Ön tillhör inte någotfylke ellerkommun, utan lyder direkt under staten. Dess förvaltning är sedan 1995 anförtrodd åtNordland fylke.[1] Ön är 55 kilometer lång,[2] har en area på 381 kvadratkilometer[3] och består delvis avglaciärer. På ön ligger världens nordligaste aktivavulkanBeerenberg,[1] som med sina 2 277meter över havet[3] också är ett av Norges högstaberg. Jan Mayens fiskezon är på 293 049 kvadratkilometer och 1980 utvidgades även önsekonomiska zon till 200nautiska mil runt ön,[3] vilket ledde till protester från bådeIsland ochGrönland.
Sedan 2010 klassas Jan Mayen och dess omgivande vatten somnaturreservat[1][6] och till följd av detta blev det svårare att resa dit som turist.[5] Förutom vetenskapliga och tekniska team baserade i Olonkinbyen är Jan Mayen obebodd.[1] Trots att öarna administreras separat räknasSvalbard och Jan Mayen som en enskild enhet iISO 3166-standarden. Tillsammans har de tillägnats landskodensj.
De första nedskrivna beläggen för kännedom om Jan Mayen är daterade till 500-talet. Under en av sina resor hävdar denirländskemunkenBrendan sig ha stött på en svart ö som spottade eld och gav ifrån sig ett öronbedövande ljud.[4] Eftersom det skervulkanisk aktivitet kring Jan Mayen skulle det kunna ha varit den han funnit. Det land somvikingarna kalladeSvalbarð kan också ha syftat på Jan Mayen, men inga av dessa teorier är bekräftade.[7]
Jan Mayen upptäcktes med säkerhet i början av 1600-talet avnederländska ochengelska valfångare som letade efter nya fiskeplatser.[4] Många navigatörer gjorde då anspråk på denna upptäckt, inklusive engelsmannenHenry Hudson som påstod sig ha varit där 1607 och givit den namnetHudson's Tutches.[8] Den första helt obestridda upptäckten tillskrivs den nederländske sjöfararenJan Jacobszoon May van Schellinkhout, som besökte ön 1614 under en expedition förNoordsche Compagnie. Ön kallades förstJoris Eylandt efter kartografenJoris Carolus, som var ombord på skeppet. NärWillem Blaeu ritade den första detaljerade kartan över ön 1620 beslutade han dock att namnet skulle bytas tillJan Mayen, efter sin upptäckare.[9]
Under 1600-talet etablerade nederländska valfångare fleravaloljekokerier på ön så att de skulle kunna utvinna olja frånvalspäcket.[8] Som mest arbetade 1 000 personer på ön under sommarmånaderna, och flera mindrefästningar byggdes för att undvika plundring.[4] År 1633 gjorde Noordsche Compagnie ett övervintringsförsök på ön i syfte att försvara den; uppdraget misslyckades då samtliga sju man hittades döda året därpå.[5][10] I och med valfångsten kring Jan Mayen utrotades nästangrönlandsvalen[8] och valfångsten avslutades mellan 1640 och 1650. Ön föll i glömska och besöktes av få skepp under de närmaste 230 åren.[5]
Efter valfångstperioden på 1600-talet förekom ingen aktivitet på ön förrän i slutet av 1800-talet. Det som bidrog till att ny uppmärksamhet riktades mot Jan Mayen var det förstainternationella polaråret 1882 till 1883.[5] Ön kartlades och utforskades av enösterrikisk-ungersk vetenskaplig expedition, vilket resulterade i en karta som användes fram till 1950-talet.[4] De utförde även den första lyckade övervintringen på Jan Mayen.[5]
I början av 1900-talet började norrmännen också visa intresse för Jan Mayen ochfjällrävsjakt påbörjades. Den intensiva jakten ledde dock till en kraftig nedgång av rävbeståndet[2] och därmed även av jägarnas fångst. Rävjakten avslutades i början av 1920-talet och av de första tretton fångststugorna står bara fem kvar.[11]
Sedan Jan Mayen upptäcktes hade ön inte tillhört någon suverän stat, utan varterra nullius fram till dess attNationernas förbund 1921 gav Norge jurisdiktion över ön och samma år öppnadeHagbart Ekerold dess första meteorologiska station.[12][13] Med undantag för vintern 1940-1941 har kontinuerliga meteorologiska observationer utförts på Jan Mayen. Det finns dock endast rester kvar av den första stationen. Delar av ön upptogs först av Norges meteorologiska institut år 1922[4] och sedan hela ön 1926.
