gift sig och gick under namnet Signe Anderson. De gjorde sin första skivinspelning, men den fick ingen särskild uppmärksamhet.1966 födde Anderson en dotter. I samma veva slutade också trummisen Spence p.g.a drogrelaterade problem. Senare startade han det psykedeliska bandetMoby Grape. Gruppen anställde nu sin tredje trummis, Spencer Dryden.
Senare på året blev det för mycket för sångerskan att vara bådesångerska ochmor. Hon slutade sent på sommaren. Man anställde nuGrace Slick, som tidigare varit med i det liknande bandetThe Great Society. Både låten "White Rabbit" och låten "Somebody To Love" härstammade från hennes tid med det bandet.
"White Rabbit" hade Grace Slick själv skrivit - "Somebody To Love" hade hennes svåger, gitarristen Darby Slick gjort. Eftersom det ofta bara står (Slick) bakom båda låtarna är det en vanlig missuppfattning att Grace Slick skulle ha skrivit även "Somebody To Love". Det finns liveinspelningar närThe Great Society framför dessa låtar. (I The Great Society ingick också Grace Slicks make Jerry Slick på trummor.)
Grace Slick tog med dessa låtar till inspelningen av Jefferson Airplanes andra albumSurrealistic Pillow, som kom 1967. Först uppmärksammade man inte dessa låtar, och försökte ge ut annat material med gruppen, men till slut gav man ut "Somebody To Love" som singel. Detta var den första låten som Grace Slick sjöng på i bandet. Låten gjorde stor succé, och även deras album började nu sälja. Kort därefter släppte man också "White Rabbit" som singel, även den blev en stor framgång. AlbumetSurrealistic Pillow räknas idag som ett av de bästa från1960-talet. Det innehåller uteslutandepsykedelisk musik. Låtarna handlar till stor del omdroger, i synnerhet "White Rabbit", "3/5 of a Mile in 10 Seconds", och "D.C.B.A - 25".
Året därpå var det dags för musikfestivalenMonterey Pop Festival. Här medverkade många artister som snart skulle komma att bli riktigt stora, bl.a.Jimi Hendrix ochJanis Joplin. Här framförde gruppen en känd version av "Today", även den med påSurrealistic Pillow.
Radio tyckte dock inte om gruppen för sina starka drogiga texter, och populär-radions "Topp-40" gjorde en sortsbojkott mot dem. Hade inte detta skett hade gruppen kanske fått än mer uppmärksamhet.
1969 var det dags förWoodstockfestivalen, och även här framträdde gruppen.1970 var gruppens storhetstid förbi, och singlarna man släppte hamnade inte längre på listorna. Samma år avverkade man Dryden och anställde sin i raden fjärde (!) trummis Joey Covington. Nu fanns också en violinist med i gruppen, Papa John Creach. Samma år lämnade Marty Balin gruppen, detta kom inte fram förrän månader senare.
Medlemmar hade nu alltmer börjat jobba för sig själva. Grace Slick hade nu också fått ihop det med gitarristen Kantner, och hade sedan1971 ett barn med honom.1972 lämnade Covington bandet, och blev ersatt avThe Turtles förra trummis John Barbata. Deras sista stora albumLong John Silver kom sommaren1972, och efter det kan man egentligen säga att bandet bröt upp, formellt skedde detta1973.
År 1971 gjorde Grace Slick och Paul Kantner albumetSunfighter och 1974 startade de båda gruppenJefferson Starship, en sorts inofficiell fortsättning på det hela. 1985 ombildades Jefferson Starship tillStarship, men 1988 lämnade Grace Slick det bandet.
Hon återförenades istället med Paul Kantner, Jorma Kaukonen och Jack Casady och återbildade Jefferson Airplane, vilka även turnerade tillsammans medHot Tuna, som kan betraktas som Jefferson Airplanes akustiska parallellband. Förutom de nämnda så ingick även Marty Balin, Peter Kaukonen och Kenny Aronoff i den nygamla gruppen. Efter inspelad skiva och därpå följande turné lämnade Grace Slick musiken, och bandet har sedan dess mest givit ut livealbum och samlingsalbum.
På senare år har Grace Slick främst varit verksam som konstnär.
Jefferson Airplane-trummisen Joey Covington avled den4 juni2013 efter en bilolycka när han körde in i en vägg, han blev 67 år.[4]
Jefferson Airplane i början av 1966. Från vänster: Anderson, Casady, Balin, Spence, Kantner och Kaukonen.Gruppen i mitten av 1966 efter att Spencer Dryden ersatte Skip Spence på trummor.
