| |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
Jane Barbro Iréne Cederqvist, född1 juli1945 iStockholm, död15 januari2023[1][2] iSkarpnäcks distrikt iStockholm,[3] var ensvensksimmare,historiker ochämbetsman.
Cederqvist vannsilvermedalj på damernas 400 meterfrisim vidolympiska sommarspelen 1960 iRom och blev "Silver-Jane" med hela svenska folket.[4] Hon tilldelades senare på åretSvenska Dagbladets guldmedalj, som första kvinnliga idrottsutövare, och var vid sin död ännu den yngsta mottagaren någonsin. Hon avslutade sin idrottskarriär vid 16 års ålder och gjorde senare karriär inom offentlig förvaltning, bland annat somgeneraldirektör.
Cederqvist började träna i simklubbenNeptun och med Sten Hellqvist som tränare när hon var 12 år. Det innebar ett intensivt träningsprogram med dubbla dagspass fem dagar i veckan. Vid ett test av syreupptagningsförmågan bland samtliga olympier till OS 1960 konstaterades att Cederqvist hade den högsta kapaciteten.[5]
Två år senare simmade hon som första svenska under fem minuter på 400 meter frisim, och dessförinnan hade hon vid junior-SM kommit trea.[6] I augusti 1960 slog hon överraskandevärldsrekord på 800 meter frisim, med den första tiden under tio minuter (9:55,06); därmed raderade hon ut australiskan Ilse Konrads världsrekord.[6]
Samma år blev hon silvermedaljör på 400 meter frisim vid OS i Rom. Detta skedde efter en frenetisk forcering mot slutet av loppet där endast USA:s Chris von Saltza kunde hålla undan.[6] På hösten slog hon även världsrekord på 1 500 meter frisim. För dessa insatser blev honÅrets idrottskvinna och fick som första kvinnliga idrottsutövareBragdmedaljen.[7] Hon var ännu vid sin död den yngsta bragdmedaljvinnaren.[8]
Våren 1961 slog honEuroparekord på 200 och 400 meter frisim vid internationella tävlingar iIsrael. Rekorden anmäldes inte avSvenska Simförbundet tillFINA och är följaktligen inte registrerade.[9] Hon simmade ett flertal gånger under gällande Europa- och världsrekord på 200, 400 och 800 meter frisim. Rekorden godkändes inte, eftersom bassängerna inte höll internationell standard.[10][11][12] Under året blev hon flerfaldig svensk mästare både vidSM i kortbana i frisim 200m och 800 m samt i lagkapp 4x100 m (medMargareta Rylander, Cederqvist,Karin Stenbäck,Bibbi Segerström) och SM i långbana. Hösten 1961 avslutade hon sin idrottskarriär,[13] bland annat för att inte missa mer av sin skolgång.[14]
Inspirerade av hennes framgångar byggdes under de kommande åren åtskilliga simbassänger i Sverige;[15] den 14-åriga Jane Cederqvist hade 1959 skrivit ett argt brev till borgarrådetHelge Berglund i Stockholm angående uteblivna pengar till stadens nya utomhusbad.[6] Berglund misstänktes ha prioriteratJohannehovs isstadion. Tre år senare invigdes dockEriksdalsbadet,[6] som del av förbättringen av träningsanläggningarna för både elitsimmare och motionärer.[5]
Därefter följde akademiska studier och karriär inom offentlig förvaltning. Efterfilosofie kandidatexamen 1970 anställdes hon vidStockholms universitet och antogs somdoktorand. Hon anställdes iKommerskollegium 1976, iRiksrevisionsverket 1978 och disputerade 1980 förfilosofie doktorsexamen i historia – med ämnet "Arbetare i strejk".[6]
Intresset för politiska frågor kom bland annat från fadern Sten, som varit aktiv inom Typografförbundet.[6] Därefter var hon bland annat revisionsdirektör i Riksrevisionsverket, direktör iSvenska Kommunförbundet ochkommundirektör iHaninge kommun – utlånad från förbundet 1993 för att bistå kommunen i desslikviditetskris.
År 1994 blev honstatssekreterare iNäringsdepartementet och 1996 iInrikesdepartementet. År 1998 blev hon museidirektör ochöverintendent förStatens historiska museer[16] och år 1999generaldirektör förFortifikationsverket.[17] Åren 2003–2006 var hon chef för ett kansli inomFinansdepartementet, med uppgift att hjälpa landstingen med effektiviseringar av sjukvården och att föreslå insatser frånstaten.[18] Hon hade under sin yrkestid också ett flertal regeringsuppdrag och var ledamot i ett tjugotal styrelser. Hon var ordförande i bland annatHumanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, sedermera Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap iVetenskapsrådet.[19]
I december 2022 berättade Cederqvist iSvenska Dagbladet att hon året före drabbats avamyotrofisk lateralskleros (ALS), något som tog lång tid att diagnostisera.[5] Cederqvist avled månaden därpå av sjukdomen i sitt hem.[20] Då hade hon varit änka i tio år och hade en son i ett tidigare äktenskap.[5]
Wikimedia Commons har media som rörJane Cederqvist.| Företrädare: Agne Simonsson | Svenska Dagbladets guldmedalj Jane Cederqvist 1960 | Efterträdare: Ove Fundin ochSten Lundin |
| Företrädare: Torsten Engberg | Generaldirektör för Fortifikationsverket 1999–2002 | Efterträdare: Sören Häggroth |
|