Jan Mayen blev underlagd norsksuveränitet vid en kungligresolution den 8 maj 1929, men blev officiellt en del av kungariket Norge först den 27 februari 1930 efter en tvist om vem som egentligen ägde ön.[14] Då Jan Mayen är en del av norska riket, till skillnad frånde antarktiska besittningarna, gäller även sådanakonventioner som Norge är förpliktigade att följa. Tidigare förvaltades Jan Mayen avsysselmannen på Svalbard, men från och med vintern 1994 administreras ön avstatsförvaltaren iNordland fylke.[6] Jan Mayen tillhör dock inget fylke eller kommun utan är ettkommunfritt område.
Efter dettyska angreppet på Norge 1940, beslutade norska regeringen att den meteorologiska stationen på Jan Mayen skulle brännas ner och att manskapet skulle evakueras till England.[15] Efter överväganden om stationens strategiska betydelse återstartades den dock 1941 efter beslut av dennorska exilregeringen ochde allierade.[15][16] Det gjordes inga försök avtyskarna att landsätta trupper på ön, men tyskt flyg och tyska ubåtarrekognoserade flera gånger nära ön. Undantagsvis sköt tyskt flyg mot anläggningen, men utan att lyckas tillfoga någon större skada. Jan Mayen var det enda området som den valda norska regeringen kontrollerade i praktiken och manskapet bestående av som mest 52 soldater kunde leverera meteorologiska data under resten av krigstiden.[15][16]
Under Tysklands halvhjärtade försök att ockupera Jan Mayenhavererade två tyska flygplan på ön under kriget och totalt tretton besättningsmän omkom.[16] Det första haveriet inträffade den 15 juli 1942, men upptäcktes först 23 augusti 1950 då resterna av en tyskJunkers Ju 88 hittades med fyra omkomna besättningsmedlemmar. Det andra flyghaveriet inträffade den 7 augusti 1942. Flygplanet var av typenFocke-Wulf Fw 200 och alla nio besättningsmän omkom. Dagen i fråga rådde tät dimma, så tyskarna kunde inte bomba och norrmännen vågade inte skjuta eftersom de inte kunde avgöra om planet var vän eller fiende. År 1959 begravdes besättningsmännen från de två flygplanen på krigskyrkogården iNarvik.[4] Under andra världskriget dog en norrman på Jan Mayen, men detta var i en kanotolycka och inte till följd av någon strid.[16]
Under hösten 1943 fickUSA lov att etablera en radioavlyssningsstation på Jan Mayen i förhoppning att den skulle kunna pejla in de hemliga tyska radiostationerna påGrönland ochSvalbard.[4] Den amerikanska basen gick under namnetAtlantic City och ett villkor för dess upprättande var att amerikanerna skulle avlägsna sig när kriget väl upphört. Den norska regeringen var angelägen att amerikanerna skulle lämna ön av rädsla attSovjetunionen skulle kräva liknande eller större militära anläggningar på Svalbard.[16] Amerikanerna stannade kvar på Jan Mayen fram till februari 1946, sex månader efter krigets slut.[16] 1954 blåste merparten av den då övergivna basenAtlantic City ner i havet under en storm och idag återstår endast två små byggnader.[16]
