Ordet "jazz" är av omtvistat ursprung och en lång rad teorier har framförts om dessetymologi. En av dessa är att ordet ursprungligen är av sexuell art (precis som termen Rock'n'Roll) och skulle komma från ordet "jasm" eller "jizm" som i mitten på 1800-talet stod för virilitet och vitalitet med ett ursprung som slang för sperma. Ordet förefaller ha använts i tryck i sportjournalistik innan det kom att användas om en musikform.
Musikstilen växte fram i USA:s sydstater under senare delen av1800-talet, och slog igenom internationellt på1920-talet. Alltsedan dess har jazz haft stor betydelse för andra musikstilars framväxt och utveckling, och fortfarande utvecklas nya typer av jazz. Ordet dyker upp i svenskan på 1920-talet och förekommer t.ex. i en dialog iEyvind JohnsonsMinnas, skriven i Paris 1927, och förutsätts där vara bekant för läsaren. Vid denna tid stavades det ibland både på svenska och engelskajass.
Jazz och blues har mycket gemensamt. De bådas geografiska rötter och historia är parallella. Senare musikstilar som boogie woogie och rhythm'n'blues har sina rötter i båda och kan därför sägas vara föregångare eller ursprunget tillrocken.
Jazzen utvecklades i USA, främst i trakterna runtMississippideltat och stadenNew Orleans där traditionella afrikanska rytmer och arbetssånger blandades med psalmer, marscher och, inte minst, cabaré- och varieté-musik från Europa. Även olika former av mer etnisk musik var viktiga inslag och inspirationskällor, så som irländsk folkmusik, ungersk-judiskklezmermusik, mm. Jazzen har således en del gemensamma rötter medblues,bluegrassmusik ochcountrymusik.
Inbördeskrigets slut innebar att blåsinstrument och marschorkestrar fanns överallt och dess musiker och musik fick nya influenser via bland annat tidens dans- och underhållningsorkestrar.
Den tidiga jazzen formades iNew Orleans, med kornettistenBuddy Bolden som ett av de kända namnen i slutet på 1800-talet.Chicago var en av de städer där den nya musiken slog igenom för att sedan snabbt spridas till New York och Europas större städer.
När Jazzen blev mer populär insåg vita affärsmän att man kunde tjäna pengar på den. Jazzen delades upp i två delar, Jass eller Sweet Jass. Man stavade med 's' och lade till 'Sweet' för att inte förknippas med äkta, svart Jazz. I Jass tog man också bort improvisationen, allt skulle noteras. Precis som vår nutida "Smooth Jazz", som har mycket litet med jazzimprovisation att göra, även om harmonik och rytmik är likartad.
Omkring 1910 kom jazzens stora genombrott, i samband med att den kombinerades med den moderna dansmusiken somtwo-step,one-step,foxtrot och andra nya danser.Paul Whiteman kom från omkring 1916 att göra jazzen populär i bredare kretsar. Till Europa kom jazzen underförsta världskriget och blev snabbt populär. Som sådan kom den även att påverka konstmusikens kompositörer somIgor Stravinskij,Kurt Weill,Ernst Krenek,Erik Satie med flera.[1]
De första kända jazzinspelningarna gjordes år 1917 avOriginal Dixieland Jassband. I början av 1920-talet gjordes inspelningar av till exempelKing Oliver's Orchestra ochNew Orleans Rhythm Kings. En betydelsefull jazzkompositör och bandledare varFerdinand "Jelly Roll" Morton, med sina Red Hot Peppers. Han var ursprungligen en ragtimepianist med säregen spelstil som utvecklade en allt friaresynkopering. 1938 gjorde Morton en serie inspelningar för Library of Congress, där han presenterade jazzens utveckling både med sitt pianospel och sitt berättande.
Jazzen kan delas in i flera undergrupperingar och under årens gång har jazzen influerats av musik från flera håll. Anledningen till detta ligger i jazzens genomslag i flera olika kulturer samt det stora utrymme som improvisationen tar.Ragtime, en lättsam synkoperad musikstil från 1800-talet utvecklad av bl.a.Scott Joplin, var en av jazzens stilar.
På1940-talet uppstodbebop ur swingen. Jazzen utvecklades från dansmusik till en musik man främst lyssnade till. Utvecklingen leddes av stilister som saxofonistenCharlie Parker, känd som "Yardbird" eller "Bird",Thelonious Monk,Dizzy Gillespie,Kenny Clarke ochCharlie Christian. Bebopen är en vidareutveckling av jazzen, både tonalt och rytmiskt, och är ofta mycket snabb med komplicerad harmonik.
Förutom att Parker och hans gelikar dubblade tempot och ackorden, så sökte man sig uppåt i överlagringar och "matematik" under sina solon. De tog också in element från afrikansk och latinamerikansk (främst kubansk) musik och var även på det sättet föregångare till så kalladfusion. Bebop kännetecknades av att musikerna ofta utmanade varandra i snabba tempon.
