| Jean Casimir-Perier | |
_(14782527405).jpg) | |
| Född | Jean Paul Pierre Casimir-Pérrier[1] 8 november1847[2][3][4] Paris gamla första arrondissement[1],Frankrike |
|---|---|
| Död | 11 mars1907[2][4][5] (59 år) Paris |
| Begravd | Chapelle Casimir-Périer de Pont-sur-Seine |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Condorcet Universitetet i Paris  |
| Sysselsättning | Politiker,diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Konseljpresident (1893–1894) Fransk samfurste av Andorra (1894–1895) Frankrikes president (1894–1895) | |
| Politiskt parti | |
| Gauche républicaine | |
| Maka | Hélène Casimir-Perier |
| Barn | Claude Casimir-Perier(f. 1880) Germaine Casimir-Perier(f. 1881) |
| Föräldrar | Auguste Casimir-Périer Camille Fontenilliat |
| Utmärkelser | |
| Storkors med kedja av Karl III:s orden (1894)[6] Concours général Hederslegionens stormästare Storkors av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Jean Paul Pierre Casimir-Perier, född8 november1847 i Paris, död11 mars1907, var enfranskpresident. Han var son tillAuguste Casimir-Périer.
Casimir-Perier deltog ifransk-tyska kriget, och gjorde därefter sitt inträde i det politiska livet som sekreterare åt sin far, då denne var inrikesminister underAdolphe Thiers. 1876 blev han deputerad för departementetAube, där han sedan kom att fortsätta att återväljas under resten av sitt liv. I motsats till familjens konservativa tradition anslöt sig Casimir-Perier til vänsterrepublikanernas grupp men vägrade 1886 rösta för förvisningen av de tidigare regerande kungahusens medlemmar. 1890–92 var han deputeradekammarens vicepresident och valdes 1893 till dess president. Samma år blev han konseljpresident och innehade samtidigt utrikesministerposten. Han satte som mål att "omdana den franska revolutionens principer till ett verktyg för ordningens upprätthållande". Han undertryckte den anarkistiska våldspropagandan, och motsatte sig konstitutionens omdaning och förslag om skilsmässa mellan stat och kyrka. Efter mordet påCarnot blev han 24 juni 1894 vald till republikens president. Redan från starten angreps han hårt från vänstern, och redan efter 6 månader, några dagar efter att ministärenDupuy fallit, begärde han 14 januari 1895 sitt avsked. Han förklarade sig vid sitt avsked lärt sig inse, att republikens president är berövad varje aktivt inflytande och att hans ministrar inte ens rådgjort med honom, innan de fattat sina beslut, särskilt angående utrikespolitiken.
Casimir-Perier övergav därefter helt politiken, och ägnade sig åt affärsverksamhet. UnderDreyfusaffären angav han ett vittnesmål, som gick stick i stäv med generalMerciers och blev av stor betydelse förAlfred Dreyfus frikännande.
| Företrädare: Charles Dupuy (tillförordnad) | Frankrikes president 1894–1895 | Efterträdare: Charles Dupuy (tillförordnad) |
|
