Tour de France 1997 Vuelta a España 1999 Tour de France, 7 etapper Vuelta a España, 2 etapper Giro d'Italia, 1 etapp Världsmästerskapens tempolopp 1999, 2001 Olympiska spelens linjelopp 2000 Schweiz runt 2004 Nationsmästerskapens tempolopp 1995 Nationsmästerskapens linjelopp 1997, 2001 HEW Cyclassics 1997 Rund um Köln 2003
Ullrich blev den förste tyske cyklisten att vinna det franska etapploppet Tour de France då han vann loppet som 23-åring 1997.[2] Han slutade tvåa i tävlingen fem gånger under sin karriär och blev fyra i tävlingen två gånger.[1] Han slutade tvåa bakomBjarne Riis ochMarco Pantani varsin gång, 1996 respektive 1998, och de andra gångerna bakom sin store rivalLance Armstrong.
Ullrich fick inte delta iTour de France 2006 på grund av dopningsrykten.[3] Han avslutade karriären i slutet av februari 2007.[4] I juni 2013 erkände Ullrich att han dopade sig med eget blod.[5]
Jan Ullrich vann amatörernas linjelopp under världsmästerskapet iOslo 1993. Året därpå blev han professionell med det tyska stalletTelekom. Han slutade trea i världsmästerskapens tempolopp i Sydney samma år efterChris Boardman och italienaren Andrea Chiurato. Ullrich blev tysk tempoloppsmästare 1995 och slutade topp 10 påSchweiz runt samma år. Som 21-åring ville han delta iTour de France, men stallets ägareWalter Godefroot tyckte att det var för tidigt. I stället fick han köra det mindre tyska loppet Hofbrau Cup, och slutade på tredje plats. Senare samma år startade Jan Ullrich iVuelta a España men var tvungen att avbryta loppet efter etapp 12.
Ullrich slog igenom som hjälpryttare till danskenBjarne Riis. Dansken vannTour de France 1996, men har sedan berättat att han missbrukadeEPO under det året, och Jan Ullrich slutade tvåa i tävlingen och tog också en etappseger. Han gav upp sin plats till deOlympiska sommarspelen 1996 för att få köra Tour de France det året.
Året därpå var Bjarne Riis hjälpryttare till Jan Ullrich. Tidigare under året hade Ullrich vunnit de tyska nationsmästerskapens linjelopp och införTour de France 1997 sågs han som en av favoriterna till segern. Ullrich vann sin första och enda Tour de France 1997. Vid tidpunkten blev han den yngsta att vinna Tour de France sedan 1947. Två veckor efter Tour de France vann hanHEW Cyclassics. Ytterligare två veckor senare slutade Ullrich tvåa efterDavide Rebellin i en spurt på GP Suisse.
Jan Ullrich ville vinna Tour de France även året därpå, 1998. Han tog den gula ledartröjan efter etapp 7, ett tempolopp, men senare under tävlingen var Marco Pantani snabbare uppför bergen och italienaren vann till slut också hela tävlingen. Ullrich vann dock etapp 16 genom en spurt som var tvungen att avgöras via målfoto. Ullrich tog sig in på tredje plats i tävlingen och på den sista etappen, ett tempolopp, vann han och slutade därmed tvåa i tävlingen. Tour de France 1998 var kantat meddopningsproblem och dopningsrykten.
Ullrich, Marco Pantani och Lance Armstrong tävlade emot varandra påTour de France 2000. Armstrong vann tävlingen. Jan Ullrich cyklade därefter det spanska etapploppetVuelta a España men under en av presskonferenserna på en ledig dag berättade tysken att han tänkte åka hem för att träna inför deOlympiska sommarspelen 2000 iSydney. Efter att varit i en tremannautbrytning med Telekom-stallkamraternaAndreas Klöden ochAleksandr Vinokurov i Sydney, tog Ullrich guld framför Vinokurov, som tog silver, och Klöden, som tog brons. Ullrich tog silver i tempoloppet när han förlorade med en liten marginal mot ryssenVjatjeslav Jekimov, men slutade före trean Lance Armstrong.
