| Jaroslav Vrchlický | |
 | |
| Född | Emil Jakub Frida 17 februari1853[1][2][3] eller 18 februari1853[4] Louny[5][6][7] |
|---|---|
| Död | 9 september1912[2][3][8] Domažlice[5][6][7],Tjeckien |
| Begravd | Slavín[9] |
| Medborgare i | Kungariket Böhmen |
| Utbildad vid | filosofiska fakulteten vid Karlsuniversitetet[10] |
| Sysselsättning | Författare,journalist,litteraturkritiker,politiker,översättare[6],lärare[6],dramaturg[7],universitetslärare,dramatiker[6],språkvetare,librettist[7],poet[6],pedagog,översättare,translator of Adam Mickiewicz |
| Befattning | |
| Ledamot av herrehuset (1901–) | |
| Arbetsgivare | filosofiska fakulteten vid Karlsuniversitetet |
| Maka | Ludmila Vrchlická |
| Barn | Eva Vrchlická(f. 1888) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Jaroslav Vrchlický, född17 februari1853 iLouny (Laun), död9 september1912 iDomažlice (Taus), var entjeckisk författare.
Vrchlický, var son till en diversehandlande och hette egentligenEmil Bohuš Frída, men antog även i det borgerliga livet sitt författarnamn, uppkallat efter ån Vrchlice vidKutná Hora (Kuttenberg). Han började 1872 studerateologi iPrag, men övergick snart tillhistoria ochfilosofi. Efter sin första akademiska examen var han 1875 informator hos en greve Montecuccoli-Laderchi iLivorno, utnämndes 1877 till sekreterare vid tekniska högskolan i Prag, 1892 tillhedersdoktor vidKarlsuniversitetet, 1893 till e.o. professor i allmänlitteraturhistoria och 1898 till ordinarieprofessor. Bland yttre utmärkelser kan nämnas ledamotskap på livstid i österrikiska herrehuset (1901) och hedersborgarskap i Prag, 1890 blev han sekreterare i tjeckiska akademiens sektion för litteratur och konst. År 1879 gifte han sig med Ludmila, en dotter till författarinnanSofie Podlipská.
Efter sin litterära debut 1871 i tidskriften "Svetozor", som han redigerade 1883, framträdde Vrchlický 1875 med denlyriska diktsamlingenZ hlubin (Ur djupen). Redan i denna diktsamling, som uppvisar inflytande av den tyskaromantiken, framträder hans natursvärmeri. I de följande diktsamlingarna, bland andraSny o štěstí (Drömmar om lyckan; 1876),Duch a svět (Anden och världen, 1878) ochSymfonie (1878), återspeglas även skiftande stämningar från ungdomsåren, men med fördjupad livsåskådning och nya intryck utifrån, särskilt från den romanska diktvärlden, varifrån han hämtade många konstformer, bland annatsonetter. I diktsamlingenSfinx (1883) överväger reflektionen; iJak táhla mračna (Huru molnen drog förbi, 1885) framskymtar en personlig tungsinthet, som längre fram övergick till stark pessimism, trots den personliga arbetslusten och livsberusningen. Dessa stämningar varierar i diktsamlingarnaZvukové v duši (Toner i själen, 1886),Motyli všech barev (Fjärilar av alla färger, 1887),Čarovná zahrada (Den förtrollade trädgården; 1888),Hořká jádra (Bittra kärnor; 1889),Bodlači z Parnassu (Törnen från Parnassen; 1892),Moje sonata (1893),Kniha Sudiček (Parcernas bok; 1895) ochPřekročen zenit (Zenit överskrids; 1899). En varm, vemodig stämning genomströmmar sommaridyllerna från Žamberk (Žamberské zvony; 1900), ochpatriotismen är förhärskande iMá vlast (Mitt fosterland; 1902). I de sista diktsamlingarna tar pessimismen och resignationen överhand, trots att Vrchlický i det längsta söker hålla livsmodet och tron på mänskligheten uppe,Prchavé illuse a věěné pravdy (Flyktiga illusioner och eviga sanningar; 1904),Tiché kroky (Stilla steg; 1905) ochZapady (Solnedgång; 1907). I denna flödande lyrik, som fyller 40 volymer, intas ett hedersrum av de av djup livserfarenhet prägladePisně poutnika (Pilgrimens visor; 1895) och de formellt glänsande fyra samlingarnaSonely samotáře (Enstöringens sonetter; 1893-96).
Som ren lyriker var Vrchlický inte någon djup psykolog och med sin optimism och livsberusning stod han främmande för det patologiska. Det är tillfällighetsdikt i ordets egentliga bemärkelse, improvisationer med deras förtjänster och svagheter, men med en formell virtuositet. Naturen och hjärtat är de strängar, som han oupphörligt spelade på; kärleken var för honom en ren känslosak, utan tragiska eller sociala konflikter, och om döden i motsats till livets oförgänglighet skrev han många av sina yppersta dikter (till exempel i den lilla samlingenE morta (Hon är död; 1889).