Efter kriget flyttades den bemannadekustradiostationen på Jan Mayen till nordvästkusten och kallades förGamlemetten. Läget var dock problematiskt då den ofta utsattes för våldsamma vindar som färdades längsBeerenbergs sluttning. 1959 byggde den norska militären stationen Olonkinbyen vid Jan Mayens sydöstkust. Syftet med denna station var att tjäna det militäraLoran-C-systemet.[5] 1962 flyttadesGamlemetten till Olonkinbyen och bytte namn tillMetten. Radiostationen lades ner 1995 och överfördes tillBodø radio, som idag kontrollerar den viasatellit.[17]
Innan 1970 trodde man att Beerenberg var en utslocknad vulkan men just det året hade den ett utbrott, vilket motbevisade teorin.[3] 1985 hade Beerenberg ytterligare ett utbrott, vilket är det senaste den haft.[18] År 1980 utvidgades Jan Mayensekonomiska zon runt ön till 200nautiska mil, under protester frånIsland ochGrönland. I förhandlingar medIsland skrev Norge under avtal 28 maj 1980 och 22 oktober 1981 om en minskning av Jan Mayen-zonen som då skulle avgränsas av den isländska 200-sjömilszonen och inte mitt emellan öarna. Tvisten om gränsdragningen mot Grönlands ekonomiska zon avgjordes i Jan Mayen-målet mellan Norge ochDanmark avInternationella domstolen i Haag 1993. Avtalen med Danmark och Island lades fram i statsrådet 13 februari 1998 och antogs av Stortinget 2 april samma år.[19]
Samtliga Loran-C-stationer i Norge, inklusive den på Jan Mayen, beslutades läggas ner år 2004; en åtgärd som skulle vara utförd senast den 1 januari 2006. Regeringen kungjorde den 9 december 2005 att de önskade få framföra ett förslag för vidare drift av stationerna och den 23 juni 2006 kungjordeFiskeri- og kystdepartementet att driften hade blivit förlängd till och med år 2009. Orsaken till förlängningen var ett förnyat intresse för detta markbaserade navigationssystem i Europa som backup-system för satellitbaserade navigationsmedel. Sändaren stängdes till slut av den 31 december 2015.[20]
År 2021 omkom två anställda vidnorska försvarsmakten i enlavin. En tredje person var i gruppen, men klarade sig med lättare skador.[21]
Jan Mayen har en yta på 377 km², ligger 540 km nordöst omIsland[3] och 500 km öst omGrönland.[22] Ön ligger omkring 1000 km från bådenorska kusten ochSvalbard. Den sträcker sig 55 kilometer i riktning sydväst till nordöst.[2] Jan Mayen är 2,5 km bred på det smalaste stället och 15,8 km på det bredaste.
"Brielletornet", en klippa på Jan Mayen.
Jan Mayen delas in i tre delar: det smala och flackaMidt-Jan och de bergigareNord-Jan ochSør-Jan.Hoybergodden på öns sydvästra del är den västligaste platsen i Norge. Jan Mayen kännetecknas av den 2 277 meter högastratovulkanenBeerenberg påNord-Jan, som är världens nordligaste vulkan.[3] Den har troligen haft sex utbrott sedan 1732, varav det senaste skedde 1985.[18] Innan 1970 trodde man att Beerenberg var en utslocknad vulkan, fram tills ett utbrott inträffade det året.[3][23]
VidMidt-Jan finns två insjöar:Nordlaguna ochSørlaguna.[24]Nordlaguna är 40 meter som djupast och var förr en viktig färskvattenskälla på ön. Under de senaste decennierna har dock landremsan som skiljer lagunen från havet blivit smalare och vattnet är numerabräckt.Sørlaguna är mycket större, men är så pass grund att den kan torka ut under sommaren.
