| Jean Bodin | |
 | |
| Född | 1530[1][2] Angers[3] |
|---|---|
| Död | 1596[2][4][5] Laon[6][7][8],Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike[1] |
| Utbildad vid | Universitetet i Paris Toulouse universitet Collège des Quatre Langues  |
| Sysselsättning | Jurist[9],statsvetare,dæmonolog, juridisk rådgivare[10],historiker,filosof[9],nationalekonom,witchcraft theorist |
| Noterbara verk | De la démonomanie des sorciers |
| Redigera Wikidata | |
Jean Bodin, född1530 iAngers, död1596 iLaon, var en fransk rättslärd, politiker och skriftställare, känd sompolitisk filosof och grundare avnationalstatens idé.
Jean Bodin var en tid lärare irättsvetenskap iToulouse, blev 1561advokat i Paris, men ägnade sig snart åtvetenskaplig författarverksamhet. 1571 fick han anställning hos hertigen avAlençon, som underhugenottkrigen var chef för ett förmedlande parti, och sedan dennes brorHenrik III erhållit kronan, blev han 1576 statsadvokat iLaon. Såsom medlem avtredje ståndet vid riksdagen iBlois samma år sökte han förgäves hindra ett nytt hugenottkrig och föll i onåd hos konungen genom sin opposition mot dennes planer att låta ettutskottsmöte undantränga riksdagen och att skaffa sig penningar medelst kronogodsens försäljning.
Han följde därpå hertigen av Alençon på resor till England och Nederländerna, men återtog efter hertigens död 1584 sin tjänst i Laon och blev där 1587 generalprokurator. I det då utbrytande sista hugenottkriget ("de tre Henrikarnas krig") slöt han sig, fastän vän avsamvetsfriheten, till den ultrakatolska "ligan", men övergick 1593 tillHenrik IV, vars politik bättre överensstämde med hans egen åskådning. Död avpesten 1596, fick han dock ej uppleva samvetsfrihetens seger genomediktet i Nantes.
Bodin var en framstående representant för den franskarenässansens bildning. I sitt 1566 utgivna verkMethodus ad facilem historiarum cognitionem — ett försök till en historiens filosofi — uppträdde han dock mot renässanstidens antikdyrkan. I dialogenHeptaplomeres röjde han en religiösskepticism, som nästan förebådadeVoltaires och torde förklara hans tolerans. Detta verk, som kunnat stå honom dyrt, om samtiden lärt känna det, trycktes först 1841 av tysken Guhrauer.
Hans bokDe magorum demonomania (från 1578) visar emellertid, att denne fritänkare delade sin tids tro påhäxväsende. Bodins förnämsta arbete ärLes 6 livres de la république, som utkom 1577 och 1586 utgavs på latin av honom själv. I detta framställde han — i motsats tillmedeltidens föreställningar om en kristen universalmonarki, "det heliga romerska riket", eller en allt behärskande universalkyrka samt mot dess statsmyndigheten inskränkandefeodala ordning — den suveränanationalstatens teori, vars grundläggare han blev.
Påverkad av Frankrikes statsliv, råkade han emellertid därvid i två ensidigheter. Då den franska staten varsuverän, gjorde han suveränitet till en nödvändig egenskap hos varje stat, och hans berömdastatsdefinition rymmer därför ej de icke-suveräna staterna. Som den suveräna franska statensmyndighet innehades, eller syntes honom böra innehavas, av härskaren (konungen) ensam, såg han i denne, och ej i staten själv, suveränen, och härigenom kom hans statslära att bli ett stöd förenvåldsmonarkien. Dock tänkte han sig inte härskarsuveräniteten alldeles oinskränkt: den skulle visserligen vara obunden av statens lagar, som härskaren fritt stiftade, men dock underordnasGuds ochnaturens lag, som Bodin enligt den rådandenaturrättsliga uppfattningen ansåg stå bakom och över statensrättsordning, och trots att han inte tillerkänderiksdagen en självständig maktställning gentemot suveränen, höll han dock på rådgivande ständer, vilket förklarar hans uppträdande i Blois.
| |||||||||||||||||||
|