Under säsongen2001 vann tysken världsmästerskapens tempolopp för andra gången.
2002 var inget bra år för 1997 årsTour de France-vinnare då han först drabbades av knäproblem.[6] I maj 2002 blev Ullrich även av medkörkortet efter att ha körtrattfull och paradoxalt nog krockat med ett cykelställ.[7] I juni 2002 blev Ullrich av med sitt kontrakt med Team Telekom efter att ett blodprov visat att Ullrich hade tagitamfetamin, som han medgav att han hade blivit erbjuden på en nattklubb.[8][9] Han hade då inte tävlat sedan januari på grund av sin knäskada, och den tyska cykelunionen kom överens om att drogen inte var för att kunna prestera bättre. Ullrich var därmed endast tvungen att avtjäna ett sex månader långt straff.[10]
I januari 2003 var Ullrich en av ryttarna i Team Coast, men på grund av finansiella problem var stallet tvunget att lägga ned och i stället bildades Team Bianchi som Ullrich blev en medlem av.[11]
Ullrich hade inte tävlat på 15 månader när han gjorde comeback i april 2003 med anledning av sina tidigare skador och avstängning efter det positiva dopningstest. Ullrich var inte någon av de största favoriterna införTour de France 2003 på grund av sina tidigare skador och skandaler och han sade själv att han hade behövt ett års förberedelser till för att vara med i matchen på allvar. Under den första veckan blev han sjuk och var nära att lämna tävlingen men kom tillbaka, samtidigt som Armstrong hade problem i värmen. I slutändan var Ullrich 61 sekunder bakom Lance Armstrong, vilket var Armstrongs minsta segermarginal under alla sina sjua segrar i det franska etapploppet. Under tävlingen tog Ullrich också en etappseger på etapp 12, ett tempolopp, framför Lance Armstrong, som slutade en minut och 35 sekunder bakom tysken.
Säsongen 2004 återvände Jan Ullrich till Team Telekom, som då hetteT-Mobile Team, och vannSchweiz runt. ITour de France 2004 slutade han fyra, med nästan nio minuter till vinnaren Lance Armstrong. Andreas Klöden slutade tvåa medanIvan Basso blev trea.
Ullrich blev lagkapten tillTour de France 2005, men innan dess slutade han trea bakomAitor González ochMichael Rogers i Schweiz runt. Dagen innan Tour de France skulle börja var tysken ute och tränade tillsammans med sina lagkamrater när stallbilen plötsligt bromsade in. Ullrich for in igenom bakrutan och hamnade i baksätet. Nästa dag var Ullrich uppe på cykeln igen. Senare under tävlingen ramlade han och gjorde illa revbenen och det var svårt för honom att följa med i Armstrong och Bassos tempo. I stället för att vinna ville han nu sluta före danskenMichael Rasmussen, som låg på tredje plats. På den näst sista etappen hade Rasmussen ordentlig otur och lyckades vurpa två gånger, få en punktering och byta cykel fyra gånger innan han kom i mål. Ullrich övertog därför tredje platsen framför dansken.
Säsongen 2006 vann Ullrich sin andra totalseger i Schweiz runt. Men det viktigaste målet var Tour de France, trots att han återigen hade skadat knäet. Efter att amerikanen Lance Armstrong hade avslutat sin karriär efter 2005 års Tour de France ville Ullrich försöka vinna2006 års upplaga. Hans största motståndare skulle bli italienarenIvan Basso, som tidigare det året hade vunnitGiro d'Italia. Inför starten av tävlingen blev dock båda cyklisterna utpekade i dopinghärvanOperación Puerto. Jan Ullrich blev sparkad frånT-Mobile i juli 2006 efter händelsen.[12] Ullrich förnekade all inblandning. Den 26 februari 2007 meddelade Ullrich på en presskonferens att han avslutar sin aktiva cykelkarriär.[4] Han blev därefter rådgivare för det österrikiska Continental-stallet Volksbank. Den4 april kom resultatet av ettDNA-test som visade att blodet som fanns i vissa av de påsar på Eufemiano Fuentes kontor som hade beslagtagits under utredningen verkligen var Ullrichs.[13]