Jan Mayen har ettsubarktiskt klimat med relativt milda vintrar och kalla somrar.[24] Ön befinner sig mellan den kallaöstgrönländska strömmen i väst och den varmagolfströmmen i öst.[25] Tack vare golfströmmen är temperaturen varmare jämfört med andra områden på samma latitud. Den månatliga medeltemperaturen påMidt-Jan varierar mellan +5 °C och -6 °C. Ön ligger i enlågtryckszon som ofta för med sig mild luft söderifrån. Årsnederbörden varierar med de topografiska skillnaderna, men brukar ligga på omkring 700 mm per år påMidt-Jan.
Dimma såväl som starka vindar och stormar kan ofta observeras under hela året. Under vissa väderförhållanden kan Beerenberg framkalla envon Kármánvirvel, där vågor med en våglängd på upp till 15 kilometer kan kännas påläsidan upp till ett avstånd av flera hundra kilometer.[26][27] De omkringliggande havsområdena är isbelagda mellan februari och april.[12]
Jan Mayen befinner sig norr ompolcirkeln ochpolarnatten varar från 20 november till 20 januari.Midnattssol, då solen inte går ner på hela dygnet, kan observeras mellan 13 maj och 31 juli.Vita nätter, där solen bara befinner sig strax under horisonten och mörkret därför inte blir totalt, sker mellan 8 april och 4 september.[24]
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Jun
Jul
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde
−5,2
−5,5
−5,8
−3,9
−1,0
1,6
4,4
5,1
3,2
−0,3
−2,8
−4,7
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde
−0,7
−1,2
−1,6
−0,2
2,2
5,1
7,6
7,9
6,1
3,0
0,9
0,4
Nederbörd
60
50
55
40
35
25
35
55
75
75
70
65
Diagram
temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm •Källa: climatestotravel.com[28].
60
-5
-1
50
-6
-1
55
-6
-2
40
-4
-0
35
-1
2
25
2
5
35
4
8
55
5
8
75
3
6
75
-0
3
70
-3
1
65
-5
0
Dvärgvide. Växten kallas förMusøre på norska efter formen på dess blad.
Stora delar av Jan Mayen täcks av vulkanisk aska och sten utan växtlighet, men på vissa ställen kan man hitta småväxtaörter,lavar ochmossor. Växtlivet omfattar 75 arter avkärlväxter.[18] Det växer inga buskar eller träd på Jan Mayen med undantag fördvärgvide, som bara blir en till två centimeter hög. Det finns treendemiska växtarter, alla imaskrossläktet.[18] Jämfört medSvalbard har Jan Mayen en låg andelenhjärtbladiga växter, vilket kan förklaras av den bristande förekomsten avmyrar ochflarkar på ön.[29]
Avståndet till andra landområden gör att artrikedomen är begränsad på Jan Mayen, men ön är likväl en viktig plats för flerahavsfåglar då 98 olika arter har observerars, varav 27 regelbundet häckar på ön.[18] Tack vare Jan Mayens betydelse som häckningsplats kategoriseras den somImportant Bird Area avBirdlife International. De stora koloniernastormfågel,alkekung ochspetsbergsgrissla anses ha både nationellt och internationellt skyddsvärde.[30]Tretåig mås ochlunnefågel är också vanliga på ön och totalt har 98 olika fågelarter observerats.[18]Fjällräv var förr det enda talrikadäggdjuret på ön, men intensiv fångst i början av 1900-talet ledde till att djuret nästan utrotades.[11]Isbjörn brukade förekomma under vintertid, men inte på senare år eftersom den grönländska havsisen inte når Jan Mayen längre.[5]Grönlandssälar ochklappmyts hör till i områdena nordväst om Jan Mayen. Om havsisförhållandena är gynnsamma under vintern och våren häckar dessa sälbestånd även i områdena kring Jan Mayen. Klappmytspopulationen där beräknas utgöra 25% av artens bestånd i världen.[18]Grönlandshaj är en annan art som finns i havsområdet runt ön. INordlaguna finns det en population avfjällröding.[31] Den kommersiellt mest värdefulla marina resursen kring Jan Mayen ärräkor.