För en del av utvecklingen svarade den ungeMiles Davis, som ersatte Dizzy Gillespie i Charlie Parkers band, sedan Gillespie slutat på grund av Parkersheroinmissbruk. Under 1949-50 släppte Davis en serie stenkakor som senare samlades till LP-albumet "Birth of the Cool" (10" 1954, 12" 1957). Dessa spår utmejslade en stil i skarp kontrast till den hetsiga och komplexa bebopen; här fanns istället en lugnare och mer arrangerad stil. Miles Davis utveckling av bopen kom att kallas cool jazz.Charles Mingus ochRoland Kirk (ibland i samarbete) var framstående musiker med stark originalitet.
1940-talet var också den tid då jazz på allvar började uppskattas som mer än underhållning och klubbmusik. Vid den här tiden hade musikformen uppnått en hög grad av sofistikerat samspel, skiftande harmonik och rytmisk precision samtidigt som den hade skapat en lång rad framträdande solister, pianister, bandledare och sångerskor.George Gershwin ochFrancis Poulenc hade tidigt insett att jazzen höll på att skapa ett nytt tonspråk och vävt in element därifrån i sina verk. Under 40-50-talen blev jazzen mer än någonsin samtidens musik, och det skedde inte minst i Europa, där jazzen inte sågs som "race music" eller enbart ett uttryck för svart mentalitet. Jazzen vann nu uppskattning från seriösa tonsättare, musikkritiker, författare, filmskapare och en bred vit publik som inte nödvändigtvis dansade utan lika gärna lyssnade till musiken. Samtidigt började europeiska jazzmusiker dyka upp, en utveckling som fick en kraftig skjuts av de amerikanska truppernas närvaro i Västeuropa från 1943; många av dessa soldater var svarta, och en del av dem tog tillfället att spela jazz.
Då karaktären är jazzigare, eller funk och/eller latinamerikanska element ingår, används ibland begreppetfusion (sammansmältning) ellerjazz fusion.Miles Davis kan även här sägas vara en av impulsgivarna via sina experiment med form och elektriska instrument under senare delen av 1960-talet, t.ex.Bitches Brew (insp. 1969, utg. 1970). Men det var också en naturlig utveckling att tävla med den samtida rockmusikens dynamik och formrikedom, som drog till sig den yngre publiken. Kända band i fusion/jazzrock-kategorin är under 70-taletWeather Report,Mahavishnu Orchestra,Pat Metheny,Chick Corea &Return to Forever, och i SverigeEgba ochHawk On Flight. Senare representanter är bland andraBrecker Brothers,Tribal Tech ochSteps Ahead.
Senare stilar, utvecklade efter jazzens storhetstid, ärcool jazz, modal jazz,latin-jazz och den fritt improviserade stilenfree jazz, där kända namn är bland andraOrnette Coleman,Archie Shepp ochAlbert Ayler. Jazzen har även framgångsrikt blandats med sina avkomlingar rock och funk. Resultatet brukar kallasjazzrock då rockens attityd och form dominerar.
Jazzmusiker världen över fortsätter att blanda jazzen med annan musik:
Från1980-talet och framåt har några varianter av jazz eller jazzig musik åter legat på topplistorna, med artister somDiana Krall ochNorah Jones.
I kategorin Nu-Jazz, som skapats ur en blandning av klubbmusik och jazzinfluenser, finns föregångare iJazzanova, Beanfield ochKyoto Jazz Massive, och i Sverige artister som Swell Session, Forss, Quant,Koop, Ernestos samt Glam Sam and his Combo.
Jazzen i form av dansmusik ochragtime introducerades i Sverige redan på 1910-talet, men den egentliga jazzen slog inte igenom förrän omkring1920, främst genom skivinspelningar av vita amerikanska och brittiska orkestrar, men även vianottryck och turnerande utländska musiker. Musiken spreds sedan vidare via danslokaler och konserter. Jazzen förekom vid denna tid främst som en ingrediens inom dans- och populärmusik. Som 1920-talets främsta svenska jazzorkester framhålls oftaSvenska Paramountorkestern. Under 1930- och 1940-talen ökade populariteten och samtidigt utgivningen av mer renodlade jazzskivor. Under 1930-talet turnerade också ett antal av de riktigt stora internationella namnen inom jazz för första gången i Sverige, däriblandLouis Armstrong ochDuke Ellington. Vid denna tid bildades även de förstajazzklubbarna i Sverige. Populära svenskastorband under 1930-talet leddes bland annat avHåkan von Eichwald,Arne Hülphers ochCharles Redland. Underswingepoken på 1940-talet var bland annatThore Ehrling,Rune Ellboj ochSeymour Österwall kända storbandsledare.[3]
PåNalen iStockholm uppträdde tidigare de flesta utländska musiker och grupper. En annan scen av stor betydelse varGyllene Cirkeln i samma stad. Numera ärNefertiti iGöteborg ochFasching i Stockholm de främsta jazzlokalerna i landet.
För den yngre, svenska jazzgenerationen har experimenterandet och tillblandandet av andra musikstilar fortsatt men måhända blivit mer subtilt. I dagens svenska jazzmusik, representerad av bland andraJonas Kullhammar,Nils Berg,Nils Janson finns dessa influenser naturligt infogade utan att för den delen behöva klassificeras i någon subgruppering.
Bruérs, Jan; Westin, Lars (2006,lätt bearbetad 2012). Jazz - Musik–Människor–Miljöer. Bo Ejeby Förlag.Libris10168698.ISBN 9188316467. Läst 18 augusti 2018