Samtidigt med denna rikt flödandecentrallyrik, som återspeglar både skaldens eget känsloliv och de många intrycken av främmande litteraturströmningar, särskilt de romanska, följde en serieepisk-lyriska dikter,ballader,romanser, skaldeprofiler och dylikt, i vilka skalden sökte i konkreta bilder poetiskt framställa fragment ur mänsklighetens hävder, ett utvidgat motstycke tillVictor Hugos "Légende des siècles". Början gjordes 1876 medEpické básně (Fornnordiska motiv) och den poetiska berättelsenSatanella. DiktcykelnVittoria Colonna 1877 skildrarMichelangelos själskamp. Den universella stoffvärld, som redan visar sig i "Ande och värld" med den prologen av Seklerna inför Guds tron, utvidgades genomMythy (1879 och 1880),Nově epické basně (1881),Stare zvěsti (Gamla sägner; 1883),Perspektivy (1884),Zlomky epopeje (Fragment av en hjältedikt; 1886),Dědictvi Tantalovo (Tantali arv; 1888),Fresky a gobeliny (1890),Breviř moderního člověka (En modern människas breviarium; 1892),Nové zlomky epopeje (1894),Skvrny na slunei (Fläckar på solen; 1897),Bohy a lidové (Gudar och människor; 1899),Votivné deski (Votivtavlor; 1902) m.fl. I särskilda diktcykler behandlasHilarion (1882) ochTwardowski (1885), båda påverkade av VrchlickýsGoethe- ochDantestudier och poetiskt analyserande den sinnliga naturens kamp med anden, den förra byggd på en medeltida legend, den senare på ett polskt motiv.
Vrchlickýs omfångsrikaste verk är den episka diktenBar-Kochba (1897), den gamlajudendomens sista resningskamp under den romerska kejsartiden. Trots han poetiskt behärskade alla tidsåldrar från den bibliska urtiden fram tillrenässansen, förblev han på samma gång tjeckisk patriot, men stod främmande inför den politiska kampdiktningen. Den tjeckiska fosterjorden och dess historiska minnen hade i honom en av sina varmaste lovkvädare, och i diktsamlingenSelské ballady (1886) skildras sociala scener iBöhmen på 1600-talet. I början var han starkt påverkad av den franska nyromantiken och "les Parnassiens", men hans eklektiskaidealism var lika mottaglig för österländska och nordiska intryck, till exempel hjältediktenVineta (1903), även för den grekiskaantiken, vars myter han ofta upptog med en lekandesatir. På 1890-talet inträdde en förändring i hans skaldeväsen. Tonen blev mer allvarlig ochelegiskt vemodig, men formen på samma gång enklare och skönare. En viss bitterhet över andlig isolering och otacksamhet från det nya släktets sida gör sig också märkbar i hans senaste diktsamlingar.
Somdramatiker var Vrchlický mindre betydande, trots att han skrev 34 skådespel ochkomedier, till exempel det historiskalustspeletNoc na Karlštejně (En natt på Karlstein; 1884). Med förkärlek behandlade han antika stoff, till exempel triloginHippodamia (1883-91), med musik avZdeněk Fibich. Även somprosaist framträdde han genom de tre novellettsamlingarnaPovidky ironické a sentimentalní (1886),Barevné střepy (Brokiga skärvor; 1887) ochNové barevné střepy (1892). Han författade också någraessäsamlingar, som behandlar den franska poesin,Studie a podobizny (1892),Nové studie (1897),O knihách a lidech (Böcker och människor; 1899) och ett mindre arbete om den moderna franska romanen. Dessutom redigerade han den litterära tidskriften "Maj" och ledde 1897-99 utgivningen avantologin "Česká poesie v XIX věku".
En viktig sida av Vrchlickýs skriftställarskap var slutligen hans poetiska översättningar, främst av romansk litteratur. Bland hans översättningar kan nämnas DantesDen gudomliga komedin ochI livets vår (1879-90),Tassos "Gerusalemme liberata" (1890),Ariostos "Orlando furioso" (1893),Camões "Luciados" (1902),Goethes "Faust" (1890),Mickiewicz "Dziady", "Cid" (1900), antologierna "På gästabud hos främmande skalder" (1891), "Från främmande parnasser" (1895), Tre böcker italiensk lyrik (1894), Fransk diktkonst i nyare tid (1877), Moderna franska skalder (1893), Moderna engelska skalder (1898) och en tysk antologi.
Asteroiden6086 Vrchlický är uppkallad efter Jaroslav Vrchlický.[11]
|