Jan Mayen är en del avMittatlantiska ryggen, en undervattensbergskedja som sträcker sig längs helaAtlanten ner tillBouvetön. Den består av vulkaniska fjäll som uppstått i och med sprickbildningen ikontinentalplattorna mellanAmerika,Europa ochAfrika;[18] Jan Mayen är en synlig topp på ett av dessa vulkaniska fjäll, där bergets egentliga fot ligger omkring 3 000 meter under havsytan.[6] Hela ön har ett typiskt vulkaniskt landskap, med klippmassor bestående avbasalt och ytan delvis täckt av aska. Berggrunden är mycket lik den på Island. Den består mestadels avpyroklastiskt material såsom basalt,olivin ochpyroxen.[32] Jan Mayen är det enda vulkaniska området i Norge förutom Bouvetön ochPeter I:s ö. Jan Mayen definieras av många geologer som enmikrokontinent.[33] Med geologiska mått mätt är ön ganska ung, då den bildades för endast 400 000 år sedan.[25]
De enda invånarna på ön är personal från detnorska försvaret ochmeteorologiska institutet bestående av 18 personer: Av dessa är 14 anställda av försvaret och resterande fyra av meteorologiska institutet.[21][34] Antalet invånare ökar under sommaren då underhåll utförs på öns olika stationer. Tjänstetiden är vanligtvis sex månader eller ett år och personalbyte sker i april och oktober.[17] Samtliga av dessa anställda är bosatta på basenOlonkinbyen, som ligger på den östra kusten avSør-Jan. Försvaret drev tidigare enLoran-C-station som ligger några kilometer ifrån Olonkinbyen, numera är den dock nedlagd och riven.[20]
Den enda vägen på Jan Mayen förbinder Olonkinbyen med den meteorologiska stationen tre kilometer norrut och två gånger om dagen släpper manväderballonger därifrån. Dessa väderballonger är fyllda med väte och har enradiosond fastsatt, som ger information om temperatur, tryck och vindhastighet. De utför ävensynoptiska observationer sex gånger om dagen.[34]
Det mesta av Jan Mayen klassas sedan 2010 som ettnaturreservat och till följd av detta är det svårt att resa dit som turist. Naturreservatet omfattar hela ön förutom stationsområdet och en bit mark vidKvalrossbukta påMidt-Jan, så i praktiken tillåts båtresenärer endast landstiga där. Jan Mayen har inte heller någonnaturlig hamn, så landstigning från båt kan vara farligt till och börja med. Kryssningsfartyg som avgår frånNorge ellerIsland och är på väg tillGrönland ellerSvalbard passerar ibland nära Jan Mayen, men lägger aldrig till där. Från stationen får man lov att gå överallt på ön, men båtburna turister har sällan möjlighet att stanna under någon längre tid.[5]
Ett annat sätt att ta sig till Jan Mayen är att anlända med flyg, då man landar på öns 1585 meter långa landningsbana.Jan Mayens flygfält används främst av försvaretsC-130 Hercules, som anländer ungefär varannan eller var tredje månad. Flygplatsen byggdes 1960 och det första flygplanet landade där den 17 september samma år för att hämta en akut sjuk person medbukhinneinflammation. Privata flyg har dock inte tillstånd att landa på flygfältet och den är inte heller öppnad förkommersiell flygtrafik.[37]
Det finns inga användbaranaturresurser på Jan Mayen, men däremot finns det fisk i havet utanför. Det finns en ekonomisk zon på 200 nautiska mil runt ön där norska fiskare har ensamrätt,[3] men för det mesta begränsas den ekonomiska aktiviteten till drift av de norska radio- och väderstationerna.
Tillsammans medSvalbard har Jan Mayen tilldelatstoppdomänensj, som inte används i praktiken.
