Polk varslavägare nästan hela sitt vuxenliv. Fadern Samuel lämnade efter sig 3 200 hektar mark och ungefär 53slavar till änkan och barnen. James ärvde kontrollen över nio av faderns slavar, antingen direkt eller somarv efter avlidna bröder. Han blev1831 en frånvarandeplantageägare. Han skickade slavar för att röja plantagemark som han hade ärvt av fadern näraSomerville, Tennessee. Tre år senare sålde han sinbomullsplantage i Somerville och köpte tillsammans med sin svåger 370 hektar mark för en ny bomullsplantage näraCoffeeville,Mississippi. Den här plantagen hade han hand om för resten av sitt liv och till sist tog han över plantagen helt och hållet från svågern. Mera sällan köpte han slavar och sålde andra, fast när han blev president och hade råd, köpte han flera slavar. I Polkstestamente stod det att slavarna skulle befrias efter att både han och hustrunSarah Polk hade dött.Emancipation Proclamation ledde dock till frigörelse av Polks slavar mer än 25 år före änkan Sarahs död1891.
Både Polks far och farfar var anhängare avThomas Jefferson. Hans första steg i den politiska karriären var som ämbetsman på delstatssenaten i Tennessee (1821–1823). Han avgick för att framgångsrikt kandidera till delstatens lagstiftande församling. Han var en populär talare och fick smeknamnet "Napoleon of the Stump". Han gifte sig1 januari1824 med Sarah Childress.
Polk blev en anhängare avAndrew Jackson som på den tiden var den ledande politikern i Tennessee. Jackson var presidentkandidat 1824, samma år som Polk blev invald iUSA:s representanthus. Jackson blev inte vald avelektorerna trots att han fick flest röster i folkvalet. När elektorerna inte kunde ena sig bakom en kandidat, utsåg representanthusetJohn Quincy Adams till president. Polks första tal i representanthuset fördömde valet av Adams som förkastande av folkviljan; han föreslog även att elektorskollegiet skulle slopas.
Polk var i kongressen en stark anhängare av Jackson och hans politiska filosofiJacksonian Democracy. Polk var emot nationalbankenSecond Bank of the United States; han föredrog guld och silver framför papperspengar, litade inte på banker och företrädde jordbruksintressen mot industrin. Detta beteende förtjänade honom smeknamnet "Young Hickory", eftersom Jackson kallades "Old Hickory". När Jackson besegrade Adams i1828 års presidentval, innebar det ett lyft i Polks karriär. Han var regeringens ledande anhängare i kongressen. Som ordförande i representanthusets mäktigaWays and Means Committee stödde han Jackson i avskaffandet av nationalbanken.
Polk var talman i representanthuset1835–1839, under vilken periodMartin Van Buren efterträdde Jackson som president. Van Burens tid innebar en häftig strid mellan demokraterna ochwhigpartiet. Whigs förolämpade ofta Polk, talade illa om honom och presenterade utmaningar till duell.
Demokraterna hade förlorat makten i Polks delstat Tennessee. Situationen övertygade honom att återvända hem och kandidera tillguvernör. Han besegrade i guvernörsvalet ämbetsinnehavarenNewton Cannon med 2,500 röster. Han var guvernör till1841, då whig-partietsJames C. Jones efterträdde honom. Demokraterna var i motvind; Van Buren förlorade1840 års presidentval klart mot whig-partietsWilliam Henry Harrison och Polk förlorade två guvernörsval i rad mot Jones i Tennessee.
Polk hoppades ursprungligen att bli nominerad till demokraternas vicepresidentkandidat på partimötet som började den27 maj1844. Det ledande namnet för presidentkandidat var före detta presidenten Van Buren, som ville stoppa utbredningen av slaveriet. De andra kandidaterna var generalLewis Cass (expansionistisk) ochJames Buchanan (moderat). Den politiskt hetaste frågan varRepubliken Texas som efter att ha förklarat sig självständig1836 hade önskat att bli en del av USA. Van Buren var emot annekteringen och därför förlorade han stöd från många demokrater, däribland Andrew Jackson, som fortfarande var inflytelserik inom partiet. Van Buren fick enkel majoritet i första omröstningen men han fick inte två tredjedelar som på den tiden krävdes för nomineringen (den s.k. två tredjedels-regeln avskaffades 1936). Efter sex omröstningar till blev det klart att Van Burens stöd inte skulle räcka. Då föreslogs Polk som en kompromisskandidat, endark horse. Åttonde omröstningen blev inte heller avgörande men i den nionde omröstningen nominerades Polk, som hade Jacksons stöd, enhälligt. Trots att han varit talman var Polk relativt okänd och många whigs frågade för att irritera demokraterna:Who is James K. Polk? ("Vem är James K. Polk?")
