Cocteau var en mycket mångsidig konstnär som har gett upphov till några avdadaismens, och i viss mån ävensurrealismens, mest betydelsefulla verk. Dessa konstformer försökte han uttrycka bland annat på film, till exempelLe Sang d'un Poète (1930).
Cocteau debuterade 1909 som poet och 1917 som dramatiker. Han kom under mellankrigstiden att spela en betydande roll i Frankrikes konst- och kulturliv. Ett av hans mest kända verk ärromanenLes enfants terribles (De förskräckliga barnen) från 1929. Bland hanspjäser kanVanartiga föräldrar ochIdolerna nämnas, samt kvinnomonologenVox humana (Den mänskliga rösten) från 1930, som i Sverige framförts av bland andraInga Tidblad och blivit TV-film medIngrid Bergman.
FilmenOrphée (1950) blev en stor framgång och fick stor betydelse förIngmar Bergman som beskrev den som "en av de vackraste franska filmerna som någonsin gjorts".[1]
Jean Cocteau var öppethomosexuell och författare till den homoerotiska och självbiografiska romanenLe Livre blanc (1928).[3] Ofta är hans verk, antingen litterära (De förskräckliga barnen), grafiska (erotiska teckningar, bokillustrationer, målningar) eller filmografiska (En poets blod,Orphée,Flickan och odjuret), genomsyrade av homosexuella undertoner, homoerotiska bilder och symbolik. Han var ihop medRaymond Radiguet några år. Cocteau hade en kortare relation medPanama Al Brown och de var en del av Parisgayscen på 1920-talet. Cocteaus hade senare ett långt förhållande med franska skådespelarenJean Marais och de blev ett av de första moderna gayparen.[4]
.jpg)
_-_Ritratto_di_Jean_Cocteau_(1889-1963)_-_1916.jpg)