När Polk fick veta att han var presidentkandidat, kommenterade han att han aldrig hade sökt presidentämbetet men att han inte heller skulle tacka nej till det om medborgarna av fri vilja väljer honom med sina röster. På grund av partiets djupa inre splittring lovade Polk att vara endast en mandatperiod i ämbetet om han blir vald, med förhoppningen att rivalerna inom partiet kunde förenas bakom honom när de visste att en ny kandidat skulle väljas fyra år senare.
Whig-partiet nomineradeHenry Clay frånKentucky som deras motkandidat. Sittande whig-presidentenJohn Tyler, en före detta demokrat, hade brutit med whigs och nominerades inte på nytt. Annekteringen av Texas som hade dominerat demokraternas partimöte blev på nytt en central fråga i själva valkampanjen. Polk var en stark anhängare av omedelbar annektering, medan Clay var mera tvivlande.
Oregon Country, som hade ockuperats av USA och Storbritannien tillsammans, var ett annat centralt område när det gällde expansionen västeråt. Demokraterna hade informellt kopplat Oregon- och Texasfrågorna ihop så att de kunde locka expansionister i både nord- och sydstaterna. De ville ha hela territoriet för USA. Medan Clay var otydlig i frågan, stödde Polk följdriktigt expansionen även till Oregon Country. Expansionsfrågan, som demokraterna senare kalladeManifest Destiny, påverkade med stor sannolikhet valets utgång.
Polk fick det största stödet i sydstaterna och i västern, medan Clay fick stöd i nordöstra delen av USA. Polk förlorade både hemstaten Tennessee och North Carolina, där han var född. Polk lyckades dock vinna i den viktiga delstatenNew York, där Clay förlorade röster tillJames G. Birney, presidentkandidat förLiberty Party. Polk vann med 38,000 röster av sammanlagt 2,6 miljoner. Han vann elektorskollegiet med 170 mot 105 för Clay. Ingen annan amerikansk president har någonsin varit talman i representanthuset.
När han svor presidenteden den4 mars1845, var Polk vid 49 den yngsta presidenten dittills.George Bancroft mindes flera år senare att Polk från början hade fyra målsättningar: återinrättandet av ett självständigt system för finansdepartementets medelIndependent Treasury System, sänkningen av tullar, expansionen till Oregon Country (Oregonfördraget) och inköpet av Kalifornien från Mexiko (se ävenUSA:s territoriella expansion).
Kongressen godkände1846 den av finansministerRobert J. Walker föreslagna sänkningen av tullarna (The Walker Tariff). Sänkningen var betydande i jämförelse med den tullnivå som whigs hade1842 drivit igenom. Allaad valorem (dvs. "mervärde"-) tullar slopades och nivån blev oberoende av produktens värde. Polks politik var populär i Södern och Västern men förargade mångaprotektionister iPennsylvania.
Det har debatterats huruvida Polks egen bakgrund som slavägare påverkade hans politik i slaverifrågan. Det fanns djupa motsättningar mellan slaverianhängare, -motståndare och kompromissförespråkare under Polks tid som president. Mångaabolitionister ansåg att han var ett redskap för Sydstaternas slavägare (Slave power) och att han stödde expansionen till Kalifornien och senare startademexikanska kriget för att sprida slaveriet västerut. Polk skrev i sina dagböcker att han trodde att slaveriet inte var möjligt i territorier som USA erövrade från Mexiko, men han vägrade att stödja förbudet mot slaveriet där (Wilmot Proviso). Polk ville hellre attMissourikompromissens linje skulle sträckas västerut, så att slaveriet skulle förbjudas norr om 36:e breddgraden men kunde tillåtas söder om linjen ifall röstberättigade väljare där skulle rösta ja till slaveriet.
